VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Pskyisk ohälsa får aldrig sopas under mattan!

God morgon fina ni!
Gårdagen blev en dag av tårar, trötthet delad med så mycket kärlek.
Jag vill tacka för alla för fina ord, mail och minnen som skickades
till mig och min familj igår efter inlägget om min bror . Fina människor som berättar om
min lillebror och deras känslor han berört under åren. Nya saker och gamla saker som kommit fram och
gjorde mig otroligt varm i kroppen när jag läste.

Psykisk ohälsa är en sak som vi ALDRIG får sopa under mattan och när jag läst alla fina mail
kommentarer. Förstår jag ännu mer hur viktigt det är att prata om. En del berättade om hjälpen de fick efter all kamp för ett  rättvist  levande, är verkligen så glad för alla dem som fått den hjälp som behövs.

Jag önskar att alla delar i Sverige fått samma förutsättningar.
Att alla dem som tvivlar på livet och inte mår bra får någon form av hjälp.

Men tyvärr ser det inte ut så idag och många väljer en annan utväg för att de inte får den hjälp som behövs.
Blir man någon gång inte värd något i någons ögon, då börjar man enkelt tvivla på sig själv.
Får du då jobba i motvind i flera år, så tvivlar du på allt som finns runt omkring.

Vänner, familj, det som fått dig glad tidigare…

_______________

Som jag skrev igår så är jag inte tillräckligt stark för att driva min brors kamp vidare än. 
Jag vet att vad jag än gör, kommer han aldrig tillbaka, men i den orättvisa kamp vi levde i under så otroligt många år måste jag våga ta tag i det.

kämpandet om min brors kamp för överlevnad och att få leva ett dugligt liv i lycka. Det var så mycket som INTE gick rätt till under denna tiden stödet och hjälpen från
läkare, landsting men framför allt kommunen som uteblev. Det skulle aldrig få gå till på detta vis!

Det får inte min bror tillbaka, men kampen om hans historia kanske kan hjälpa en annan familj att få hjälp, att slippas bolla bland enheter och bara bli någon form av objekt, istället för den person man faktisk var.

Till denna historia ska jag berätta om Victors kamp för att faktiskt vilja leva och faktiskt vilja få hjälp. Men som tyvärr uteblev.

Vi måste våga prata psykisk ohälsa, inte minst bland yngre barn.
Jag ser lyckan i mina barns ögon varje dag, mitt mål är att alltid kunna få se det
i framtiden, men psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Min rädsla är att det skulle drabba dem, därför är det så viktigt att vi vågar prata om det tillsammans och att unga i tidig ålder våga berätta och kan få rätt hjälp redan från början.

Stor kram till alla för underbara mail, kommentarer och tankar 
De värmer! 

img_1181.jpg


Annons

Kommentarer


  1. Diana - "La madre" 11 januari, 2018 on 09:38

    Jag lider så hemskt mycket med dig. Jag vet absolut inte hur det känns, för du förlorade en bror, nått jag inte ens kan föreställa mig hur hemskt och tragiskt det kan ha varit.
    Min erfarenhet av psykiskohälsa är att ha förlorat en vän, min bästa och närmsta vän till psykiskohälsa och det är något som gör mig så arg. Att det ens finns. :(

  2. barnrumsinspo 11 januari, 2018 on 16:29

    <3 ja det är hemskt att det ska behövas få ta så många liv och att resurserna är så få om man jämför med fysiska sjukdomar.
    Finns för lite där med tyvärr. Men hatt må psykiskt dåligt är svårt för många att förstå om man inte varit i närheten av den. Ex en vän, familjemedlem eller kollega osv så vi måste bara våga prata om det <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna