En blogg om resor vi gjort med våra barn

Äntligen framme på Malta!

15 oktober 2015

Efter en extremt stressig vecka för mig och min man som ibland har känts outhärdlig, är vi nu faktiskt på plats. 28 ganska chockartade grader slog emot oss så fort flygplanet landat och öppnat dörrarna.

Svårt att packa

Eftersom min man har skött det tunga arbetet hemma har jag haft den stora äran och nöjet att packa. Jo, jag älskar att packa! Men vad packar man för att vara borta ett år, med två små barn dessutom?

Jag ville att barnen skulle få ta med sig lite leksaker. Det vore ju grymt om de inte fick ha med sig något av sina privata ägodelar. Men de har ju så väldigt mycket leksaker. Allt välja har varit jättesvårt. Jag har prioriterat sådant som båda gillar. Prio ett  har varit duplolegot och de lyssningsbara sångböckerna. Utöver det har några gosedjur och miniböcker fått följa med, liksom några småbilar och lite papperspyssel till dottern.

Fick packa om två gånger

Vi hade bara två ganska stora resväskor och när jag försökte stänga dem gick det inte. Den ena halvan av den största resväskan var nästan helt fylld av leksaker. Min man ifrågasatte behovet av att ta med precis hela den ganska ansenliga samlingen av lego och ville helst att vi skulle lämna allt hemma. Men det tyckte inte jag. Istället fick han rensa ut bland alla sina kläder som han lagt ned. En del av dem ansåg jag var helt onödiga. Vem behöver fyra par chinos med sig, tyckte jag och plockade bort två av dem plus några andra enligt mig överflödiga plagg. Kläder kan man ju alltid köpa på plats.

Men trots att jag dessutom packade om allt enligt konstens alla regler, och trots att jag satte mig på väskan, var det helt stört omöjligt att stänga den! Och nu meddelade min man förnärmat att han minsann inte tänkte rensa bort fler av sina kläder.

Kaos in i det sista

Så efter att ha rådgjort med dottern bestämde vi att gosedjuret Lammi fick stanna hemma. Problemet var bara att Lammi inte tog så mycket plats från början, så frågan är om det var en sådan stor vinst… Men jag var ändå fast besluten att rädda legot så jag flyttade över lite barnkläder till min redan tunga och överfulla weekendbag som skulle tjäna som mitt handbagage. Den behövde ändå inte kunna stängas, resonerade jag. Min man fick också plocka över några tekniska prylar till sitt handbagage. Visserligen fick jag sätta mig på väskan, men nu gick den äntligen att stänga. Mission accomplished! Märk väl, detta mirakel inträffade vid tiotiden igår kväll, sju timmar innan väckarklockan skulle ringa. Vilken pärs!

Fick VIP-behandling på flygplatserna

För några veckor sedan när jag var hos fysioterapeuten på St Göran, fick jag veta att jag skulle anmäla till flygbolaget att jag hade kryckor för att få åka rullstol ända fram till gaten. Så vi gjorde det. 

När vi hade checkat in kom det en jättetrevlig kille med rullstol som var väldigt hjälpsam. Jag kunde sätta mig bekvämt med lite bagage och dottern i famnen och bli skjutsad till bagagekontrollen och vidare till gaten. En halvtimme innan avgång kom en tjej och hjälpte mig. Vi fick gå på först av alla och jag fick åka rullstol fram till ingången på flygplanet. Det kallar jag service!

Men det slutar inte där. Väl framme på Malta fick vi stanna kvar tills de andra gått av. De andra fick gå nedför en trappa ned till marken och gå sista biten till flygplatsen, men inte jag. En dörr öppnades mittemot den vanliga utgången, en hissbil åkte upp och en bro fälldes ut så att vi kunde gå in i bilen. Sedan åkte hissen ned till markplan och bilen skjutsade oss till babageutlämningen. Helt otroligt!

IMG_20161015_122359_resized_20161015_063512125

Landgången fälls ut från hissbilen.

IMG_20161015_123527_resized_20161015_063623431

Den här åkte vi med.

IMG_20161015_123517_resized_20161015_063601723

Äntligen på Maltesisk mark!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *