4 oktober 2016
Oj, vad tiden går! Sedan jag skrev sist har det hänt väldigt mycket. I slutet av augusti var jag med om en liten cykelolycka som ledde till frakturer i foten och en spricka i knäet. Så det blev ambulans till St Görans sjukhus, övernattning och gipsat ben. Den första läkaren sade att jag skulle behöva vara gipsad i ca tolv veckor. Tolv veckor! Japp, ni gissade rätt – jag höll på att få stora knäppen. Vi hade ju tänkt åka till Malta bara en månad senare.
Men efter flera olika sorters röntgen kom de fram till att det nog inte var så allvarligt som de först befarat. Innan jag lämnade sjukhuset fick jag den klart bättre prognosen sex veckor med gips, och eventuellt en ”stövel” efter det. Läkaren trodde det skulle gå utmärkt att åka till Malta om vi bara kunde skjuta upp resan i 2-3 veckor. Goda nyheter!
En massa ombokningar
Redan på sjukhuset började jag ringa samtal – mest till min man förstås. Det var mycket som måste fixas, och det var bråttom!
Bokade om flygbiljetterna till Malta
Det första vi måste göra var att boka om våra flygbiljetter. Vi sköt fram resan tre veckor för att ha lite marginal med tanke på mina skador. Och gissa vad? Biljetterna blev faktiskt billigare! Så det var ju en himla tur att vi köpt omboknings- och avbokningsbara biljetter från början!
Hyresgästerna kunde flytta in senare
Nästa sak på listan var att fråga våra andrahandshyresgäster om de hade möjlighet att flytta in ett par veckor senare. Och de hade de! Det var i väldigt tacksamma över eftersom vi var så glada över att ha hittat den perfekta familjen som skulle bo hos oss. De var inte desto mindre tacksamma. Att hitta en möblerad andrahandslägenhet till rimligt pris i Stockholm är ju inte det lättaste.
Ordnade barnomsorgen
Ytterligare ett akut problem vi måste lösa var barnomsorgen. Jag hade ju redan sagt upp barnens förskoleplatser, så det första jag gjorde var att ringa kommunen och fråga om det fanns någon chans att få tillbaka platserna. Svaret jag fick var att de föräldrar som blivit erbjudna våra platser hade på sig att svara till måndagen efter. Så jag fick helt enkelt vänta och ringa tillbaka då. Om föräldrarna inte hade svarat eller hade tackat nej skulle vi få tillbaka platserna. De fyra dagarna kändes oändliga, kan jag lova. Men även där hade vi turen på vår sida för de som fått våra platser hade varken svarat ja eller nej, så våra barn kunde fortsätta!
Min man kunde jobba kvar
Eftersom allt annat verkade ordna sig frågade min man sin chef om han kunde jobba kvar i ett par veckor. Som tur var gick det jättebra. Därmed hade vi inom loppet på några dagar löst alla problem som uppstått i och med min olycka. Snacka om flyt!
Blir snart av med gipset
Så hur är läget nu då? Jag var på röntgen i dag igen inför mitt sista läkarbesök imorgon. Då ska läkarna avgöra om jag blir av med gipset som de är tänkt. Om de tar bort det (vilket jag innerligen hoppas) kommer jag kanske få en slags plaststövel på foten. Jag såg en kvinna på sjukhuset som hade en sådan idag och jag kan säga att jag INTE ser fram emot att bära en.
Fördelen är dock att ma lätt kan ta av den, t. ex. när man ska sova eller duscha. Det är ju framsteg åtminstone. Att vara tvungen att plasta in det vänstra underbenet varje gång jag ska dusch är inget hit, kan jag lova. Men huvudsaken är ju att allt läker som det ska.
Snart dags att åka till Malta
Vårt nya avresedatum är den 15 oktober så det är snart dags! Om vi är färdiga med alla förberedelser? Nix, inte på långa vägar. Idag ägnade jag eftermiddagen åt att rensa bland alla kläder. Fyra högar blev det: ge bort-högen, lämna till textilåtervinning-högen, packa ned i resväskorna-högen och förvara i källaren tills vidare-högen. Inte kul, men inte desto mindre viktigt. Eftersom jag är hemma på dagarna får jag syssla med sådana förberedelser i den mån jag kan.
Nya besked om dotterns skola
Redan innan olyckan hade jag telefonkontakt med Pembroke Primary angående att vi skulle komma. Det visade sig att det jag skev förut om att man är garanterad plats i den skola man hör till är fel! Det kan hända att klasserna blir fulla. Det här har ju varit ett moment 22 för oss eftersom man inte kan ställa barnen i kö eller registrera dem om man inte har en adress på Malta. Men när jag ringde skolan i augusti fanns det platser kvar så de trodde inte att det var någon risk för att vår dotter skulle bli utan.
Idag ringde jag igen och fick inga goda nyheter. Personen jag pratade med trodde att skolan nu är full! Ve och fasa! Eftersom hon inte var säker bad hon mig återkomma imorgon bitti för att prata med rektorn. Jag frågade skräckslaget vad som händer om skolan faktiskt är full. Hon svarade då att vår dotter i så fall blir erbjuden en plats i en annan skola, förmodligen St Julians. Det var iallafall en lättnad. Någon skola måste hon ju ha. Men vi får se imorgon när jag har pratat med rektorn för Pembroke Primary.
Jobb fixat
För drygt en vecka sedan fick jag veta att även jag fått jobb därnere. Jag kommer att jobba som korrekturläsare för en svensk företag som är beläget på Malta. Som tur är kommer jag att jobba hemifrån så att jag slipper pendla. Det kommer ju att ta ett tag innan jag kan gå normalt. Jag kommer också kunna jobba deltid till en början, vilket är perfekt i och med att jag förmodligen kommer att behöva ta hand om vår son. Det finns visserligen fortfarande en minimal chans att vi får plats på daycare centre till honom, men förmodligen inte. Men första februari ska han börja på kindergarten och vid det laget har jag förhoppningsvis läkt helt. Då hade det varit kul att byta till något ”riktigt” jobb, så att jag får kollegor och miljöombyte. Men tills dess får jag nöja mig med att vara hemmafru.
