En blogg om resor vi gjort med våra barn

Älskar Pembroke

24 januari 2017

Pembroke trivsamt område

Nu har jag i och för sig inte varit på så många ställen på Malta, det ska erkännas. Men jag ääälskar Pembroke. Pembroke är ett lugnt, lågtrafikerat område alldeles intill kusten, inte så långt ifrån Swieqi där vi bor. Min dotter går i Pembroke Primary School, närmare bestämt på deras kindergarten 2. Min son kommer att börja på kindergarten 1 inom kort. Eftersom det är jag som hämtar är jag där varje eftermiddag.

Och vad är det som är så speciellt med Pembroke då? Jag tror det är lugnet i kombination med närheten till kusten. Här har man nämligen lagt stenlagda gångvägar som slingrar sig ovanpå den låga växtligheten. Det gör att det är en perfekt plats att promenera på, speciellt om man har barn eller hund. Själv är jag extremt svag för vågor, så jag får verkligen mitt lystmäte här.

Pembroke är framför allt ett bostadsområde med villor som sitter ihop på rad. Några lägenheter finns inte här, vad jag vet. Butiker finns inte heller direkt. Jag har sett någon frisör, järnaffären Pembroke Hardware Store och ett par små källarbutiker som drivs av boende i området. Bara härom dagen blev jag guidad till en butik som inte hört talas om förut. Den heter Granny’s och säljer papper- och kontorsmaterial (framför allt för barn), skoluniformer och lite smått och gott. Himla bra är den, för den har det man behöver för barnens skolgång och den ligger alldeles i närheten av skolan. Det finns också en liten skoaffär i en annan källarlokal.

IMG_20170123_110324_resized_20170124_061200561

Jag handlade stationary på Granny’s till sonen igår.

Ska man fika kan man lämpligtvis göra det på det mysiga och prisvärda kaféet The Hub, som ligger vid Middlesex University, som jag skrivit om förut. Något annat kafé i Pembroke känner jag inte till, men jag vet å andra sidan inte allt.

Jag ville bo i Pembroke redan när vi var i planeringsstadiet för att flytta hit. Egentligen visste jag inte så mycket om området annat än att jag hört att det skulle vara lugnt och trevligt. Det var som att jag kände på mig att det var en plats jag skulle älska. Problemet var bara att det inte gick att hitta något boende där. De mäklare vi pratade med sade att det nästan var omöjligt att hitta boende för uthyrning i Pembroke, och de hade tyvärr rätt. Synd, för det hade varit perfekt att bo så nära skolan men samtidigt kunna ta bussen till Paceville, Valletta eller Sliema vid behov.

Vid skolområdet intill Pembroke Primay School finns en trevlig och välbesökt lekplats med toaletter och wifi.

IMG_20170120_143340_resized_20170124_072608408

Lekplatsen intill Pembroke Primary School.

Men den absolut trevligaste lekplatsen i Pembroke, som är vår favorit av alla vi varit besökt på Malta är utan tvekan den i Pembroke Gardens.

IMG_20170121_132544_resized_20170124_072725620

Pembroke Gardens är trevligt för både stora och små.

IMG_20161228_122409_resized_20161228_054244183   IMG_20161228_122322_resized_20161228_054308726

Egentligen är det två lekplatser där, en mindre för små barn, och en större.

IMG_20170121_135453_resized_20170124_072359241

Den större av lekplatserna.

IMG_20161228_122312_resized_20161228_054322574

Den mindre lekplatsen.

Den större ligger nära vattnet (men är inhägnad med högt staket) så att man kan beundra vågorna även därifrån.

IMG_20170121_135132_resized_20170124_072812044

Vågorna utanför Pembroke vid Pembroke Gardens.

Promenader längs kusten

I dag kom jag tidigt till skolan och eftersom sonen sov i vagnen passade jag på att ta en promenad på egen hand längs kusten. Den stora grinden till kindergarten, som öppnad klockan 14.15 när barnen släpps ut, ligger alldeles i utkanten av bebyggelsen i närheten av kustpromenaden. Jag är ganska besatt av vågor och kan aldrig få nog av att titta på dem. Jag vet inte om det är tillåtet att surfa utanför Pembroke, men vågorna hade nog varit ganska optimala för det ändamålet. Inte för att jag surfar. Nej, jag nöjer mig med att beundra dessa naturens underverk. Dessvärre går inte havets storslagna skönhet att återge i bild men jag lovar att man nästan tappar andan när de enorma vågorna kommer in mot land med en kraft som är svår att riktigt förstå.

IMG_20170124_140336_resized_20170124_060232130   IMG_20170124_140335_resized_20170124_060219559

Faktum är att jag blev så tagen av deras attraktionskraft att jag glömde tiden en smula och fick väldigt bråttom tillbaka till kindergarten. Endast 13 minuter hade jag på mig, med barnvagn och i delvis i uppförsbacke (och med ett ben som fortfarande haltar ibland). Nix, jag hann inte, men nästan. Dottern stod och höll sin lärare i handen bakom grinden när jag kom. Jag var bara två minuter sen, men det kändes ändå onödigt.

Även i går promenerade jag längs Pembrokes kust, denna gång tillsammans med sonen. Han älskar det lika mycket som jag. Problemet är bara att han inte alltid rör sig framåt, mot målet (som var lekplatsen i Pembroke Gardens), utan stannar och sätter sig i bland när han känner för det. Det är i och för sig mysigt, speciellt när det är så soligt och varmt som det varit de senaste dagarna, men det tar så lång tid.

IMG_20170123_112707_resized_20170124_061142552IMG_20170123_113023_resized_20170124_061117265IMG_20170123_113208_resized_20170124_061053454IMG_20170123_113317_resized_20170124_061034369IMG_20170123_113433_resized_20170124_061012417IMG_20170123_113648_resized_20170124_060945471

IMG_20170120_134532_resized_20170121_091215457IMG_20170120_133328_resized_20170121_091228354

Utan barn tar det cirka 15-20 minuter att gå från Pembroke Primary School till lekplatsen Pembroke Gardens. Med barn – i alla fall med min son – tar det lätt 45 minuter. Fast huvudsaken är ju egentligen att man får ut något av själva promenaden, inte att man kommer fram. I går bestämde sonen efter ett tag att vi skulle hem istället. Jag var extremt kissnödig och hade egentligen sett fram emot att komma till lekplatsen där det finns jättefina toaletter.

IMG_20170121_133920_resized_20170124_072748480

Rena och trevliga toaletter vid lekplatserna i Pembroke Gardens.

Men istället gick jag till närmaste busshållplats där bussarna 14 och 120 går. Ingen av dem går hem till oss, men man kommer en bit på vägen i alla fall, och det hjälper ganska mycket när ens blåsa håller på att explodera. (Och inte hjälper det att man fött två barn heller!)

Vi hoppade a vid hållplatsen Cassino som ligger precis intill den lilla parken som vi går igenom varje dag och där barnen tycker om att leka. Där passade jag på att uppsöka ett lämpligt avskilt ställe under ett träd och uträtta mina behov. Vaddå, är man desperat så är man! Och dessutom har båda mina barn gjort både nummer ett och nummer två där i buskarna, så nu har vi verkligen markerat revir. :)

Ja, jag älskar verkligen Pembroke. Jag skulle nog kunna bo där permanent, tror jag.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *