I nulägen pendlar jag så otroligt i känslor. Det som var i slutet på året var bara en sak som fick bägaren att rinna över. Jag har så otroligt mycket sorg i hjärtat av olika anledningar och har hela tiden slagit ifrån mig känslor och tankar under så många år.
Att jag helt plötsligt tappade det totalt innan jul.
Mitt liv har verkligen varit en berg och dalbana de senaste 10 åren och nu sa väl kroppen STOPP.
Jag har alltid via mina sociala medier försökt vara öppen, men många gånger tänkt:
-Vad ska folk säga om mig?
-Vad ska folk tycka om mig?
Jag vet inte varför jag känner så men det ska bli slut på det.
Men jag vet också att jag är inte mer än människa och jag vet att när man öppna upp sig så kommer ni ofta till min räddning. Ni berätta för mig att fler känner igen sig i mitt mående och att jag inte är ensam.
Samtidigt som många berättade att de känt sig så ensamma i sitt mående att de är glada för att jag delar med mig av de stunderna med.
För att det är så stor igenkänning!
Sen ser man människor som avföljer efter inlägg som detta och om inlägg att man inte mår bra. Men jag har bara bestämt att inte gömma mig bakom mina känslor. I nuläget är jag verkligen som en berg och dalbana.
Ena dagen gråter jag för allt, andra dagen ler jag för livet och jag tror att det kommer vara så ett tag.
Det får vara så ett tag!
Det är enkelt att säga: ställ inte för höga krav på dig själv!
(jag ska verkligen försöka) men jag inser att det kommer inte gå på en gång. En dag i taget det får bli min melodi!
Tack fantastiska ni!
Kommentera