En blogg om resor vi gjort med våra barn

Sonen tillbaka på kindergarten

24 februari 2017

Lillebrors hand har läkt

Hej! Ja, jag är medveten om att det är länge sedan sist, men jag har haft fullt upp. En bra sak som hänt är att min sons hand har blivit så bra att vi har kunnat ta bort bandaget så att han har kunnat börja på kindergarten igen. Egentligen sade plastikkirurgen som vi träffade för ett par veckor sedan att han kunde börja på kindergarten redan 2,5 vecka efter olyckan, men min son har inte velat att vi skulle ta bort bandaget. ”Dont” (ont), har han sagt, och det har vi respekterat.

Fick lavendelolja av ny bekant

Härom dagen började min dotter leka med två tvillingar på lekplatsen efter skolan. Jag pratade med deras mamma, och det visade sig att vi hade mycket gemensamt. Vi delade inte bara samma födelsedag (i lördags) utan har också några liknande intressen. Ett av dem är naturliga läkemetoder. Hon gav mig en flaska lavendelolja som lär vara väldigt bra att använda på brännskador, bland annat. så det har vi smort på ett par gånger om dagen och tycker faktiskt att det verkar påskynda hudbildningen.

IMG_20170224_080300_resized_20170224_111041542

Vi har insett att min son varit rädd för att ta bort bandaget, att det blivit liksom en del av honom. Därför kände jag att jag måste dra gränsen någonstans. Min plan var att han skulle börja på kindergarten (igen) på måndag.

Bandaget lossnade

Men så i onsdags när vi var ute och promenerade så jag att bandaget hade lossnat, kanske för att han lekt så intensivt. Jag tog det som ett tecken på att det var dags att ta bort det helt, så jag gjorde det, och han accepterade det (med bara smärre protester). Jag frågade skolan om det var okej att han fick börja dagen efter – alltså i går – och det var det, eftersom bandaget var borta. Jag bestämde att han skulle få en mjukstart och bara behöva vara där i 1,5 timme, till klockan tio.

Nervös

Jag var lite orolig för hur det skulle gå för honom på kindergarten. Han kände en massa motstånd mot det, det var tydligt. På onsdag kväll när vi lade oss pratade jag med honom om hur det skulle bli dagen efter och sade att han var en stor pojke nu. Då svarade han ”Nej, jag är inte stor pojke. Jag är liten. Jag äter så lite mat” (fast på bebisspråk).

Morgonen efter blev det en hel del gnäll när han insåg att han inte skulle få sitta och titta på teve när storasyster och pappa gick till kindergarten, utan måste följa med själv. Men det hjälptes inte. Däremot fick han ett plåster på den känsligaste delen av sin hand för att han skulle känna sig tryggare. Fast han var jättesur och ville inte alls bli fotograferad.

IMG_20170223_075602_resized_20170223_082125152

”Nej, jag vill inte bli fotad. Jag är sur!”

IMG_20170223_075607_resized_20170223_082108747

”Du får inte fota lillebror!”

Kort tid hemma

Det var inte länge jag fick vara hemma på morgonen, för redan halv tio gick jag hemifrån för att kunna gå i bekväm takt. När man hämtar tidigt får man gå till receptionen som då ringer till läraren och ber henne komma dit med ens barn. Jag var lite spänd när jag hörde hans steg närma sig. Var han ledsen eller glad? Glad, faktiskt. Han gick före sin lärare med bestämda och kavata steg som om han han ville säga ”Här kommer jag – världens bästa kille!”

IMG_20170223_095500_resized_20170224_105442452

En stor och glad kille som går på kindergarten.

Det var en oerhörd lättnad att se honom på så gott humör. Hans lärare sade att det gått jättebra och att han bara varit ledsen i fem minuter på morgonen. Puh!

Hälsade på pappa på jobbet

Eftersom det var fint väder var jag sugen på en utflykt. Vi har aldrig varit och hälsat på min man på jobbet så jag frågade om han ville det. Det gjorde han och vi styrde stegen mot busshållplatsen intill.

IMG_20170223_095700_resized_20170224_105512480   IMG_20170223_100348_resized_20170224_105526437

Han älskar att åka buss och vill alltid sitta längst bak på de höga sätena där han har bra utsikt. ”Där har jag varit”, sade han flera gånger och pekade på ställen vi åkte förbi, och kände sig nog ganska stor och världsvan.

Kort besök

Visiten på pappas jobb blev kortvarig. Han lät sig beundras i pappas famn och provsatt i chefens soffa innan vi fick gå igen och låta min man fortsätta med jobbet.

image-0-02-05-e208670b5d198d500dd7af37a040f5609a32fc1a35bb57ffde1a66b6fbcb8246-V_resized_20170224_105755254

”Schysst ställe. Här kan jag tänka mig att jobba.”

Sedan gick vi längs stranden och lekte på lekplatsen en stund innan hungern tog över helt. 

IMG_20170223_111705_resized_20170224_105418822   IMG_20170223_112308_resized_20170224_105401482

Problemet var bara att vi inte hade några kontanter, vilket kan vara problematiskt på Malta. Det är ganska vanligt att man inte kan betala med kort på mindre restauranger och i små butiker. Så när vi hittat ett lämpligt matställe intill Independence Garden blev vi gruvligt besvikna när vi insåg att vi inte kunde köpa något. Killen som jobbade där hänvisade till en bankomat på andra sidan vägen, men jag hade ingen lust att försöka ta mig över vägen med min son igen, så vi fortsatte att gå längs strandpromenaden.

Vi kom snart fram till en annan bankomat – men den var naturligtvis ur funktion! Vi var båda utsvultna och på ruskigt dåligt humör på grund av det låga blodsockret. Men räddningen var nära. Det formidabla och väldigt trevliga kaféet Mint tedde sig som en hägring i fjärran (50 meter bort) – och där tar de kort!

Fick sällskap av pappa

Vi hann inte mer än beställa förrän min man ringde och var redo för lunch. Så han kom och gjorde oss sällskap. Efterrätt blev det också. På Mint har de enorma brownies som serveras varma med en kula glass på.  En sådan brownie är så mäktigt att det är i princip omöjligt att äta upp en hel själv. Jo, jag lovar! Ta det från en självutnämnd choklad-o-man som har en historia av att kunna sätta i sig otroliga mängder choklad – oavsett sort. Men det här bakverket är så mäktigt att man blir nästan svimfärdig. Perfekt att dela med någon man tycker om, med andra ord. Så vi delade alla tre. Men min son – som ärvt min dominanta chokladgen – fick nog i sig nästan halva själv. Det är mammas gosse, det!

IMG_20170223_121552_resized_20170224_105335340

Chokladpojke.

Sedan var det ganska lagom att ta sig en lur i vagnen medan vi åkte för att hämta storasyster. Jag har en känsla av att min sons första dag på kindergarten blev ganska lyckad…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *