Det var några av er som inte förstod vad själva nyheten var från ultraljudet, tror kanske inte ni såg hela filmen. Jag tänker att jag utvecklar ❤️.
När vi blev gravida med snäckan åkte vi in på ultraljud tidigt. Då gick vi i tron om att vi var kanske ca v 7. Men på ultraljudet såg vi ingenting och läkaren trodde att vi kanske fått tidigt missfall.
Efter allt kämpande under så lång tid, skulle jag nu gå i tron om att jag fått missfall med vårt mirakel.
Vi skulle komma tillbaka efter 3 veckor, men han trodde inte det skulle bli positivt besked. Det blev långa känslosamma veckor,
jag hade ju alla symptom, kräktes, var helt sjukt trött, ömma bröst osv och vilade bara hela tiden.
Mellan varven var jag så ledsen och de första dagarna kunde jag inget annat än att gråta.
Det var äntligen dags för återbesöket, vi var knappt hoppfulla om jag ska vara helt ärlig.
Dagarna innan hade jag läst om många kvinnor som fortfarande hade ömma bröst, kräktes och andra symtom,
Trots att de fått missfall. Så när jag låg där så var jag helt slut av alla tårar och sömnsvårigheter.
Han började ställa frågor om det blivit förändringar och jag berättade att allt kändes som sist, har inte fått blödningar.
Men istället för att vara positiv till vårt svar, försökte han inte ge oss förhoppningar.
Utan han förklarade att det är bra att vi inte haft någon blödning, men att vi inte ska ha för stora förhoppningar.
Vi kollade på skärmen och jag ville typ skrika ut samtidigt som tårarna kom
när jag såg vår lilla snäcka på skärmen. Där var bebis och vi skulle äntligen få chansen till drömmen om en
större familj.
Varför vi då inte såg något första gången var för att läkaren trodde att det var för tidigt, men
under de tre ultraljuden som vi har varit på har vi blivit bollade med massvis med datum från 28 mars till 16 mars.
Men sista ultraljudet blev 24 mars.
Vi har nog alltid tyckt det varit konstigt, eftersom att när vi såg + på stickan måste det i så fall varit ”väldigt färskt” haha ?.
Men efter detta ultraljudet som gjordes i förra veckan, mätte hon snäckan och när vi kom in innanför dörren så var vi i sista dagen v30.
men ut kom vi i vecka 32 (31+2). Vi blev så glada, för er som kommer ihåg eller själva är gravida just nu.
Vet hur viktiga dagarna är, i slutändan spelar det ingen roll. Men då var det nästan som vi trodde hela tiden,
snäckan var bara inte så nyfiken på att synas vid första ultraljudet.
Hon skrämde oss första gången och nu är vi inte många veckor från hamn!
Idag är det exakt: 59 dagar kvar ifrån bf, nu får vi tro att det blir så här.
Så det var den roliga nyheten, 13 dagar
(nästan tidigare än tänkt från början).
Fler som varit med om konstiga ultraljud?
Grattis!! Så mysigt!! Vilken ”busig” liten tjej som ligger därinne 😉 Snart är ni i hamn…..
Vi var med om ungefär samma nu när vi väntade nr 8. första ultraljudet visade ingenting, dom sa det var ett missfall men fick som tur var gå på blodprovstagning för att se om värdenahöjdes och det gjorde dom så vi fick komma tillbaka för ytterligare ett ultraljud vilket visade en uppkörning men fortfarande inget foster vilket dom då trodde var ett utomkveds., väldigt jobbiga veckor tills vi tillsliut på 3;e ultraljudet fick se en liten bebis, en bris som i dag är 4,5 månad.
Har tyvärr ingen bra erfarenhet från ultraljud i tidig graviditet:) En gång fick blev fostren fler och fler för varje ultraljud och stannade på fyrlingar (gjorde fosterreduktion och födde tvillingar)
Med andra tvillingparet missade dom att det var tvillingar på de 2 första ultraljuden ( vi såg något men läkaren avfärdade våra funderingar) Så inte heller där såg vi förrän på 3;e ultraljudet att att det var tvillingar vi väntade.
Skulle vi bli gravida igen törs jag nästan inte gå på ultraljud:)
Lycka till med allt!
Men fur vilken spännande resa och historia, nej förstår med att ultraljud är bra på både gott och ont.
Men usch den där pärsen när man måste vänta är inte rolig alls.
Jag var totalt nedbruten då, så varje gång man går på ultraljud blir man ju orolig hela tiden.
Men det är inte alltid vad det ser ut att vara, kommer jag ta med mig om vi får fler prälor till familjen.
stor kram
Men tack. Jag det känns så nu.. några veckor kvar och det känns nästan som en evighet.
Hahaha Kram <3