Flytten till Malta, 15 oktober 2016-

18 augusti 2016

Drömmen om att flytta söderut

I ett par år har jag och min man fantiserat om att flytta utomlands, åtminstone på prov. Vi tycker att den svenska vintern är alldeles för lång och mörk och vill gärna prova att bo på sydligare breddgrader.

Vi gillar den friska Atlanten och är förtjusta i Portugal så i början var vi inställda på att det var dit vi skulle flytta. Men efter att ha varit i Portugal flera gånger och undersökt möjligheterna att flytta dit har vi insett att det inte är rätt land för oss.

Med en fyraårig dotter och en tvåårig son känns det viktigt att deras anpassning blir så smidig som möjligt. Portugisiska är ett otroligt svårt språk att lära sig. Inte ens jag som är översättare och språkfantast har någon lust att de mig på att lära mig det. Portugiser är i allmänhet inte så bra på engelska, vilket ytterligare försvårar det hela. Det är också ganska knepigt att hitta jobb i Portugal. Vill man bo i eller i närheten av Lissabon kan det funka, men har man tänkt sig att bo på landsbygden – vilket var vår fantasi – så är det klart svårare.

Malta har allt

Med andra ord gav vi snart upp tanken på Portugal. Istället riktade vi, efter tips från vänner, blicken mot Malta. Där pratar alla engelska, det är lätt att få jobb och det finns väldigt många svenskar där. Visserligen hade vi inte tänkt att klamra oss fast vi de svenskar som finns där, men det kan ändå vara en fördel. Med svenska kontakter är det lite lättare att få hjälp. Dessutom tänker vi att det är enorm fördel för barnen att ha några svenska barn att leka med.

 

Tog reda på allt om Malta

I mars i år bestämde vi oss för att faktiskt göra slag i saken. Vi tog reda på allt vi kunde om detta pyttelilla örike i Medelhavet och började planera. Barnomsorg, skolväsende, arbetsmarknad, bostadsmarknad, skatter, hur man skaffar bankkonto, sjukvård osv – allt forskade vi i för att bilda oss en uppfattning om vad vi gav oss in i. Vi gav oss själva ett halvår och bokade (omboknings- och avbokningsbara) biljetter till den 24 september bara för att ha ett tydligt mål. Märk väl, ingen av oss hade någonsin varit på Malta! Hur knäppt är inte det?!

Snabba ryck

Som de välplanerade och ordningsamma svenskar vi är trodde vi att det var bra med framförhållning. Därför funderade vi på att boka in en kortare resa dit på våren eller sommaren, dels för att utforska och ”reka”, men också för att redan då ordna med boende och kanske t.o.m. jobb. FEL! – insåg vi snart. Varför då? Jo, på Malta går allt väldigt fort. Som svensk är det ganska lätt att få jobb – om man redan är på plats. Att tro att man kan få ett jobb med start flera månader senare är lönlöst. Ungefär samma sak är det med boende. Det finns massor av hyresrätter, men de bokas upp nästan lika snabbt som de kommit ut på marknaden. Ska man ha ett boende med inflyttning längre fram måste man vara beredd på att börja betala direkt.

Lätt att hitta hyresrätt

Det finns som sagt en massa hyresrätter på Malta. Alla mäklare på ön har tillgång till alla objekt, så det spelar egentligen inte så stor roll vilken mäklare man väljer. Alla mäklare har dessutom samma arvode för hyresrätter. Arvodet är hälften av månadshyran. De bostäder vi tittat på har legat på 900-1 300 euro, så det blir några hundra euro som mäklaren ska ha. Många arbetsgivare betalar dock en del av mäklararvodet, vilket är en viss hjälp.

Lång tid att hitta jobb

Både jag och min man har sökt massvis med jobb på Malta. Eftersom vi visste att vi inte kunde räkna med att få jobb inom våra yrkesområden sökte vi brett. Av skatteskäl väljer många företag att förlägga sin verksamhet på Malta. Framför allt online-casinon finns det gott om, och Betsson finns t ex där. Det finns gott om jobb som säljare, inom kundtjänst och IT.

Vi har båda känt en stor frustration över arbetsgivare som inte hör av sig och arbetsgivare som först säger sig vara intresserade och vilja boka Skypeintervju för att sedan inte återkoppla. Vi har också båda gjort flera Skypeintervjuer under våren och sommaren bara för att få höra ”Din bakgrund är jätteintressant, men vi behöver någon som kan börja direkt”. Så irriterande!

Min man som är beteendevetare har sökt mest inom sälj och på sistone inom HR. För ett par dagar sedan fick han äntligen besked om att han fått jobb som HR-chef på ett svenskt företag. Hurra! Själv har jag sökt jobb bl. a. som content writer och t.o.m. copywriter, trots att jag inte har någon erfarenhet inom området. Men det kan vara svårt för arbetsgivarna att hitta arbetskraft som vill flytta till Malta och stanna under en längre tid. Därför kan det vara klokt att ta sig friheten att söka lite utanför sitt eget yrkesområde.

Skola till dottern

En stor och viktig del av att flytta utomlands med barn är att ordna med barnomsorg. På Malta börjar man i skolan när man fyller fem år. Eftersom vår dotter fyller fem år i november kommer hon att börja i Primary school direkt när vi kommer till Malta. Det var en lite chockartad insikt eftersom vi inte räknat med det. Men vi tänker att det kanske är ganska bra att hon börjar i skolan redan nu. Det kommer säkert att bli en ganska jobbig omställning för henne i början men vi hoppas och tror att hon snart vänjer sig. Vi är glada över att hon med stor sannolikhet kommer att lära sig engelska, vilket ju är en stor fördel i denna värld.

Privata och statliga skolor

Det finns både privata och statliga skolor på Malta. Ett par av de privata, som t. ex. Newark är internationella. Dessvärre har de ganska höga terminsavgifter, så de är inget alternativ för oss. Fördelen med de privata skolorna är att man kan välja bort maltesiska och religion, vilket man inte kan i de statliga skolorna.

De statliga skolorna är däremot gratis och man slipper stå i kö för att få plats för sitt barn. Vilken skola man hamnar i beror på var man bor. Varje skola har sitt upptagningsområde och man är garanterad plats om man kan visa upp en kopia på sitt hyreskontrakt.

Barnomsorg till lillkillen

Vad gäller vår son är han för liten för att börja i kindergarten, som alltså är en förskola för 3 till 5-åringar. Vi har kollat upp att han kan börja tidigast den 1 februari. Fram tills dess har vi några alternativ. Antingen kan någon av oss stanna hemma med honom, eller så får han gå på ett daycare centre (förskola för barn under tre år), eller vara hos en dagmamma. Dessvärre har vi ju inte kunnat ställa honom i någon kö för barnomsorg eftersom vi inte har någon adress där. Det gör att vi kommer att ha svårt att hitta en plats till honom innan det är dags för Kindergarten. MEN – och det är ett stort men – loppet är inte kört. På Malta handlar allt om kontakter.

En rekryterare som min man har kontakt med tipsade oss om att vi skulle mejla till den förskola där hon har sina barn. Hon bad oss nämna hennes namn och säga att vi hört mycket gott om förskolan. Enligt henne går det nämligen att komma förbi kön om man har kontakter. Fult? Ja, ganska, men vi är desperata. Om vi inte hittar någon plats till honom måste nämligen jag vara hemma med honom och då kan jag inte jobba.

Gratis barnomsorg om båda föräldrarna jobbar

På Malta funkar det så att man kan ansöka om att få gratis barnomsorg på daycare centre om båda föräldrarna jobbar. Annars får man betala. Det maltesiska samhället är fortfarande väldigt traditionellt och hemmafruar är mycket vanligt förekommande. Om den ena föräldern (oftast mamman) inte jobbar förväntas hen ta hand om de små barnen.

4 oktober 2016

Ändrade Maltaplaner

Oj, vad tiden går! Sedan jag skrev sist har det hänt väldigt mycket. I slutet av augusti var jag med om en liten cykelolycka som ledde till frakturer i foten och en spricka i knäet. Så det blev ambulans till St Görans sjukhus, övernattning och gipsat ben. Den första läkaren sade att jag skulle behöva vara gipsad i ca tolv veckor. Tolv veckor! Japp, ni gissade rätt – jag höll på att få stora knäppen. Vi hade ju tänkt åka till Malta bara en månad senare.

Men efter flera olika sorters röntgen kom de fram till att det nog inte var så allvarligt som de först befarat. Innan jag lämnade sjukhuset fick jag den klart bättre prognosen sex veckor med gips, och eventuellt en ”stövel” efter det. Läkaren trodde det skulle gå utmärkt att åka till Malta om vi bara kunde skjuta upp resan i 2-3 veckor. Goda nyheter!

En massa ombokningar

Redan på sjukhuset började jag ringa samtal – mest till min man förstås. Det var mycket som måste fixas, och det var bråttom!

Bokade om flygbiljetterna till Malta

Det första vi måste göra var att boka om våra flygbiljetter. Vi sköt fram resan tre veckor för att ha lite marginal med tanke på mina skador. Och gissa vad? Biljetterna blev faktiskt billigare! Så det var ju en himla tur att vi köpt omboknings- och avbokningsbara biljetter från början!

Hyresgästerna kunde flytta in senare

Nästa sak på listan var att fråga våra andrahandshyresgäster om de hade möjlighet att flytta in ett par veckor senare. Och de hade de! Det var i väldigt tacksamma över eftersom vi var så glada över att ha hittat den perfekta familjen som skulle bo hos oss. De var inte desto mindre tacksamma. Att hitta en möblerad andrahandslägenhet till rimligt pris i Stockholm är ju inte det lättaste.

Ordnade barnomsorgen

Ytterligare ett akut problem vi måste lösa var barnomsorgen. Jag hade ju redan sagt upp barnens förskoleplatser, så det första jag gjorde var att ringa kommunen och fråga om det fanns någon chans att få tillbaka platserna. Svaret jag fick var att de föräldrar som blivit erbjudna våra platser hade på sig att svara till måndagen efter. Så jag fick helt enkelt vänta och ringa tillbaka då. Om föräldrarna inte hade svarat eller hade tackat nej skulle vi få tillbaka platserna. De fyra dagarna kändes oändliga, kan jag lova. Men även där hade vi turen på vår sida för de som fått våra platser hade varken svarat ja eller nej, så våra barn kunde fortsätta!

Min man kunde jobba kvar

Eftersom allt annat verkade ordna sig frågade min man sin chef om han kunde jobba kvar i ett par veckor. Som tur var gick det jättebra. Därmed hade vi inom loppet på några dagar löst alla problem som uppstått i och med min olycka. Snacka om flyt!

Blir snart av med gipset

Så hur är läget nu då? Jag var på röntgen i dag igen inför mitt sista läkarbesök imorgon. Då ska läkarna avgöra om jag blir av med gipset som de är tänkt. Om de tar bort det (vilket jag innerligen hoppas) kommer jag kanske få en slags plaststövel på foten. Jag såg en kvinna på sjukhuset som hade en sådan idag och jag kan säga att jag INTE ser fram emot att bära en.

Fördelen är dock att ma lätt kan ta av den, t. ex. när man ska sova eller duscha. Det är ju framsteg åtminstone. Att vara tvungen att plasta in det vänstra underbenet varje gång jag ska dusch är inget hit, kan jag lova. Men huvudsaken är ju att allt läker som det ska.

Snart dags att åka till Malta

Vårt nya avresedatum är den 15 oktober så det är snart dags! Om vi är färdiga med alla förberedelser? Nix, inte på långa vägar. Idag ägnade jag eftermiddagen åt att rensa bland alla kläder. Fyra högar blev det: ge bort-högen, lämna till textilåtervinning-högen, packa ned i resväskorna-högen och förvara i källaren tills vidare-högen. Inte kul, men inte desto mindre viktigt. Eftersom jag är hemma på dagarna får jag syssla med sådana förberedelser i den mån jag kan.

Nya besked om dotterns skola

Redan innan olyckan hade jag telefonkontakt med Pembroke Primary angående att vi skulle komma. Det visade sig att det jag skev förut om att man är garanterad plats i den skola man hör till är fel! Det kan hända att klasserna blir fulla. Det här har ju varit ett moment 22 för oss eftersom man inte kan ställa barnen i kö eller registrera dem om man inte har en adress på Malta. Men när jag ringde skolan i augusti fanns det platser kvar så de trodde inte att det var någon risk för att vår dotter skulle bli utan.

Idag ringde jag igen och fick inga goda nyheter. Personen jag pratade med trodde att skolan nu är full! Ve och fasa! Eftersom hon inte var säker bad hon mig återkomma imorgon bitti för att prata med rektorn.  Jag frågade skräckslaget vad som händer om skolan faktiskt är full. Hon svarade då att vår dotter i så fall blir erbjuden en plats i en annan skola, förmodligen St Julians. Det var iallafall en lättnad. Någon skola måste hon ju ha. Men vi får se imorgon när jag har pratat med rektorn för Pembroke Primary.

Jobb fixat

För drygt en vecka sedan fick jag veta att även jag fått jobb därnere. Jag kommer att jobba som korrekturläsare för en svensk företag som är beläget på Malta. Som tur är kommer jag att jobba hemifrån så att jag slipper pendla. Det kommer ju att ta ett tag innan jag kan gå normalt. Jag kommer också kunna jobba deltid till en början, vilket är perfekt i och med att jag förmodligen kommer att behöva ta hand om vår son. Det finns visserligen fortfarande en minimal chans att vi får plats på daycare centre till honom, men förmodligen inte. Men första februari ska han börja på kindergarten och vid det laget har jag förhoppningsvis läkt helt. Då hade det varit kul att byta till något ”riktigt” jobb, så att jag får kollegor och miljöombyte. Men tills dess får jag nöja mig med att vara hemmafru.

5 oktober 2016

Nytt läkarbesök

Ok. Idag var jag på sjukhuset igen. Min fot hade läkt fint så de tog bort gipset och jag fick en s.k. ortos istället, alltså en sådan där konstig plaststövel. Den ska jag ha i ca två veckor, så den hänger med andra ord med till Malta. Jag får nu belasta helt på foten när jag har stöveln på, vilket är en lättnad. Kryckorna kommer jag ha kvar som stöd men jag behöver inte längre ”halta fram” utan kan gå normalt. Skönt!

Ringde skolan igen

Nyss ringde jag skolan på Malta igen. Den jag pratade med gav mig det lite förvirrande svaret att ”det ser ut som att det ska finnas platser kvar”. Detta förutsatt att vi bosätter oss i upptagningsområdet för Pembroke Primary School. Om vi inte gör det, utan bosätter oss utanför det området, får vi ställa vår dotter i kö. Men vi är rätt så säkra på att vi kommer att hitta en bostad i Sweiqi, som hör till deras upptagningsområde.

När vi skrivit på ett kontrakt för en bostad och har ordnat maltesiska ID-kort kan vi gå direkt till skolan och skriva in vår dotter. Vi måste också ha med oss ett ”birth certificate”, dvs ett personbevis för vår dotter skrivet på engelska. Ett sådant har vi redan beställt från Skatteverket.

Kommer bo på hotell i början

När vi kommer fram till Malta kommer vi att bo på hotell de första dagarna så att vi har tid att kolla runt och framför allt titta på olika bostäder. Vår förhoppning är att vi ska hitta någonting snabbt eftersom vi inte behöver fler förseningar nu. Framför allt vill vi att vår dotter ska bli inskriven i skolan så snart som möjligt eftersom hon redan har missat terminsstarten.

Skoluniform

Precis som i England har alla barn skoluniform på Malta. Jag har försökt ta reda på hur mycket en sådan kostar, men har inte lyckat få svar på den frågan. Men jag skulle gissar att vi får räkna med 1000-2000 kronor om vi köper en ny. Man kan förstås även köpa begagnat. Här hittade jag en länk till lite information om skoluniformer på Malta och vad de kostar. ”Vår” skola finns dock inte med på listan.

Jag hoppas att den skoluniform vår tjej ska ha är fin så att hon trivs i den. Envisare och mer motsträvig unge får man leta efter! :) Nyss googlade jag runt lite och hittade den här länken som tycks visa deras uniform. Jag får inte använda bilden men ni kan själva klicka för att se den. Vinröd tröja och slips verkar gälla för båda könen. Hu!

Statlig skola

Vi har valt en statlig skola till vår dotter, som jag nämnt tidigare. Det finns flera skäl till det. Ett av de främsta är att de statliga skolorna är gratis. De svindyra internationella skolorna är inget alternativ. Dessutom tycker vi att det finns fördelar med att låta henne gå med ”vanliga” barn. Elitskolor är lite mot våra principer. Vi vill ju att hon ska umgås med maltesiska barn och få samma slags utbildning som de. På det sättet hoppas vi att hon ska integreras bättre och känna sig hemma snabbare. De barn hon går i skolan med kommer ju till stor del också vara de barn som bor i närheten av oss så att de även kan leka på fritiden.

Maltesiska ett knepigt språk

En möjlig nackdel med statliga skolor är att vi tydligen inte kan välja bort maltesiska som skolämne. Maltesiska är ett otroligt svårt språk. Det är semitiskt och är alltså besläktat med arabiska, men innehåller stora inslag av engelska och framför allt italienska. Italienska var officiellt språk vid sidan av engelskan fram till 1964 då maltesiskan tog över. Maltesiskan kan sägas vara modersmålet medan engelskan och italienskan fungerar som andraspråk. De allra flesta talar engelska och mer än hälften pratar italienska. Bra för mig som talar både och.

Men ska man lära sig maltesiska  får man nog lägga manken till. För den som har kunskaper i arabiska kan det nog gå lättare, men för oss andra vill jag påstå att det är en stor utmaning. Den som vill lära sig lite maltesiska eller iallafall lyssna på uttalet kan göra det här. Jag provade att lära mig lite, men oj vad svårt det är!

Om någon skulle vilja ta en titt på det semitiska språkträdet så ser ni det här.

6 oktober 2016

Nya bud om skolan

Efter att ha spånat på nätet om Pembroke Primary School hittade jag ett diskussionsforum. Där hade någon sagt att de barn som inte kan engelska får åka buss till en annan skola för att lära sig engelska i sex veckor. Igår bestämde jag mig för att kolla upp det. Det visade sig att det fanns en viss sanning i det.

Undervisning i engelska

Så här är det: de barn som inte kan engelska och därför inte kan tillgodogöra sig undervisningen får HELA DET FÖRSTA ÅRET åka minibuss varje dag till en annan skola som heter San Gwann Primary School. Denna skola ligger inte så långt ifrån Pembroke Primary och hör även den till St Clare College. Detta innebär alltså att vår dotter de facto inte kommer att gå i Pembroke Primary utan i San Gwann, tillsammans med andra som inte kan engelska. Hurra!

Varför säger jag hurra? Jo, för att jag är övertygad om att det är bättre för henne. Jag har alltid varit lite orolig för att hon skulle känna sig utanför och ledsen p.g.a. att hon inte kan engelska. Att vara ny i ett annat land och behöva börja skolan direkt är tillräckligt omvälvande för en nästan femåring. Så det är en oerhörd lättnad att hon kommer att ha klasskompisar som är på samma nivå som hon. Vem vet, kanske kommer det finnas något annat svenskt barn där också.

Jag kunde inte låta bli att googla på deras skoluniformer och hittade det här. Gula tröjor och inga slipsar. Klar förbättring, så jag hoppas min dotter få bära den uniformen istället.

Studier i kärnämnena

Eftersom jag inte  haft klart för mig vad undervisning i primary school innebär passade jag på att fråga det. Tydligen har de riktiga lektioner i ämnena engelska, maltesiska, matte, religion och samhällskunskap. Självklart blir det även läxor. Bra att veta. Det blir helt klart en utmaning för vår lilla fyraåring.

7 oktober 2016

Kan inte jobba och få föräldrapenning samtidigt

Igår pratade jag med en specialhandläggare på försäkringskassan som är expert på utlandsärenden. Hon påminde mig om att vi måste fylla i blankett 5459 innan vi åker. Jag berättade att jag fått jobb på Malta och frågade om den funkar att kombinera med föräldrapenning från Sverige. Svaret jag fick var att det INTE går att kombinera när man bor utomlands. I så fall måste jag begära att de gör en utredning i frågan, vilket skulle innebära att de tillfrågade maltesiska myndigheter om det är okej för den. Nej tack! Då struntar jag hellre i att jobba i början och fokuserar på att ta hand om vår 2,5-åring. Jag får helt enkelt vänta med att jobba tills min son har fått barnomsorg. Synd!

Längtar till Malta

Det är fortfarande mycket som ska ordnas innan vi åker. Som tur är kommer min man inte jobba nästa vecka så att vi tillsammans kan ägna oss åt att packa och fixa. Min fot gör mer ont nu sedan de tog bort gipset så det är bäst att ha ortosen på även när jag bara är hemma. Men den gör att jag blir väldigt klumpig, vilket inte är optimalt nu när de flesta av leksakerna ska packas. De som ska bo hos oss har en tvåårig dotter så en del av leksakerna lämnar vi kvar. Men just nu längtar jag bara efter att vara framme!

 

11 oktober 2016

Storstädning

Just nu och veckan ut har vi storstädning här hemma. Emmaus har varit här och hämtat kläder och leksaker som vi inte längre behöver (och som tog en evighet att rensa ut) och min man har snart torkat av varenda list, lampa, dörr och andra ställen som fått en fet hinna. själv håller jag mig till sådant som jag klarar av. Igår tvättade ch fläckbehandlade jag hela vår vita soffklädsel. Men vi kommer inte våga sätta tillbaka det förrän på fredag för att inte riskera nya fläckar innan våra andrahandshyresgäster flyttar in. I morgon ska alla fönster tvättas. Tur att vi bor längst ned…

Maltesisk brytning

Apropå det jag skrev förra gången om att vår dotter ska börja i skolan och får börja med att lära sig engelska hittade jag ett roligt klipp. det här är en liten svensk tjej som bott på Malta i något år och lagt sig till med den väldigt speciella maltesiska brytningen Arijeta’s English with Maltese accent :) Jag har bett om och fått tillstånd att lägga ut klippet här.

15 oktober 2015

Äntligen framme på Malta!

Efter en extremt stressig vecka för mig och min man som ibland har känts outhärdlig, är vi nu faktiskt på plats. 28 ganska chockartade grader slog emot oss så fort flygplanet landat och öppnat dörrarna.

Svårt att packa

Eftersom min man har skött det tunga arbetet hemma har jag haft den stors äran och nöjet att packa. Jo, jag älskar att packa! Men vad packar man för att vara borta ett år, med två små barn dessutom?

Jag ville att barnen skulle få ta med sig lite leksaker. Det vore ju grymt om de inte fick ha med sig något av sina privata ägodelar. Men de har ju så väldigt mycket leksaker. Allt välja har varit jättesvårt. Jag har prioriterat sådant som båda gillar. Prio ett  har varit duplolegot och de lyssningsbara sångböckerna. Utöver det har några gosedjur och miniböcker fått följa med, liksom några småbilar och lite papperspyssel till dottern.

Fick packa om två gånger

Vi hade bara två ganska stora resväskor och när jag försökte stänga dem gick det inte. Den ena halvan av den största resväskan var nästan helt fylld av leksaker. Min man ifrågasatte behovet av att ta med precis hela den ganska ansenliga samlingen av lego och ville helst att vi skulle lämna allt hemma. Men det tyckte inte jag. Istället fick han rensa ut bland alla sina kläder som han lagt ned. En del av dem ansåg jag var helt onödiga. Vem behöver fyra par chinos med sig, tyckte jag och plockade bort två av dem plus några andra enligt mig överflödiga plagg. Kläder kan man ju alltid köpa på plats.

Men trots att jag dessutom packade om allt enligt konstens alla regler, och trots att jag satte mig på väskan, var det helt stört omöjligt att stänga den! Och nu meddelade min man förnärmat att han minsann inte tänkte rensa bort fler av sina kläder.

Kaos in i det sista

Så efter att ha rådgjort med dottern bestämde vi att gosedjuret Lammi fick stanna hemma. Problemet var bara att Lammi inte tog så mycket plats från början, så frågan är om det var en sådan stor vinst… Men jag var ändå fast besluten att rädda legot så jag flyttade över lite barnkläder till min redan tunga och överfulla weekendbag som skulle tjäna som mitt handbagage. Den behövde ändå inte kunna stängas, resonerade jag. Min man fick också plocka över några tekniska prylar till sitt handbagage. Visserligen fick jag sätta mig på väskan, men nu gick den äntligen att stänga. Mission accomplished! Märk väl, detta mirakel inträffade vid tiotiden igår kväll, sju timmar innan väckarklockan skulle ringa. Vilken pärs!

Fick VIP-behandling på flygplatserna

För några veckor sedan när jag var hos fysioterapeuten på St Göran, fick jag veta att jag skulle anmäla till flygbolaget att jag hade kryckor för att få åka rullstol ända fram till gaten. Så vi gjorde det. 

När vi hade checkat in kom det en jättetrevlig kille med rullstol som var väldigt hjälpsam. Jag kunde sätta mig bekvämt med lite bagage och dottern i famnen och bli skjutsad till bagagekontrollen och vidare till gaten. En halvtimme innan avgång kom en tjej och hjälpte mig. Vi fick gå på först av alla och jag fick åka rullstol fram till ingången på flygplanet. Det kallar jag service!

Men det slutar inte där. Väl framme på Malta fick vi stanna kvar tills de andra gått av. De andra fick gå nedför en trappa ned till marken och gå sista biten till flygplatsen, men inte jag. En dörr öppnades mittemot den vanliga utgången, en hissbil åkte upp och en bro fälldes ut så att vi kunde gå in i bilen. Sedan åkte hissen ned till markplan och bilen skjutsade oss till babageutlämningen. Helt otroligt!

16 oktober 2016

Som en ångbastu

Redan när vi kom hit igår blev vi ganska överraskade av den otroliga värmen. Det är inte bara varmt utan ordentligt fuktigt också, vilket gör att man är ständigt svettig. Lite jobbigt är det, men inget att klaga på med tanke på att det var 8 kalla grader när vi lämnade Stockholm. Brr!

Många promenader längs strandpromenaden

Strandpromenaden här i Sliema är väldigt trevlig. Igår gick vi i den ena riktningen i hettan. Målet var en lekplats som vi visste låg där någonstans. Barnen lekte en stund och verkade inte lida lika mycket av värmen som vi. Lite mer skuggiga platser under tak hade nog varit en god idé när de byggde lekplatsen. Å andra sidan är det i princip bara galna turister som ger sig ut  mitt på dagen när det är som hetast. Malteserna själva håller sig naturligtvis inne eller i skuggan under de värsta timmarna.

Idag gick  vi åt andra hållet istället. Där fanns det också en lekplats som var extremt fin och genomtänkt, med olika avdelningar för olika åldrar och utsikt över havet.

Min son svalkade sig i en liten lekfontän där och blev alldeles blöt. Men jag förstår honom. Jag hade gjort detsamma om jag kunnat.

Dottern var sur för att vi inte hade tagit med oss någon baddräkt. Hon ville nämligen också leka i vattnet men hade ingen lust att blöta ned kläderna. Så på eftermiddagen efter att vi tagit en liten siesta, gick vi tillbaka till lekplatsen med baddräkten nedpackad så att hon kunde blöta ned sig. Notera att det inte är vilken baddräkt som helst, utan en sjöjungfrubaddräkt med fena och allt!

Sunkigt hotell 

Vårt hotell Astra är billigt och duger till att sova på. Det är rejält slitet men helt okej för våra behov. Vi är ju mest ute, trots allt. Det ligger så att säga mitt i smeten här i det ganska folktäta och turistiga Sliema, där det också finns många kontor. Det är alltså inte här vi kommer att bo när vi hittat en bostad. Vi vill bo på ett  mer barnvänligt och lugnt ställe förstås.

Lägenhetsvisning i morgon

Vi har haft tät kontakt med en specifik mäklare under de senaste veckorna. Han vet precis vad vi vill ha och har mejlat förslag då och då. Nu har han föreslagit ett objekt som verkar jätteintressant, om än lite dyrt. Lägenheten har en liten uteplats, eller snarare som en liten innergård, är fullt möblerad och har både tvätt- och diskmaskin. Men den kostar 1 250 euro i månaden. Jag hoppas att mäklaren kan hjälpa oss att pruta lite. jag och barnen kommer att stanna här när min man åker och tittar på lägenheten själv. anledningen är att mäklaren ska skjutsa honom dit och hann har inga bilbarnstolar. Synd! jag hade gärna vela följa med.

Tråkigt hotellrum eller ej – barnen hittar sätt att sysselsätta sig i alla fall.

19 oktober 2016

Inlyttade

I förrgår var min man på lägenhetsvisning medan jag var på lekplatsen med barnen. Han fick åka själv eftersom mäklaren som skulle skjutsa inte hade några bilbarnstolar. Det tog ett par timmar innan han kom tillbaka men det var behagligare väder, ungefär som svensk högsommar, så det gick bra.

När han kom tillbaka var han exalterad över hur fin lägenheten var och visade mig ett filmklipp han hade  tagit. Vi kom snart överens om att vi skulle tacka ja, trots det höga priset 1 200 euro. På kvällen fick vi packa ihop allt igen och boka taxi till morgonen efter.

Så igår kom vi hit vid tio och skrev på kontraktet. Både jag och barnen tyckte att lägenheten var fantastisk. Tre sovrum, två badrum, varav ett med badkar och ett med dusch, fin inredning och väldigt nytt och fräscht. Och dessutom med en 75 kvm stor uteplats utan insyn. Bättre kunde det knappast bli!

Misslyckad promenad till skolan

När vi hade packat upp det mesta ringde jag till skolan och  frågade när vi kunde skriva in vår dotter. Jag fick veta att registrering sker på tisdagar och torsdagar mellan 9 och 12. Jag visste redan att vi skulle ha med oss ett birth certificate för vår dotter, lägenhetskontraktet och våra pass. Men hon påstod att det var en hel lista med saker som vi måste ha med oss och ville att vi skulle komma till skolan för att få hela listan. Jag blev förvånad eftersom jag inte hört om det förut trots att jag pratat med skolan flera gånger, men tänkte att det var lika bra att få det gjort. Klockan var då 13.45 och damen rekommenderade att vi skulle vara där senast kl 14.15 eftersom barnen slutade vid 14.30 och det då skulle bli kaos.

En stund senare började vi promenera – jag med ortosen på foten och med kryckorna som hjälp. Eftersom min mam hade kollat upp att det bara var 1,1 km till skolan tänkte jag att jag borde klara det utan problem. Men det blev ett rent helsike!

Långt och besvärligt

Vägarna var backiga och ojämna, trottoarerna jättesmala, nötta och ibland helt obefintliga. Detta i ett trafikerat område och i varmt och fuktigt väder. Dessutom var min man osäker på den närmsta vägen så vi kom vilse och gick en omväg. Min kropp började värka och vår dotter gnällde och klagade nästan hela vägen. När vi äntligen kom fram var klockan 14.40 och skolan var stängd! Jag hade vid det här laget ont i hela kroppen och fullkomligt svimfärdig av utmattning.

Min man lyckades få kontakt med några som han såg genom ett fönster på skolan. De släppte in oss och vi förklarade vårt ärende. De svarade lite surt att administrationsavdelningen hade gått för dagen. Jag blev då väldigt frustrerad och nästan gråtfärdig eftersom ingen hade sagt till oss att skolan stängde klockan 14.30. Bara tanken på att behöva göra om den oändligt långa promenaden var outhärdlig. De kallade då dit en annan dam  som inte presenterade sig med sade att hon inte kunde hjälpa oss. Hon visade dock empati för vår (min) situation och erbjöd mig och dottern skjuts hem. (Hon hade ingen bilbarnstol så min son kunde inte följa med i bilen).

Vilse i Sweiqi

Jag och dottern tog tacksam emot den hjälpen och satte oss i bilen. Hon som körde oss kände inte till Sweiqi så väl men trodde att hon skulle hitta. Men det gjorde hon inte och jag kunde inte vara till någon hjälp eftersom jag nyss hade kommit dit. Allt ser nästan likadant ut också eftersom i princip alla hus har samma sandfärg. Så vi irrade runt ett bra tag innan vi hittade rätt. Under tiden pratade vi lite och jag fick veta att damen var skolans chef! Hon var hur som helst väldigt trevlig och vänlig och jag var oerhört tacksam över skjutsen.

På promenad i närområdet

Senare under dagen tog vi en promenad till St Julians som ligger ett stenkast från vår bostad. Det är ett välbesökt område med ett stort utbud av butiker, barer och matställen. Och trafik! För att komma dit måste man gå igenom en tunnel där även bilar passerar. Det finns inga övergångsställen eller trottoarer just där! Det enda som finns är gula streck i marken som markerar var man ska gå och en skylt som uppmanar bilförare att ge gående företräde. Remsan som är till för de gående är inte bred nog för att tå personer ska kunna gå bredvid varandra så jag lovar att det är väldigt nervöst att gå där med barn. Jag höll på att få hjärtsnörp!

Det var en smärre chock att gå från vårt lugna område till det röriga och högljudda St Julians. Men när vi kom ned till St George’s Bay kändes det bättre. Tänk att ha en strand mitt i en stadsmiljö. Det är verkligen en lugn liten oas som används flitigt.

Missmodig

På kvällen kände jag mig otroligt överväldigad av allt. Insikten att det är för långt till skolan för att man ska kunna promenera till den, och erfarenheten av den för mig mycket svåra terrängen blev lite för mycket för mig. Jag var fullkomligt panikslagen över situationen som just då kändes helt omöjlig. Allt kändes ovisst och hopplöst. För hur skulle vår dotter kunna börja skolan när den var så långt ifrån vårt hem? Vår plan är ju att min man ska lämna henne på morgonen på väg till jobbet och att jag ska hämta henne på eftermiddagen. Men det förutsätter ju att vi kan ta oss dit.

Hoppfulla om en lösning

I dag har vi läst på om hur man tar sig med buss till skolan. Det är tydligen fullt möjligt även om det tar uppemot 30 minuter med två bussar. Men det är okej. Vi har varit tvungna att ta två bussar för att komma till förskolan i Sverige också, faktiskt med en resväg på nästan en halvtimme. Så det blir ingen skillnad. Bara jag slipper gå hela vägen så är jag nöjd.

Mannen vi hyr av var här idag för att laga något. Vi pratade med honom om vårt problem. Han tipsade om att vissa skolor har skolbussar som kommer och hämtar och lämnar barnen mot betalning. Jag misstänker visserligen att det bara är privata skolor som har den servicen men vi ska undersöka saken. Det vore ju fantastiskt om det gick att lösa så.

Tog bort ortosen

I dag bestämde jag mig för att ortosen skulle bort. Så vi gick till St Julians igen och hittade en lämplig skoaffär. Men tanke på att det är sommar här vore det ju trevligt att gå omkring i fina ballerinaskor eller något annat somrigt. Men det låter sig inte göras. Min vänstra fot svullnar fortfarande upp väldigt mycket och är ostadig och öm. Därför måste jag ha rejäla skor med ordentligt stöd. Tråkigt men nödvändigt. Jag valde ett par svarta som ser ut som vinterskor. Kanske borde jag valt ett par vita, men jag tänkte att sommaren snart lider mot sitt slut även här. Folk får stirra om de vill. Det är i alla fall bättre än en gigantisk plaststövel. Kryckorna lämnar jag från och med i dag hemma. nu är det dags att öva sig i att gå utan. Men oj vad jobbigt det är!

I morgon ska vi åka buss till skolan och registrera vår dotter. Hoppas allt går smidigt!

20 oktober 2016

Inskrivningen på skolan

I dag var det så äntligen dags att skriva in dottern i skolan. För att slippa långa och mödosamma promenader hade vi kollat upp hur man kunde åka dit med buss. för mig tog det 7-8 minuter att bara gå till busshållplatsen. Om man nu kan kalla det för det. Snarare var det en skylt på en väldigt smal trottoar där man fick stå och trängas. Efter en stund kom vår buss, nummer 13, men blåste förbi i snabb fart. Det var då jag insåg att man nog måste vinka till bussen för att den ska stanna… Så det var bara att vänta på nästa buss.

Skolbuss kommer ordnas

Väl framme i skolan tog det lite tid att gå igenom alla papper och fylla i blanketten. Eftersom jag fortfarande var bekymrad över den långa vägen till skolan frågade jag om de hade skolbussar. Det hade dem, men eftersom alla 17 platser redan var fulla måste de först ordna så att de får plats med en till person i bussen. Dessutom måste de orda så att bussen kan hämta upp vår dotter på något lämpligt ställe på vår gata. Med tanke på hur trångt det är överallt kan jag förstå att det är ett problem. Det kommer alltså att ta några dagar innan det är klart.

Pratade med skolchefen

Skolchefen kom dit och pratade med oss. Redan när hon skjutsade mig hem förrgår sade hon till mig att hon var osäker på om det är så bra för min dotter att åka minibuss från Pembroke Primary till San Gwann för att få undervisningen helt på engelska. Anledningen till det är att det inte finns några jämnåriga barn i den gruppen. hon trodde helt enkelt att det var bättre att ha lektioner med jämnåriga trots att hon inte pratar engelska. Så vad är bäst, att låta henne lära sig engelska med äldre barn det första året, eller att låta henne gå med jämnåriga barn som redan kan engelska? Ärligt talat så vet jag inte vad som är bäst.

Dotterns undervisningsplan osäker

Vi pratade nu om det igen men blev inte klokare. Istället kom skolchefen med ett till förslag, nämligen att vår dotter ska gå i kindergarten istället. Varför då? Jo, för att hon inte är van att sitta stilla. Att gå från en svensk förskola där allt är baserat på lek och lättsamt lärande, snarare än disciplin, till en lektionssal där man förväntas sitta stilla och lyssna är steget stort. Både jag och skolchefen var osäkra på om vår dotter skulle klara det.

Nackdelen med att hon börjar i kindergarten, som ligger intill skolan, är att vi då inte har rätt till skolbuss. Och i så fall blir vi ju ändå tvungna att pendla långt varje dag för att lämna och hämta. Dilemma!

Skoluniformen köpt

Min man hade tur och fick skjuts med killen vi hyr av till butiken där man köper skoluniformer. Han köpte hela det rekommenderade kitet. Kalaset gick på knappt 2 000 kronor inklusive två par skor.

Dessvärre upptäckte vi att hälften var i fel storlek. Kläderna var för stora och skorna för små. Så min stackars man måste tyvärr ta sig dit på egen hand i morgon och byta.

Mer bilder på lägenheten

För er som är nyfikna kommer här lite mer bilder från vår lägenhet. Glöm inte att klicka på bilderna för att förstora dem.

Nu har ni fått en liten rundtur hemma hos på Malta.

21 oktober 2016

Äntligen en bra mataffär

I dag gjorde min man  lite ärenden på stan medan jag och barnen stannade hemma. Han hittade då samma matkedja som fanns i Sliema (där vi bodde på hotell). Kedjan heter Scott’s och har i princip allt vi behöver. Vi är ju lakto-ovo-vegetarianer och försöker köpa så mycket som möjligt ekologiskt. Det brukar alltid vara ett problem när vi är utomlands och har varit det här också. Men nu har vi alltså äntligen hittat ett ställe att handla på som har en massa ekologiskt och vegetariskt. Quornprodukter har vi saknat så nu passade min man på att köpa på sig. Som en extra bonus hade affären hemkörning om man handlar för minst 40 euro! så ett par timmar senare kom en bil och lastade av välpackade lådor med allt min man köpt. Suveränt!

En skön dag hemma

Medan min man var ute på stan lekte vi på uteplatsen. Min yogamatta blev en lekmatta och hela den stora samlingen av lego åkte fram. De vita dekorationsstenarna funka också att leka med.

Eftermiddagsbad på standen

Eftersom min man var tvungen att åka och byta en del av skoluniformskläderna passade vi på att hänga med till stan. Barnen hade en underbar eftermiddag på stranden i St George’s Bay i ett par timmar medan han var borta.

 Vilket underbart sätt att avsluta dagen på!

22 oktober  2016

Bad, lekpaus och kattsafari

I dag var det så otroligt hett på dagen att jag och barnen höll oss hemma. Den här gången lyckades jag inte locka dem med lego. Sonen var sur och höll sig inne men  jag och dottern spelade grodspel i det svalaste hörnet av uteplatsen.

Jag gjorde ett tappert försök att dammsuga, men dammsugaren suger fast sig så hårt i golvet att det är svårt att manövrera den, så efter halva lägenheten gav jag upp. Det gjorde helt enkelt för ont i ryggen. Ont i ryggen har jag förresten för jämnan nu när jag inte använder kryckorna längre och måste vänja mig vid att gå upprätt igen. Musklerna verkar ha förtvinat under åtta veckor med kryckor.

Min man, som blir rastlös av att vara hemma, gav sig ut på stan för att göra ärenden i värmen. På eftermiddagen gjorde vi en repris av igår och gick till stranden. På vägen dit såg vi att de gjort en tillfällig lekplats i köpcentret, så vi tog en lekpaus.

Men det fick bli en kort lekpaus för att vi inte skulle komma alltför sent till stranden. Den här gången badade även jag, men inte min man, som vanligt. Badkruka!

På vägen hem gjorde jag och dottern en liten kattsafari på vår gata. Det finns många hemlösa katter här, men folk ställer ut mat till dem så att de klarar sig. De flesta är dock ganska rädda för människor, som man kan förstå.

 

 

Nej, hur mycket vi än trugade lät sig inte kissarna klappas.

 

23 oktober 2016

Hett!

I morse var det svalt och lite mulet, vilket vi tyckte var ganska befriande. Min man passade på att sopa rent på uteplatsen och fick hjälp av barnen.

Men svalkan höll inte i sig. Lagom till att vi tagit oss ut var det jättevarmt och drypande fuktigt. Jag och min man fick upp minnen av södra Kina, där vi bodde i några månader 2010. Svettigt!

Parkbesök

Min man kände till en trevlig park med lekplats så vi tog bussen dit. Det är nog den finaste parken jag sett hittills på Malta. Fint belägen med roliga saker för barnen och ovanligt mycket grönska. 

Nya vänner

När vi tröttnat gick vi längs strandpromenaden och kom snart till en av lekparkerna som vi besökte när vi nyss kommit till Malta. Barnen ville självklart leka där och det var tur. Där fanns nämligen en annan svensk familj, nämligen en mamma med tre barn. En av dem, en snart 7-årig flicka hette likadant som vår dotter och de fann genast varandra.

Vi pratade länge med dem och åt sedan glass tillsammans. Vi fick veta att de flyttade hit i augusti och kommer att bo här i två år. Jättekul för oss!

Kakor och kvällsdopp

När vi bytt nummer och sagt farväl köpte vi några maltesiska kakor som såldes i ett stånd. Goda!

Efter att ha tryckt i sig en nutellafylld chokladrulle somnade lillkillen snart i vagnen men hans storasyster var fortfarande pigg som en mört, i vanlig ordning. Hon ville absolut gå och bada även idag så vi tog en sväng till stranden. Men nu var det svalare och vågorna högre så hon vågade bara doppa sig.

I morgon är det en stor dag för min man som då har sin första arbetsdag. Den här första veckan kommer han att jobba från elva till sju så jag och barnen får sysselsätta  os själva och det blir sent innan vi får middag. I morgon ska även skolchefen ringa och förhoppningsvis bringa lite klarhet i hur det blir för vår dotter.

25 oktober 2016

Ovissheten kvarstår

I går ringde skolchefen som planerat. Hon sade att min dotter kunde börja i skolan i dag och hade tänkt avsluta samtalet där utan att jag fått alla andra frågetecken uträtade. Vi hade ju diskuterat en massa saker som hon skulle ta upp, bland annat huruvida det är bättre att låta henne gå med jämnåriga som pratar engelska redan, eller om det är bättre att hon går med andra icke engelsktalande i olika åldrar. Inte heller nämnde hon något om skolbussen. Det sistnämnda frågade jag henne om. Hon sade att det skulle dröja några dagar innan vi kan få skolbuss. Jag svarade att det i så fall är bättre att hon börjar i skolan först när hon kan få skolbuss. Detta för att jag har svårt att gå och inte kan komma till skolan och hämta henne. Skolchefen skulle vidarebefordra det jag sagt till berörda personer och återkomma. Men ännu har hon inte återkommit så vi vet fortfarande inte när det blir skolstart. Fortsättning följer…

Lekplats funnen!

I närheten av vår bostad finns det dessvärre ingen lekplats men jag tänkte att det måste finnas någon inom gångavstånd. Därför begav vi oss ut i eftermiddags i sökandet efter en lekplats. Jag hade sett på google maps att det skulle finnas en relativt nära. Men innan jag ens han börja följa vägbeskrivningen frågade jag ett par tjejer om de visste hur jag skulle gå. Den ena erbjöd sig att gå med en bit så vi hängde på.

Dessvärre misstänker jag att den lekplats hon ledde oss till låg längre bort än den jag tänkt gå till för det tog uppemot en halvtimme att komma fram, och hett var det dessutom! Vi var helt ensamma där och för att göra saken ännu tråkigare hade lillebror somnat i vagnen. Det var egentligen alldeles för tidigt på dagen för att gå ut. Det bästa är att vänta till efter två om man inte vill få solstingeling.

Men min son vaknade snart och så småningom kom det fler barn. Det blev en riktigt bra dag tillslut. 

Lekfontänen var uppskattad i den påträngande värmen. Det var inte utan att jag själv var frestad att följa barnens exempel.

I buskarna fanns fina snäckor att samla på. Dem ska vi dekorera uteplatsen med.

Efter nästan tre timmar insisterade jag på att gå hem. På vägen passerade vi någon som såg ut att vara en stor grönsaksodling. Undrar just om man kan få köpa direkt från dem…

Innan vi gick in till oss gick vi och tittade på katterna som har sitt tillhåll alldeles i närheten av där vi bor, på en ödetomt med en massa sly som erbjuder bra gömställen för räddhågade kissar.

Eftersom katterna blir matade är de lite försiktigt nyfikna när man närmar sig. Men kommer man för nära kan de bli både rädda och arga. Den här katten hade bara en liten del av örat kvar. Min son tyckte att han skulle åka ”dandidans”, alltså ambulans. Det tycker han jämt när någon har gjort illa sig. Speciellt om han själv har ramlat och slagit sig. Han blev besatt av ambulanser när han fick veta att jag fått åka en till sjukhuset efter cykelolyckan för två månader sedan. Efter det letar han efter anledningar att få åka ”dandidans”.

Nu gör min fot infernaliskt ont och vi tänker ta det lugnt tills min man kommer hem.

27 oktober 2016

Äntligen klarhet!

Eftersom skolan inte hade ringt mig ännu började jag förstå att de inte kunnat nå mig på mobilen, så jag ringde nyss till skolan och pratade med skolchefen. Hon hade goda nyheter.

Min dotter börjar på måndag. Skolbussen är ordnad och har fått en hållplats i närheten av vår bostad. Hurra! Hon kommer att gå till klockan 12 ända tills hon fyller fem år i november och hon ska ha en enkel lunch med sig. Jag har också tagit reda på exakt vilka kläder hon ska ha på sig.

Skolchefen tyckte fortfarande att hon förmodligen passar bättre på kindergarten för att hon inte är van att sitta stilla. Men det faller på att hon då inte har rätt till skolbuss. Däremot finns fortfarande alternativet att hon får åka tillsammans med andra icke engelsktalande barn till San Gwann där hon kan få  all undervisning på engelska. Jag tror själv att det vore det bästa. Jag har också frågat min dotter vad hon föredrar och hon säger att hon helst vill gå med andra barn som inte heller kan engelska.

Som det är nu kommer hon att gå med maltesiska och andra engelsktalande barn. Jag tror det kommer att vara jobbigt för henne att känna sig utanför och inte kunna kommunicera. Men vi låter henne testa i några dagar så får vi se hur det går.

Har redan börjat prata lite engelska

Till min stora förvåning och lättnad har min dotter redan börjat försöka kommunicera på engelska. Redan första dagen sade hon ”hello!” till tjejen i hotellreceptionen. Nästa morgon sade hon ”good morning” och efter det har hon sagt hello till några barn hon mött på lekplatserna. I går sade hon ”play!” till en pojke som hade slutat att leka med henne.

Supersocial

Vi har verkligen en otroligt social dotter som älskar andra människor, framför allt barn. Det hon älskar allra mest är att ha andra barn omkring sig. Därför är kommunikation extremt viktigt för henne. Det är ju hennes viktigaste redskap i att ta kontakt och interagera. Visserligen funkar kroppsspråk bra i nödfall men utan möjlighet till verbal kommunikation känner hon sig socialt handikappad, hämmad och frustrerad.

Den frustrationen hoppas och tror jag kommer att motivera henne till att lära sig engelska. När hon märker att det underlättar för henne att hitta vänner kommer hon förhoppningsvis lära sig fort.

Lättad

Jag är oerhört lättad nu när jag fått klart för mig hur det kommer att bli och vet att det finns alternativ om det här upplägget inte skulle funka. Dottern verkar hur som helst mycket mer positiv till att börja i skolan så vi håller tummarna!

 Dagens citat av dottern: ”Jag älskar inte Malta. Det är för mycket bajs överallt!”

(Angående att det ligger katt- och hundbajs här och där på trottoarer och vägar.)

28 oktober 2016

På jakt efter kattyoghurt

Sedan några månader har vår son varit besatt av det han kallar ”datten-dådott”, dvs. kattyoghurt. Men vad är det nu då? Det är en ekologisk yoghurt med banansmak som har en tiger på kartongen. Han äääälskar sin kattyoghurt, så nu när vi bor på Malta har vi lite problem. Här finns naturligtvis ingen sådan yoghurt, men bananyoghurt borde inte vara så svårt att hitta.

Det är det inte heller. Problemet är bara att om man är lite noga med vad man äter så får man problem här, i likhet med många andra ställen vi har besökt. (Läs om våra andra resor genom att leta under kategorierna längst ned på sidan). Här kan det nämligen finnas både gelatin, sötningsmedel, modifierad majsstärkelse och glukossirap i det man äter. Och just yoghurt verkar vara speciellt besudlat av ämnen. Så vad är det då för fel med de ingredienser jag nämnde?

Gelatin: kommer från slaktavfall och är otänkbart för oss vegetarianer.

Sötningsmedel: onaturliga ämnen med kopplingar till olika sjukdomar, bland annat epilepsi (Läs t. ex. här).

Modifierad majsstärkelse:  en form av sötningsmedel som kommer från majs och som med stor sannolikhet kommer från genmodifierad majs. Genmodifierad mat kan t. ex. vara cancerframkallande. (Läs exempelvis här).

Glukossirap: kan även kallas stärkelsesirap, majssirap (som kan komma från genmodifierad majs), glukos. Det här är billigt och används därför flitigt även i Sverige. Problemet är att det höjer blodsockret ännu mer än vanligt socker och är därför ännu skadligare, speciellt för barn. (Läs t. ex. här).

Vad gäller genmodifierad mat och sötningsmedel är åsikterna många – både för och emot. Men jag tycker att det är bäst att ta det säkra före det osäkra!

Hur som helst så hittade vi bananyoghurt utan dåligt innehåll i en mataffär förra veckan. Men sedan dess har den varit slut och den verkar inte finnas någon annanstans. Väldigt jobbigt när lillkillen tjatar.

Gav oss ut på stan

Trots att jag inte gillar att gå till St Julians på grund av all trafik, stressen och avgaserna utmanade jag mig själv och gick dit med barnen. Men vår närmaste mataffär Q Market hade bara en massa yoghurt med ovannämnda ingredienser. så jag frågade i kassan om det inte finns någon annan större affär i närheten. Det fanns det och vi hittade dit efter en liten promenad. Men inte heller där fanns det någon bra yoghurt. 

Däremot fanns det matlådor och drickflaskor för skolbarn så min dotter fick välja vad hon ville ha. Det blev en Hello Kitty-matlåda och en Sofia den första-flaska. Såklart. Lillebror fick också en flaska med bilar på för att det inte skulle bli orättvist.

Och apropå katter – lite långsökt kanske- hittade vi äntligen en klappvänlig sådan idag. Fin var den också.

Trevlig helg!

29 oktober 2016

Fångad av en maltesisk stormvind

I natt var det storm. En ordentlig storm av det högljudda slaget som dundrade fick fönstren att skallra. Det lät så högt att jag vaknade och omöjligt kunde somna om. Jag låg och förväntade mig att fönstren när som helst skulle lossna och krossa oss där jag och min son låg i sängen. Helt ologiskt förstås. Vi är en av få med dubbla glas i fönstren, vilket inte hör till det normala på Malta. 

Storhandling och tidigt födelsedagsfirande

Skafferiet hade börjat bli halvtomt så vi gick till Scott´s mataffär och storhandlade. Det var första gången för mig eftersom det ligger lite för långt bort för att jag ska vilja gå dit på egen hand med min onda fot. Ska man handla får man göra det under veckan eller senast på lördagen eftersom allt är stängt på söndagar. Vi hade tur och fick hemkörning trots att de egentligen slutat med det för dagen. På vägen ut ur butiken hittade jag en låda där man kunde lägga kattmat som man ville skänka till alla hemlösa katter. Snällt!

Vinden var fortfarande väldigt stark och det kom lite regn. Inget väder man vill vara ute i någon längre stund alltså. Men det verkade inte avskräcka folk från att vara ute på stan.

Kolla in vågorna! Och de högsta vågorna fick jag inte ens med. Någon som vill bada?

Min man fyller år på måndag men ville passa på att fira i dag, så vi åt på italiensk restaurang. Dottern fick hjärtformad pizza som lillebror fick smaka av. Sedan blev det efterrätt förstås.

Fast vår tiramisutårta smakade kolatårta så vi behövde inte betala för den. Schyrrans!

Stormen fortsätter

Enligt vår vår väderapp ska stormen fortsätta och de extremt höga vågorna likaså. Ingen badning på ett tag alltså.

30 oktober 2016

Till lekplatsen med pappa

Eftersom min man har jobbat hela veckan har han inte haft möjlighet att följa med till Lekplatserna. Vi har hittat två stycken som vi har gått till ofta. En ligger ganska nära men är lite tråkig. Den andra ligger något längre bort med är nyare och roligare och har gratis toaletter. I dag tog vi med oss barnens pappa till båda lekplatserna och lekte i ett par timmar.

När vi hade ätit de traditionsenliga helgpannkakorna och vilat lite gick vi sedan ut igen. Målet var stranden. Vi tänkte att det borde kunna gå och leka där nu när stormen är över. På vägen dit märkte vi att det var musik och uppståndelse i centrum. Det var utklädda och sminkade barn som uppträdde. Vi stod och tittade en stund och vår dotter passade på att bli sminkad till en häxa!

Förödelsen efter stormen

Sedan gick vi ned till stranden och blev lite chockade över hur stranden såg ut och över hur mycket som var förstört. Inte undra på i och för sig, med tanke på hur stark stormen var.

Stranden har blivit påtagligt smalare för att vattnet har dränkt en del av den. En hel del sjögräs har flutit upp på land och det ligger bråte här och där.

De som bor här säger att sådana här stormar är ovanliga i oktober. Utan att vara expert tänker jag att jordbävningarna i Italien nyligen kan ha med saken att göra.

Dotterns första skoldag i morgon!

I morgon är en STOR dag. Vår dotter ska sätta på sig skoluniformen för första gången. Ryggsäcken kommer att vara packad med den nya matlådan och dricksflaskan och sedan går vi och möter upp skolbussen. Klockan 7.30 ska vi vara på upphämtningsstället så det blir till att kliva upp tidigt. Min man kommer att åka dit innan hon kommer så att han kan möta upp henne och följa med henne in. Lärarna gör nämligen inte det, så de här första dagarna får han hjälpa henne tillrätta tills hon vänjer sig.

31 oktober 2016

Första skoldagen 

I morse var så den stora dagen kommen. Dottern skuttade glatt upp ur sängen och verkade väldigt positiv. Min man åkte i förväg till skolan för att kunna möta henne där. En stund senare tog jag med mig barnen för att vänta på upphämtningsstället. Vi visste att vi var där i förväg enligt skolchefens instruktioner men visste inte exakt hur lång tid vi skulle få vänta.

Efter en stund såg jag en röd liten skolbuss plocka upp ett barn med samma skoluniformsfärger som vår dotter femtio meter längre fram på gatan. Jag blev lite bekymrad och skrev till min man om det. Han var då redan i skolan och frågade skolchefen om det jag observerat. Enligt henne var det förmodligen vår buss som av någon anledning hade stannat på en annan plats än den vi fått reda på. Hon föreslog att vår dotter därför skulle börja på fredag i stället. Skolorna är nämligen stängda de kommande tre dagarna.

Jag blev jättearg och provocerad av det hon sagt. Jag pratade både med min man och henne i telefon och sade att jag insisterade på att vår dotter skulle börja i dag. Något annat vore otänkbart. Vi bestämde därför att min man skulle komma och hämta vår dotter med taxi. Men just som vi skulle lägga på såg jag en annan liten uniformsklädd pojke med sin mamma som ställde sig i närheten. Det visade sig att den pojken också skulle med skolbussen, vilket fick mig att  hoppas. Och sekunder efter kom mycket riktigt en skolbuss och plockade upp barnen.

Det gick smidigt och bra på alla vis. Min dotter hade väntat tålmodigt och klev lugnt på bussen utan tårar eller drama. Hade jag varit mindre stressad och uppretad hade det nog kommit en liten tår, men istället ville jag bara gå direkt hem och vila mina nerver.

Min son var mäkta avundsjuk på sin storasyster. Han ville ju också följa med till skolan och framför allt ville han vara med sin syster.

Fler överraskningar

När jag i väntan på skolbussen pratade med min man i telefon fick jag veta att skolchefen sagt att någon måste hämta vår dotter klockan tolv när hon slutade. Detta för att skolbussen inte hämtar förrän halv tre. Den informationen kom lite som en chock för det betydde att jag skulle bli tvungen att hämta henne. 

Det gav mig lite av ett dilemma. Att promenera till skolan är för mig helt omöjligt, dels för att jag inte hittar och dels för att min fot gör för ont för längre promenader. Två alternativ återstod: att försöka åka kommunalt eller att åka taxi. Eftersom vi åkte till skolan kommunalt vid inskrivningen för någon vecka sedan vet jag vad det innebär. Att åka buss med barnvagn och dessutom behöva göra ett bussbyte, är inget kul på Malta. Bussarna har nämligen en benägenhet att stanna  mer än en meter ifrån trottoaren. Det gör att det i princip är omöjligt att komma av bussen med vagnen utan hjälp. Visst, man kan alltid be någon, men det är ett stressmoment som jag denna morgon inte var det minsta upplagd för. Därför bestämde jag mig ganska snart för att åka taxi. Det är inte så dyrt på Malta och kändes som den smidigaste lösningen på ett engångsproblem. 

Gick bra att komma till skolan

Min man ringde och rapporterade att det hade gått bra för vår dotter att komma av bussen och gå in till sitt klassrum i sällskap av sin pappa. Det gjorde mig lättad och hoppfull att resten av dagen skulle gå bra. Efter någon timme ringde jag till skolan för att ställa några frågor om fredagen och fick då veta att det dittills hade gått jättebra för min dotter.

En enda lång väntan på att hämta dottern

Jag och sonen tog det bara lugnt hemma i väntan på att snart åka och hämta storasyster. Jag hade en del ärenden att fixa. Bland annat var jag tvungen att ringa Försäkringskassan som sin vana trogen hade lyckats göra något fel med min föräldraledighetsansökan som jag var tvungen att reda ut. Är det inte lustigt att myndigheter alltid lyckas försvåra för en trots att man följt alla deras instruktioner? Man blir ju tokig! Och i mitt fall väldigt orolig, för sådan är jag. som tur är insåg de sitt misstag så förhoppningsvis ställer de inte till det mer nu.

Hämtade med taxi

Kvart i tolv kom taxin och hämtade oss. Faktiskt samma taxi och samma chaufför som skjutsade hit oss från hotellet för snart två veckor sedan. Det var perfekt att anlita honom igen eftersom jag vet att han har både bilbarnstol och bilkudde i sin bil.

Han väntade snällt medan jag och lillebror gick in till skolan och väntade på att storasyster skulle komma med sin lärare. Under tiden vi väntade beundrade min son de fina pokalerna.

Gråtande dotter

Efter några minuter kom läraren och skolchefen med min snyftande dotter. De berättade att det gått bra i två timmar men att det sedan blivit för mycket för henne och då hade hon börjat gråta. Läraren uttryckte sin förståelse för att det inte kan vara så lätt för en nästan femåring som inte är van att sitta stilla att behöva sitta i ett klassrum och försöka ta instruktioner på ett annat språk. Hon och skolchefen var överens om att Kindergarten 2, alltså förskola för femåringar vore perfekt för henne. De sade att hon skulle klara sig jättebra där eftersom hon är stadig på hand och kan skriva lite.

Inte mig emot. Enda problemet är att hon då inte har rätt till skolbuss, vilket innebär att vi måste åka kommunalt för att lämna och hämta. Det vill säga, min man får lämna på väg till jobbet och jag får hämta på eftermiddagen.

Det här var exakt vad jag befarat. Egentligen hade jag föredragit att hon fått gå med andra icke engelsktalande barn i den andra skolan. Men frågan är om det gjort någon skillnad egentligen. Hon är inte redo för skolan ännu, det är bara att acceptera. Det viktigaste för oss är att hon trivs, så vi gör det som krävs för att det ska bli bra.

Så det var bara att vända hem igen med vetskapen att den första skoldagen också var den sista. Men det gör inget. Nu har vi testat.

1 november 2016

Lediga dagar

Den här veckan är alla skolor och förskolor stängda från tisdag till torsdag. Först på fredag kan vi åka till kindergarten med dottern. Med andra ord har vi ledigt nu och försöker göra det mesta av dagarna.

I går var vi till stranden. Vi hoppades att den var iordninggjord efter stormen men så var det inte. Det låg fortfarande lika mycket sjögräs överallt och stranden var lika smal. Jag antar att det tar en del tid och är rätt besvärligt att återställa den. Förmodligen känns det inte motiverat att fixa till stranden eftersom det inte är högsäsong och det kan komma fler stormar.

Vi var inte de enda som kommit dit och vägrat att låta oss avskräckas. Jag puttade undan lite sjögräs så att vi fick en fin plätt att sitta på. Ingen av oss var badsugen eftersom det inte var så jättevarmt, men det var skönt att sitta där en stund i alla fall. Barnen hittade roliga pinnar – till sin mors förtret.

Sedan tyckte vi att det var dags för glass. En strut och två bägare med en kula i varje blev 5,50 euro! Dit går vi inte igen!

Sminkning och lego

Sedan gick vi till centrum för att titta i affärer men upptäckte att de även denna dag hade barnsminkning. Dottern var på så klart. Hennes lillebror var mer intresserad av legot.

Naturligtvis tog vi en liten sväng in till leksaksaffären också. Dottern fyller fem om ett par veckor så jag tänkte att det kunde vara bra att reka. De blev båda helt uppslukade av härligheten. Speciellt sonen som lyckades förtränga att han var kissnödig – ända tills det var för sent. När han ropade att han behövde kissa tog jag upp honom i famnen bara för att känna att halva min mage blivit blöt. Blä! Det blev  till att rusa till toaletten och ta av honom allt blött. Sedan fick han sitta halvnaken i vagnen tills vi var hemma. Nöden har ingen lag.

En lugn dag på lekplatsen

I dag har vi haft en mindre spännande dag. Vi nöjde oss med att gå till lekplatsen. Efter några dagar med svalare och mer ostadigt väder var det runt 25 grader. Precis lagom! Eftersom alla skolor är stängda fanns det en hel del barn ute och lekte. Och en hund! Men den fick vi inte med på bild.

Sedan tog vi en omväg hemåt för att jag visste att det fanns en mataffär där. Den visade sig vara väldigt bra. Vi hittade till och med ekologiskt havredryck. Praise the Lord! ;) Men ingen yoghurt utan en massa skit i. Jag antar att man inte kan få allt här i världen.

I kväll är min man på möte och kommer hem sent. Så snart får jag natta barnen själv. Men det ska nog gå. God natt!

3 november 2016

Sömnbrist

I natt hade jag som så ofta väldigt svårt att sova. Sängarna i vår lägenhet är fruktansvärt obekväma.Jag tog upp det med mannen vi hyr av och föreslog att han skulle införskaffa bäddmadrasser. Han påstod att han inte kände till vad det är. Han är från Irland och har fastigheter på flera håll i världen som han hyr ut. Enligt honom är de madrasser vi sover på helt nya. Han säger nämligen att han måste slänga madrasserna varje gång någon flyttar ut. Varför? För att folk inte vill sova på madrasser som andra har sovit på.

Även handdukar och lakan slänger han efter varje hyresgäst. Vilket slöseri! Hur kan folk kräva nya madrasser och lakan när de hyr en bostad när de accepterar att använda sådant som hundratals människor har använt på hotell? Jag tycker det är jättekonstigt. Jag kan förstå att man kanske vill köpa egna saker om man ska hyra i flera år, men inte om man hyr i några månader eller ett år.

Hur som helst sade vår hyresvärd att han själv inte använder någon bäddmadrass och trodde inte att folk brukar göra det på Malta heller. Jag hade svårt att tro det. Varför skulle de inte ha bäddmadrasser? Det verkar knäppt.

Egentligen har vi ingen lust att köpa en massa saker till den här lägenheten eftersom vi inte ska bo här så länge, men vi har börjat tänka om. Det funkar ju inte i längden att aldrig få sova i en hel natt.

Åska och spöregn

I natt började det dessutom åska och regna en hel del så jag kunde  inte somna om när jag väl vaknat. Och så låg jag och tänkte på att jag glömt att ta in tvätten som hängde på tork…

Men barnen tyckte åtminstone att det var kul med regn. Lillebror följde storasysters exempel och gick ut och plaskade. Jag visste väl att gummistövlarna skulle komma till användning! :)

Bra att barnen gör det bästa av allt!

4 november 2016

Strul med bussen

I morse hade vi tänkt åka till förskolan alla fyra. Planen var att min man skulle följa med oss och att jag skulle kunna ta mig hem därifrån efteråt. Min förhoppning var att vi skulle få ta en titt på förskolan så att vår dotter skulle känna sig mer trygg.

Men inget flöt på särskilt bra med morgonrutinerna. Vi bestämde därför att jag skulle åka dit själv med barnen så att min man slapp bli så sen till jobbet. Han beskrev vilken buss jag skulle ta och varifrån den gick.

En stund senare stod jag och väntade vid busshållplatsen med barnen. När bussen var sen började jag läsa på informationen om vart bussen gick. Då insåg jag att den buss vi hade tänkt ta gick i fel riktning och ringde därför min man. Han hade trott att det fanns en busshållplats mittemot för den andra färdriktningen, men det gjorde det inte. På Malta går bussarna sällan samma sträcka åt båda hållen. Så även om man har åkt en viss buss i ena riktningen och vet hur den går, har man ändå ingen aning om vilken väg den tar när man ska åt andra hållet. Jobbigt!

En förmiddag på stranden

Eftersom vi befann oss alldeles intill stranden och vädret var så fint bestämde vi att vi skulle gå dit istället. Stranden såg nu mycket finare ut och det verkade som att det har städats upp lite efter stormen. lyckligtvis har jag alltid en handduk och dotterns baddräkt med mig eftersom jag vet att hon kan få för sig att bada när som helst. Lillkillen hade inga badbyxor med sig men han hade kul ändå.

Det här var verkligen en perfekt dag för att vara på stranden. Det var runt 24 grader varmt, torrt i luften, och vattnet var lugnt. Som en optimal svensk sommardag! Jag var glad över att vi inte förspillde denna underbara förmiddag genom att åka till förskolan.

     

Ringde skolan igen

Jag ringde till skolan när vi kom hem. Det visade sig att man inte får besöka förskolan. Vi får helt enkelt släppa av vår dotter där på måndag och hoppas på det bästa.