Flytten till Malta

Annons

Dottern sex år i dag!

15 november 2017

Dottern fyller sex år

Ja, i dag är det en stor dag som dottern har sett fram emot länge – sedan hon fyllde fem, typ. Att det skulle bli ett stort kalas har det aldrig varit någon tvekan om. På Malta tas födelsedagskalas på stort allvar och enklare bjudningar hemma är nog ovanliga. 

Maltesiska barnkalas påkostade

Dottern fyllde fem år bara en månad efter att vi kommit hit. Då hade vi ingen lust med att ställa till med kalas eftersom vi var upptagna med att bara försöka komma tillrätta här. Dessutom hade vi då ingen koll på hur malteser hanterar födelsedag. Sedan dess har vi dock varit på en hel del kalas och har nu ganska bra koll. I korthet kan man sammanfatta barnkalas så här:

  • En lämplig lokal hyrs – ofta kaféer, restauranger eller ställen som Playmobil och Funland.
  • Animatorer – alltså lekledare utklädda i kostymer hyrs in.
  • Lekar leks och danser dansas – det ser animatorerna till.
  • Ansiktsmålning är vanligt.
  • Barnen serveras typiska barnvänliga rätter som pizza, hamburgare, nuggets, pommes o.s.v.
  • Serveringsborden dignar av godisskålar fulla av godsaker.
  • Tårtan är enorm, överdådig och påkostad – ofta omsorgsfullt dekorerad med födelsedagsbarnets favoritfigur.
  • Pågår i ca två timmar.
  • Barnen får med sig någon present innan de går hem – oftast bestående av en godispåse men kan även vara i form av någon liten leksak eller bok.

Dotter har kalas på lördag

Vi kommer i princip att följa mallen men med undantaget att vi inte kommer att ha någon tårta. Dottern gillar inte tårta utan har beställt glass istället. Kalaset kommer att vara på lördag och jag kommer självklart rapportera om det efteråt.

Tiden går så fort

Jag kan knappt fatta att min dotter, min förstfödda, min lilla ”olyckshändelse” och mitt stora mirakel som virvlat runt som en stormvind sedan den stund hon kom ut med vidöppna ögon och ena armen utsträckt som som en flygande superhjälte redan har funnits på jorden i sex år.

Här kommer en bild från hennes födelsedag eller runt hennes födelsedag varje år från den dag hon föddes.

20111117_082140

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

SAM_5759

IMG_2553

      IMG_20161112_092044

      image-0-02-05-cab55e9d2277c3f8f2c54498b171cfcfdb47db67aab935496a8d7f395b14be58-V

ÄLSKAR DIG FÖR ALLTID!

Annons

Skyfall och onödig hämtning av ickesjukt barn

10 november 2017

Skolan ringde om att sonen var sjuk

När jag satt och jobbade hemifrån tidigare idag skrev min man och sade att skolan ringt och sagt att vår son var sjuk och undrade om han kunde hämta. Vi kom fram till att han skulle hämta honom. Precis när vi kommit fram till det kom en åskknall och en blixt med efterföljande regn. Regnet eskalerade snabbt till ett skyfall – något som inte är ovanligt vid den här tiden på året. Dålig tajming!

Ni som följt min blogg vet att regn på Malta innebär kaos. (Läs mer om det här och här.) Bussarna slutar ofta att gå helt och hållet och vägarna svämmas över på grund av brist på markbrunnar. Med andra ord var det inte optimalt att behöva hämta sonen i detta oväder. Min man lyckades ändå hitta en buss och fick gå sista biten. På vägen bokade han en taxi för att kunna ta sig hem.

Sonen kom hem pigg och glad som en mört

För en stund sedan kom de hem. Min son var glad i hågen över att ha blivit hämtad tidigare och över att ha fått åka taxi. Han såg inte det minsta sjuk ut och när jag frågade om han var sjuk sade han nej. Jag frågade då min man varför de sagt att han var sjuk. Tydligen hade sonen somnat till i klassrummet ett par gånger, men hade inga andra symptom.

Min man hade alltså slösat 9 euro på taxiresan – som för övrigt var helt i onödan eftersom det vid det laget slutat regna – på att åka hem med vår INTE sjuka son, vilket innebär att vi båda måste jobba hemifrån medan treåringen tittar på teve och busar i samma rum. Kul va?! Ja, jag är ironisk.

Ringde skolan

Eftersom jag var lite nyfiken på (läs:asförbannad) på skolans  praxis när det gäller sjuka barn ringde jag dit och sade att sonen inte visade några tecken på att vara sjuk. Hon sade att de inte är läkare och att vi inte måste hämta. ”Jaså”, tyckte jag, ”måste vi inte hämta när ni ringer och vill att vi hämtar?” ”Jo, i vissa fall, om barnet är riktigt sjukt”, sade hon. ”Men du sade inte till min man att han hade somnat till, bara”, sade jag. ”Nej, han frågade inte”, svarade hon. Men vad f****”*&%¤()>>@!!!! (=Svordomar olämpliga för publicering.)

Konstig dag

Så med andra ord blev den här dagen inte riktigt som vi tänkt oss. Mannen sitter mittemot mig och kämpar med sitt jobb. Jag har bloggat en stund i stället för att jobba – berättar mer om min jobb en annan gång – för att jag var tvungen att skriva av mig så att jag nu ligger ännu mer efter med jobbet. Dottern ska hämtas om ett par timmar så jag lär inte hinna få så mycket mer gjort idag heller. Eftersom hon har skolplikt kan man inte hämta hem henne tidigare hur som helst. Men det är okej. Det tänker jag ta igen med råge ikväll. FREDAGSMYYYYYYS!!!!!

Annons

Läxor och gymnastik

31 oktober 2017

Nya vanor

I och med att min dotter började i skolan för några veckor sedan har hon även fått läxor att göra, vilket bara är en av flera nya vanor. Läxor hade hon även i kindergarten, men då handlade det bara om att vi fick hem en bok i veckan som vi skulle läsa för henne. Numera består läxorna av övningar hon ska göra hemma. Läxorna har hittills varit av det enklare slaget, som att räkna figurer och sätta rätt siffra bredvid, eller att skriva bokstäver – och då alltid en bokstav i taget.

IMG_20171018_173053     

Jag är glatt överraskad över hur positiv hon är till sina läxor. Ofta påminner hon själv om att hon har läxor att göra. Fast ibland är det segt förstås. Hon gillar inte att behöva rita saker på kommando. Annars älskar hon att rita och är – om jag får säga det själv – väldigt konstnärlig, men hon vill bestämma själv vad det ska bli.

IMG_20170928_171818

Dottern i färd med att göra läxan.

Läxor nästan varje dag

Läxor får barnen varje dag utom på torsdagar. På fredagarna får hon lite mer läxa att göra över helgen. Inför skolstart bävade jag just inför det här, för jag hade hört att barnen får mycket läxor i tidig ålder, men ännu så länge är det inte så mycket att det blir en börda. Något som är värt att nämna i sammanhanget är att om barnen går på eftermiddagsklubben så gör de sina läxor där och får hjälp av personalen. Himla bra eftersom arbetande föräldrar gärna slipper hålla på med sådant på kvällen. På det sättet är läxan redan gjord när man hämtar barnet. Men detta gäller alltså bara om barnet går i klubben. I annat fall blir det till att göra läxorna när man kommer hem. 

Äntligen gymnastik

Min dotter är som många andra barn väldigt fysisk av sig. Hon är stark och vig och ständigt i rörelse. Jag har sedan länge märkt en talang för både sport och dans. Därför har jag försökt få henne att börja med någon aktivitet, men det har hon inte varit intresserad av. Dessvärre har hon redan något typ av prestationsångest som gör att hon är rädd för allt som låter allvarligt, som att gå på en kurs. 

Misslyckat försök

I våras gick jag och en annan mamma med en dotter i samma ålder på ett provtillfälle i gymnastik, med hopp om att tjejerna skulle tycka att det var roligt. Den andra flickan var genast med på noterna men min dotter satt i ett hörn med korsade armar och såg ut som ett åskmoln hela tiden. Efter det har jag inte vågat prova. Jag vill ju inte att hon ska känna någon press. Men så för ett par månader sedan började hon plötsligt intressera sig för att hjula och stå på händer. Förmodligen hade hon blivit inspirerad av något annat barn i skolan, så hon övade och övade varje dag tills hon kunde. Det är för övrigt något jag beundrar hos henne. När hon har fått för sig att hon ska lära sig något så fortsätter hon att öva tills hon kan det.

Kompisstöd och en aning manipulation

När skolan började i september märkte jag hur hon övade på lekplatsen med ett par andra tjejer. En av dem går på gymnastik så jag bestämde mig för att göra ett försök. Så jag pratade med flickans föräldrar som i sin tur pratade med sin dotter om att min dotter var nervös och behövde uppmuntran och stöd för att våga prova. Sedan en eftermiddag gick vi dit tillsammans, utan att jag förvarnat dottern om det. Det gick över förväntan. den andra flickan tog väl hand om henne och förklarade hur det funkade och att fröken var snäll. På det sättet lät sig dottern övertygas av sin vän att prova. De övade till och med lite innan de gick in, hand i hand.

IMG_20171010_171544     IMG_20171010_171657

Jag hade även förvarnat läraren via sms om hur min dotter kände och det var bra att hon gjorde det. Hon tog extra väl hand om henne, gav henne mycket uppmärksamhet och uppmuntran och gjorde hennes första gymnastiktillfälle till en positiv upplevelse. Hon lät mig till och med kika in ibland så att jag kunde se hur bra det gick.

IMG_20171010_172430

Uppvärmning innan gymnastiken.

Efter det har hon gått på gymnastik två dagar i veckan. Hon älskar det och ser fram emot det. Och jag är överlycklig. Jag visste ju att hon skulle tycka om det om hon bara gav det en chans. Lokalen ligger i St. Michael School, en privatskola som ligger ett stenkast från mina barns skola och lekplatsen där de brukar leka efter skolan. Helt perfekt, med andra ord. I eftermiddag är det gymnastik. Efter det är det Halloweenfirande med ”trick or treat” i organiserad grupp. Det blir med andra ord en lång kväll för oss alla…

Annons

Besök på Playmobil

30 oktober 2017

Efterlängtad utflykt

I somras när barnen gick på sommarskola hade de utflykt ungefär en gång i veckan – som vi betalade 5 euro per gång för. Min son var på Playmobil Funpark en gång. Jag hade aldrig hört talas om det stället förut, så jag var glad att få  veta att det fanns eftersom sonen var så exalterad när han kom hem. Playmobil är alltså en fabrik där de tillverkar Playmobil-leksaker, där de också har gjort ett lekland för barn. 

Entrén är redan den väldigt inbjudande som ni kan se nedan.

image-0-02-04-ec089ce419dfe5abd1f695029fb1e7b3337f01731b0749b920efe29bb6abd755-V - kopia     image-0-02-04-b6bd62353a9393253ddd1351eb8ce989cf36e0a7830f84001649a60a8357ec13-V

image-0-02-05-30cb0533424506757509a9a671c45c09388ccd05b54ccb5b2b83c22115941435-V     image-0-02-05-e1fd55dfed95a645d19f470b7b1ce3a3c23ca3891e32634810e96a26a46206db-V

Direkt när man kommer in finns biljettkassan och leksaksbutiken där man kan köpa playmobil-leksaker till ett – troligtvis – billigare pris.

IMG_20171029_112806     image-0-02-05-92d533942184f202c4c8bf04173d5644ac8f10d154c4542f633c05ef57baf14b-V

Sedan kommer man in i en stor lokal som är indelad i olika sektioner. Naturligtvis finns det massor av Playmobilgrejer att leka med överallt. Både treåringen och femåringen blev helt exalterade och började leka direkt.

IMG_20171029_112535     image-0-02-05-5f848c33dd3c4f94fb932488a8f7f100da75e78cc350f0dd08ef0cdb960cded1-V     IMG_20171029_112757     IMG_20171029_112054

Det finns också en liten enkel restaurang där man kan fika eller beställa enkla rätter som pizza, wrap eller omelett.

image-0-02-04-b7cccaff2a4affc03acf53b99b7dd9a990124d45c230e9840911d92b6239e27d-V - kopia

Jättefin lekplats utomhus

Utomhus finns en väldigt trevlig lekplats, med piratskepp, små byggnader, rutschkanor och vattenlek. Det finns också bord och stolar ute så att man kan sitta utomhus och fika eller äta.

IMG_20171029_112715     image-0-02-05-72f91fd9c67b70727a5beea5668ec5e1d77bfb8948d9d7cca81ea06e90da298c-V     image-0-02-05-0e1ce4c91dc2e96d9161487c0718ab1349cc9bc6b17ebc433f3a01c923220f6d-V     image-0-02-04-07f808f9ca15166db062272628762f11266cf0e8df84b5bdd209e2d5307ac68c-V (1) - kopia

Här blev vi kvar länge. Det fanns så mycket för barnen att göra och så många saker att utforska på den ganska begränsade ytan.

image-0-02-05-a8ae2f99ea9dd6029ff3dc0ae3caca69406c77a65165ba15d520479be140e4ba-V     image-0-02-05-6b0497082b44dab711285f46f9c1cdecf07b75081b22ca5a739c28ca8a0bb95d-V     image-0-02-05-3d3f5232fa68283ad1edf50430702e90e1a410d6291d3a866b5f58b7087a1151-V     image-0-02-05-6a4e44708c00185c23e933818c1e37ec001dcda0d35be18f691897ff63e72ee3-V     image-0-02-05-e854a4711b2d3f0ff7a1f390687851ae75677785af2e4b53b52a995fcedda835-V     image-0-02-04-bfd27ce12cd5bcf5a78dd4ad56e4c02787de0b4f9e5deb63329d111a40c5733d-V - kopia

Lätt att stanna kvar länge

Jag är inte helt säker på hur länge vi stannade, men jag skulle tro att det var runt tre timmar. Vädret var helt perfekt för en utflykt – som en perfekt svensk sommardag ungefär – så det var lätt att dröja sig kvar. Det här är ett helt perfekt utflyktsmål om man har barn under sju år. Även något större barn kan nog uppskatta det. Det var flera äldre barn där som verkade ha kul på lekplatsen.

Det är billigt att gå in så jag gissar att de drar in pengarna på restaurangen och på leksaksaffären- och på att ha födelsedagskalas där. Det var ett barnkalas där igår, faktiskt. Barnen fick välja varsin förpackning med leksaker. inte mig emot, för det är bra saker som håller länge. Playmobil ligger långt ut på den södra spetsen så det tar ett tag att ta sig dit med buss från Sweiqi där vi bor. Jag tror det tog ungefär en timme och en kvart, men det var det helt klart värt. Har man valt att inte ha bil så har man. Jag kan starkt rekommendera det här utflyktsmålet. Men ta med ett extra ombyte eftersom vattenleken kan leda till blöta kläder…

Annons

Ett år på Malta i dag!

15 oktober 2017

Ettårsjubileum

Ja, det är faktiskt sant. Idag har vi varit här i ett år precis. Helt otroligt! Men mycket har förstås hänt sedan dess så även om tiden har gått ganska fort så har vår tid här varit innehållsrik. Och om sanningen ska fram så har tiden stundtals känts stillastående. Mest för mig, tror jag. Perioden som hemmafru var inte så kul och jag kände det som att jag var bortglömd i någon grop någonstans. Jag bara gick och väntade på att något intressant skulle hända.

Så hur känner vi nu då, så här i efterhand, när vi kan se tillbaka på det första året. Var det värt det? Blev det som vi tänkt oss? Är vi nöjda? Vill vi stanna? Jag kan väl egentligen bara svara för mig själv eftersom vi är fyra i familjen. Personligen tycker jag att det var helt värt det, trots allt besvär både innan vi kom och på plats. Jag hade ingen tydligt vision om hur det skulle bli här, men jag kan säga att av det lilla jag föreställde mig så stämde det inte det minsta, vilket säkert beror till viss del på att jag inte hade varit här innan vi flyttade hit.

Försenad jobbstart

Jag trodde att jag skulle börja jobba mycket tidigare än jag faktiskt gjort. Jag hade fått jobb som frilanskorrekturläsare på ett svenskt företag som håller på med content writing. Men när det var dags för mig att börja behövde det inte någon korrekturläsare längre utan erbjöd mig att jobba med att skriva content. Jag tackade efter en viss tvekan ja till det, men min kontakt på företaget hörde aldrig av sig igen trots idoga försök från mig sida. Jag blev faktiskt behandlad väldigt illa av henne. Jag är frestad att nämna vilket företag det var men jag tror det är bättre att låta bli… Hur som helst har omständigheterna gjort att jag inte började att jobba förrän i september, så det är först nu som jag känner att jag verkligen får känna på hur det är att bo här. Inte förrän jag jobbat här i några månader kommer jag att kunna svara på om jag är nöjd.

Den största frågan av alla är väl om vi vill stanna. Här är det en stor skillnad mellan mig och min man. Jag känner att jag skulle kunna stanna här, men han har känt länge att han vill tillbaka till Sverige. Och barnen då? Ja, det växlar en del hur de känner. Min son sade förra veckan att han inte vill låna hus på Malta längre utan vill åka tillbaka till vårt hus. Han är bara tre år så jag vet inte riktigt vad han minns om Sverige, men en del kommer han ihåg i alla fall. När vi var i Sverige i augusti var vi i vår lägenhet och hämtade ett par saker, så barnen har blivit påminda om vårt gamla hem där det just nu bor en annan familj.

Dottern är ambivalent

Min dotter är ganska föränderlig och har sagt både: ”Mamma, jag känner mig hemma på Malta nu” och ”Jag saknar Sverige”. Hon har många nya vänner här och verkar trivas bra, men hon har fortfarande känslan av att vara hemifrån på något sätt, och hon saknar sina gamla vänner i Sverige. Om vi flyttar tillbaka kommer hon att sakna de vänner hon har här, så hur vi än gör blir hon lidande.

Mannen längtar hem

Min man har jobbat nästan sedan vi kom hit och har slitit mycket med sitt jobb. Han har haft möjlighet att jobba med något han inte sysslat med ändå, vilket absolut kommer att gynna honom om vi åker hem – vilket han säger att han tänker göra i juni nästa år. Jag kan se en väldigt utveckling hos honom (och jag menar det inte på ett nedlåtande sätt). Hans engelska har blivit mycket bättre och jobbet som rekryterare/ headhunter har utvecklat sidor hos honom som varit lite latenta tidigare. Men han trivs inte här utan längtar till det förutsägbara och trygga i Sverige. Eftersom jag känner honom ganska väl vågar jag påstå att han kommer att tröttna på det ganska snart om vi åker tillbaka, men det spelar ju ingen roll. 

Bra känsla

Jag har alltid haft en känsla av att något viktigt skulle hända här, att någon av oss eller båda skulle få en möjlighet här som inte skulle dyka upp någon annanstans. Fortfarande har den känslan inte riktigt manifesterats i verkligheten, men vi får väl se vad som händer under de kommande månaderna. Något som jag innerligt hoppades på var att jag skulle få nya vänner och att jag skulle hitta vänner vars barn mina barn kunde leka med. Den förhoppningen var verkligen infriats med råge. En väninna har två barn i samma ålder som mina. Vi hjälper varandra titt som tätt och det känns verkligen som att jag blivit bönhörd. En annan väninna har tvillingar i samma ålder som min dotter och hon och jag har dessutom en hel del gemensamt.

Små avstånd

Fördelen –  som säkert också kan vara en nackdel såklart – är att Malta är så litet. Avståenden är aldrig så stora att det blir något problem att träffas. Det var annars ett problem jag hade i Stockholm. Om man inte bodde på samma sida av stan så sågs man nästan aldrig. Jag hade egentligen bara ett par vänner som jag träffade när vi lyckades få våra scheman att passa ihop. det var en av de saker jag tyckte sämst om med livet i Stockholm. Här på Malta känns livet på något sätt lättare, liksom mer okomplicerat. Detta trots ganska stora utmaningar emellanåt. 

Men summa summarum verkar det väl som att vi åker tillbaka till Sverige nästa år, men jag kan just nu inte se fram emot det.