24 april 2017
Barnen går först på Malta
En sak som jag verkligen uppskattar här på Malta och som jag till viss del saknar i Sverige – i alla fall i Stockholm – är att barnen alltid kommer i första rummet i samhället. Det visar sig på många olika sätt, som att att det kryllar av lekplatser och att det är lätt att hitta aktiviteter och platser som passar barn, att barnfamiljer blir bemötta med respekt och hänsyn och att barn alltid verkar välkomna i alla sammanhang.
Extra snälla mot barn
Vid skolan (där kindergarten är inrymt) brukar både bakelsebilen, frukt- och grönsaksbilen och glassbilen parkera för att sälja sina saker. För ett par veckor sedan ville barnen ha varsin munk så vi gick fram till killen som äger bakelsebilen. Varje bakelse kostar 1 euro, men efter att ha grävt i min väska insåg jag att jag bara hade 1, 85 euro. Det skulle alltså inte räcka till en munk var åt barnen. Dessutom var dotterns väninna med och ville ha något, vilket stressade mig oerhört. Men killen som ägde bilen lät mig betala med det jag hade och gav mig inte bara två, utan tre munkar! Helt otroligt!
Att man får betala med det man har är inte ovanligt här på Malta. Små näringsidkare än mer måna om sina kunder än att få in exakt rätt summa pengar, och de är alltid extra snälla när man har barn. Samma sak hände när jag skulle köpa potatis av frukt- och grönsaksbilen för några månader sedan. Det här är något jag verkligen tycker är helt underbart. Det maltesiska folket har verkligen lyckats bevara gamla sunda värderingar där människan går före materiella ting och det älskar jag.
Första egna glassköpet
Förra veckan parkerade glassbilen vid lekplatsen intill skolan. Min dotter och hennes bästis rusade genast dit, dottern med ett 10 centsmynt i högsta hugg och hennes kompis med en 50-centare. De höll just på att leka med sina mynt och såg chansen att använda dem när glassbilen kom. Jag visste att glassen kostade 1 euro och antog att de skulle komma tillbaka tomhänta, men tji fick jag! Två minuter senare kom de farandes med varsin liten mjukglass var.
Min son blev genast exalterad och ville köpa glass han också. Han hittade ett 10-centsmynt i min väska och ilade iväg som en liten vessla. På avstånd tog jag en bildserie för att dokumentera hans första egna glassinköp någonsin.
Även han fick alltså köpa en – i och för sig liten – glass för endast 1 krona! Han var stolt som en tupp över att ha klarat av att köpa den själv, och jag var inte desto mindre stolt. :)