VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Så ärligt, men sant!

God morgon.
Fredag och veckan bara svischat förbi med möten och annat skoj inför våren..
Vet ni vad igår kom dagen då jag skulle in i omklädningsrummet och prova bikini…
Alltså jag vet att det kanske inte är en konst för alla. Men för mig är det skit jobbigt.

Jag har aldrig brytt mig om vad andra tycker om hur jag ser ut.  Att få feedback om den sitter bra eller inte. Det är klart jag har velat veta sånt. Men att bry sig om hur man ser ut för andras skull, nej.

Den här hälsoresan har jag gjort för min skull och mina barns skull.
Men jag ska ärligt säga att det är fantastisk underbart att känna att kläderna man hade för några år sedan börja passa igen. Jag har varit väldigt överviktig (sjukligt om man är till BMI), visst jag har min längd emot mig. Så när jag berätta det för folk tror de mig inte och brukar alltid få till svars att jag inte borde kolla så mycket på BMI.
Och vet ni vad, det kan jag hålla med om.

Men jag vill inte blunda för det faktum att jag faktiskt riskerade många sjukdomar om jag skulle fortsätta som jag gjort tidigare. När jag ser mina ”före-bilder” så ser jag hur nedstämd jag ser ut.

Det kan vara för att jag hade ont, men också för att jag var trött konstant.
Jag ser också att jag inte trivs i den kroppen. Det är inte jag alls.
Jag blir ledsen att se bilden då jag inser att jag inte mådde bra i den kroppen. Varken psykiskt eller fysiskt.
I helgen fick jag höra att jag sprudlar, inte kanske just av energi men av glädje. 
Man ser att jag mår bra och att jag trivs med min nya livsstil.

Mitt mål har aldrig haft en vikt eller siffra. Det har aldrig varit det som varit måttet för mig.
Utan för att känna energi, inte ha ont och vara glad och trivas i min kropp.
Jag är så nära där nu och igår var jag och provade badkläder för säkert 6 år sedan..
Jag hittade 3 badplagg som var super fina.
2 bikini och en baddräkt.
Alltså detta kan låta så fel nu. Men badkläder för mig brukade alltid sluta i gråt i omklädningsrummet.
Jag mådde så dåligt över hur de satt och att det liksom inte riktigt är jag. Så jag har dragit mig för att ens prova badkläder. Johan är en magisk man, han säger alltid att allt sitter snyggt. Men det hjälper liksom inte mig när jag själv haft så svårt att faktiskt hitta något som passar mig.

Men så igår passade allt. Och ja tårarna sprutade nog av en annan anledning igår. Av glädje istället för tidigare år.
Och även fast resan bara handlat om att kroppen ska mår bra. Så peppar jag på mitt psykiska konto lite när jag insett att jag faktiskt börja trivas i min kropp igen.

Jag har aldrig klandrat mig själv då jag har fött 3 fantastiska barn och fått möjligheten till det. Men jag kan inte heller gömma mig bakom mina tre barn och säga att det enbart är därför. Jag kanske hade otur och faktiskt var en av dem som gått upp mycket under sin graviditet, jag vet med min pcos att min förbränning är så dålig och har lättare att lägga på mig i vikt. Med två täta graviditeter och hann liksom inte komma ikapp. Men ävenför att jag inte mådde bra under en tid och gjorde fel matval och kanske rörde på mig för lite. För att jag just hade så svårt att komma ikapp.

När är jag i mål då?
Hade du frågat mig när jag var ung var det enbart när jag vägde x antal kilo.
Frågar du mig nu. SÅ är det när jag känner att min kropp mår bra och jag är så nära där nu.
I ärlighetens namn kanske längre ifrån mitt BMI än vad man ska vara när denna resa är ”slut”, men för mig handlar det inte om vikten och har aldrig gjort på denna resa.

IMG_20190510_091525_176


Annons

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna