Hej finisar här har jag lyst med min frånvaro på bloggen. Jag har försökt ta semester i några dagar och det som blir ”lidande då” är bloggen. Men titt som tätt skriver jag ett inlägg under sommaren med.
Med den nya roliga funktionen på Instagram valde jag att ha en kort frågestund i eftermiddags. Jag fick så mycket fina frågor och många handlar om hur det är att vara 3barnsmamma vs 2barnsmamma som jag varit i 5 år fram tills i Mars.
Jag trodde nog att det skulle bli större skillnad på att få ett barn till, men Isabelle har liksom bara hängt med. Låter ju dumt, men jag tycker inte det är någon större skillnad.
Det är klart att det är en omställning att få ett barn till, vi börjar ju nästan om på nytt då killarna blivit stora och klara mycket själva. Så en omställning helt klart. Att börja med blöjor igen och alla saker som ska med det är sånt som man glömt av.
Vi bytte bil för att de inte fanns tillräckligt med plats för ett barn till i den gamla bilen. Vi reser mycket genom Sverige och då med en del packning. Då ville vi få plats med barn och plats för all packning. Då blev det en 7 -sitsbil istället.
Det kanske är det enda vi fått ”ändra” på… annars har vi det väldigt likt som innan bellis kom.
Allt tar lite längre tid med en bebis.. är man beredd att åka hemifrån kan man räkna med att det tar ca 30 minuter (om man har tur) innan man lämnar hemmet.? också en av skillnaderna. Men tro mest det är en bebis i familjen. Inte för att vi är 5❤️
Det var helt klart en större omställning att gå från 1-2 barn
än från 2-3 barn enligt mig.
Självklart är det ju ett barn till att fokusera på, men jag försöker göra det bästa jag kan för att killarna ska känna att de få lika mycket tid med mig nu som de hade innan Isabelle fanns. Man gör så gott man kan och killarna älskar sin syster. De förstår att hon i nuläget kräver lite mer hjälp från mig och Johan.
De är grymma bröder väldigt omhändertagande om henne och de är också en fantastisk hjälp när hon behöver något. Det jag beskriver nu är ju hur jag känner just nu. Det kanske förändras när Isabelle blir större, men detta är det bästa som hänt oss. Jag och Johan hade så mycket mer kärlek att ge. Vi är otroligt lyckliga att vår dröm gick i uppfyllelse. 
Foto: Wanderings.se
i samarbete med polhus
Vilket teamwork vi haft när lekstuga skulle komma upp. Johan hade gjort lite förarbete innan vi startade. Vi valde att bygga en liten trall under lekstugan för att de ska få en liten större lekyta. Utöver lekstugan har jag lite planer på en annan sak som ska ta plats på trallen, men måste se om det går innan jag visar det. Lekstugan kom på morgonen och vi började tillsammans bygga kring eftermiddagen. När kvällen kom stod lekstugan uppe, vi hade säkert varit klara betydligt tidigare om jag och johan byggt själva, men är mycket roligare när alla gjort det tillsammans. 
En bra ritning följde med och alla bitar var bara att loda in på rätt ställe, en del målar innan de sätter upp stugan. Vi valde att göra det efteråt. Smådelar som fönsterluckor, blomkrukor mm kan rekommenderas att måla innna stugan byggs upp. För att undvika allt klabb kan man göra det innan. Men man gör ju precis som man vill.
Vår stuga blir inte riktigt som den modellen på ritningen, eftersom vi hade trall sedan tidigare. Valde vi att inte bygga ut golvet helt. Svårt att förklara men ska visa mer sedan. Bra blev det i alla fall.
Nu saknar vi knutar, blomkrukor, staket och lite piff. Vi har även valt att lägga plåttak som inte är uppe än. Men när det är klart har vi klart på utsidan. Att börja på insidan ska bli super skoj. Vi väljer att måla den helt vit och dekorera med andra färger i hyllor, posters mm. Killarna är super nöjda över sitt nya hus och de har varit så grym hjälp att ha med under första kapitlet i detta projekt. Och självklart då lite mer härliga bilder på hur den blev ❤️
Fler modeller hittar ni här
Vi håller fortfarande på med renovering mitt i all planering inför bebis.
Pojkarna har nytt sovrum, nytt lekrum och nu har vi äntligen ett sovrum. På torsdag kommer garderoberna och en walk in closet ska börja byggas. Vi är i städning rullning, men vi gillar det båda två så känns sköt att vi har et lika intresse till förnyelse. Jag tror att killarnas rum är ju jobbet som drar, medan våra rum och saker som handlar om oss är mycket för att vi känner att vi inte hittat ”hem riktigt”. Vi har börjat älska huset igen, men behöver en förnyelse efter inbrottet förra året. Innan har vi små projekterat lite, men nu har vi gått all in.
Under snart 4 månader medan vårt nya sovrum byggts, har vi sovit i vårt biorum, när vi plockade bort sängen där ifrån igår så kändes det helt sjuk att snart är vi klara. När vi satte oss i soffan igår började vi prata om att vi kanske borde tänka om där nere, göra det mer som ett vardagsrum och inte låsa det till ”biorum”.
Jag satt och berättade en plan om kamin, ny färg, en matta jag suktat länge efter samt en soffa.
På middagen idag somnade jag till i någon timma, medan jag sov har Johan plockat ner allt från väggarna, åkt och köpt färg. Sen medan jag sitter och skriver håller han på och måla nu.
Halva rummet är klart och sen ska vi imorgon kväll sätta oss och rita upp lite hur vi vill ha det.
För många låter detta som något som är helt ohållbar situation. Varför hålla på att renovera hela tiden, för oss är det spännande och kul att projektera tillsammans innan bebis kommer.
För jag tror faktiskt att det är det han gör nu, han boa inför bebis, att allt ska vara klart när hon kommer.
Så vi bara kan ha den tiden tillsammans sen. Jag boa på mitt sätt och han på sitt!
Jag är evigt tacksam för en man som lyssnar på mig, skulle han tycka att det var en dum ide´skulle han säga det rakt ut, men när han gillar idéen har han lika svårt att hålla sig för att se hur det bli som mig.
God förmiddag fina ni!
Åter igen vill jag bara säga hur fantastiska ni är, ni som läser, skriver och maila mig.
Det gäller att fokusera på de människor som faktiskt ta sin tid och läser/skriver och ge oss den kärlek som är så underbar, när det finns vissa som bara ”klanka ner på en”. Det är lättare att glömma de negativa människorna då och bara gå vidare.
Igår blev jag ifrågasatt i ett mail, frågan om varför vi tycker det är viktigt att dela ALLT med allmänheten, om vi inte vill ha ett privatliv och vräka ut alla känslor offentligt.
Jag tänker så här, jag är en person som vem som helst.
Enda skillnaden mellan mig och många andra är att jag skriver ner mina tankar i en ”öppen dagbok”. Jag som person älskar att prata både motgångar och medgångar.
Varför och måste jag göra det offentligt?
Det jag tror och vet är att livet inte är perfekt och jag vill våga dela med mig av mina känslor i kärlek och sorg. Då jag känner mig lättnad när jag skrivit av mig många gånger.
Sen att det är offentligt bryr jag mig inte om, då jag verkligen vill visa en familjs ”vanliga liv”. Och det är just offentligheten som är så ärlig, då ni läser och ger oss så mycket energi tillbaka. Att hålla något inom sig är inget för mig, för dem som följt oss länge och för dem som känner oss. Vet att jag är sådan som person:
Reflektera, våga visa känslor och njuta av livet!
Så svar till dig som skickade anonymt mail hoppas jag att detta är ett svar på:
”Varför dela allt med allmänheten? och offentligt finns det för mening med det?”
Alla är vi olika och tur är väl det!
Så tankspridd jag var igår!
Men med era härliga kommentarer så bestämde jag mig igår förmiddag för att åka iväg och se om jag hittade enkla kläder till oss hela familjen.
Jag har snurrat in mig i en värld med massa gravidklänningar, tyll och solsken. Har en som kanske bli använd, men efter samtal med lousie igår så kände jag mig trygg och kommer bara njuta av stunden Och barnen ska vara med också!
Klart de ska vara med, vet inte vad jag tänkte på eller rättare sagt vad jag velat om egentligen.
Tusen tack för alla härliga kommentarer och tips inför idag.
Ni är guld värda ska ni veta!
Nu ska vi möte upp lousie från wanderings är så taggad! 