Månadsarkiv: juni 2018

Hemresan till Sverige bokad

14 juni 2018

Återvänder i augusti

När vi planerade att bo på Malta hade vi inte tänkt oss att stanna för alltid. Det var tänkt som ett experiment, ett äventyr under en begränsad tid. Under vår tid här har jag hela tiden varit den som varit mest positiv till att bo här, även om jag också varit less ibland. Min man har inte varit lika positiv och har egentligen velat tillbaka till Sverige nästan hela tiden. Han har inte trivts på jobbet och har inte haft turen att ha fått så mycket vänner som jag. Dessutom har han haft problem med ständiga förkylningar och allergier som har påverkat hans känsla för Malta.

Sedan några månader tillbaka har vi bestämt oss för att återvända till Sverige. Vi får ändå inte hyra ut vår hyreslägenhet där i mer än två år, så det passar bra att åka hem i augusti så att barnen får börja i skolan och förskolan där.

Komplicerat

Jag är inte så glad över att vi ska tillbaka nu när allt har fallit på plats för min del med ett jobb jag tycker om och ett liv jag trivs med. Dessutom tycker jag synd om barnen som ska behöva rotas upp igen från en värld som blivit deras. Jo, barn anpassar sig, men det är ändå inte lätt att lämna vänner och annat bakom sig.

För att göra saken ännu mer komplicerad har jag och min man separerat. Det gjorde vi egentligen redan för ganska precis ett år sedan även om jag inte berättade om det här. Vi bor i och för sig fortfarande ihop för barnens skull, men skilsmässopappren är inskickade och min man skaffade nyligen en ny flickvän som bor i Sverige. Han har med andra ord desto större anledning att längta hem till Sverige och ser framför sig ett nytt och bättre liv där han bara behöver ha barnen varannan vecka och kan göra vad han vill resten av tiden.

Själv har jag inga rosafärgade fantasier om Sverige och har verkligen inget (ingen) som drar mig dit. Jag minns alltför väl vilket slags liv jag hade där. Jag minns den ständiga känslan av att vara isolerad och uttråkad i ett Stockholm där det är svårt att få kontakt med folk och där livet mest går ut på att transportera sig mellan jobb, skola och mataffär, där folk knappt pratar med varandra och i de flesta fall är helt ointresserade av att skaffa nya vänner. Alla är upptagna med sitt. Nej, det är inte ett liv jag längtar tillbaka till. Visst kan det bli annorlunda och bättre än den bild jag nyss målat upp, men jag är 43 år och ser inga tendenser till att Stockholm skulle utvecklas till en stad med en varm och öppen atmosfär.  Jag kommer förstås att göra mitt bästa men har lite svårt att föreställa mig att det skulle bli annorlunda den här gången.

Söker jobb

Varken jag eller min min har något jobb som väntar på oss men vi söker för fullt. Jag skulle gärna vilja jobba som lärare och hoppas kunna hitta jobb trots att jag saknar behörighet. Vi kommer att bo ihop ett tag till även när vi kommit tillbaka till Stockholm. Flytta isär kan vi inte göra förrän vi båda har ett bra jobb. Det funkar ändå rätt så bra att bo ihop så länge vi fokuserar på barnen och logistiken. Vi har bott ”bredvid” varandra i flera år, så det är ingen större skillnad.

Men jag lever i nuet så gott det går, och njuter av att vara här på Malta i ett par månader till.

Dotterns första ”Show and Tell”

 10 juni 2018

Snart sommarlov

Jaha, så var det juni igen. För oss föräldrar med barn i statlig skola innebär det att barnen bara går halvdagar i skolan. Det gäller hela månaden. Min son som går i kindergarten ska därför hämtas 11.45 istället för den vanliga tiden 14.15. Dottern slutar 12.00 istället för 14.30. Dessvärre börjar de också tidigare på morgonen i juni, 8.15 istället för 8.30, vilket kan vara besvärligt om man redan har svårt att komma iväg i tid på morgonen.

Dottern hade ”Show and Tell”

I onsdags var en sedan länge emotsedd dag för min sexåriga dotter. Den här terminen har nämligen alla barnen i ”year one” fått göra ett litet specialarbete om ett djur som de fått presentera inför klassen. Ingen avancerat förstås – bara ett stort färgglatt papper med bilder på det valda djuret och något att ge till barnen att pyssla med under tiden för presentationen.

Berättade om tigrar

Att min dotter skulle ha sitt arbete om tigrar har hon bestämt sedan flera månader tillbaka och i onsdags var det så äntligen dags för hennes ”Show and Tell”. Vi hade inte lagt ned så mycket tid på det utan gjorde det enkelt genom att välja bilder som hjälpte henne komma ihåg vad hon skulle säga. En ätande tiger för att berätta vad de äter, en simmande tiger för att tala om att de tycker om att simma, olika mönster på tigerränder för att säga att alla tigrar har olika ränder, en bild på tigrar med olika pälsfärger och sedan en lite allvarligare bild med en jägare för att berätta varför det inte finns så många tigrar kvar.

wilma

Övning inför ”Show and Tell”.

Vi klistrade på bilderna på det orangea pappret och övade några gånger kvällen innan, och det gick hur bra som helst. Tydligen hade det gått bra på hennes ”Show and Tell” också berättade hon stolt efteråt.

Stort fokus på det akademiska

På Malta läggs stor vikt vid skolan, även i unga åldrar. Nyligen kom det en ny lag som bestämde att maltesiska barn inte ska få lika mycket läxor som tidigare och det märkte vi faktiskt efter årsskiftet. Personligen tycker jag att skolan pressar barnen för hårt. Man lär sig tidigt vikten av att studera och prestera som en förberedelse inför vuxenlivet. Det här beror – om jag blivit rätt informerad – på att ens utbildning verkligen  bestämmer ens öde på ett mer påtagligt sätt här på Malta än vad vi är vana vid. Någon har sagt att det inte går att få ett hyfsat bra jobb här utan att ha pluggat på universitetet. Med andra ord är det en stor press på både föräldrar och barn. De som har råd väljer att sätta sina barn i privatskola för att ytterligare förbättra chanserna.

Att min dotter hade sin första ”Show and Tell” redan vid sex års ålder är väl på ett sätt väldigt nyttigt och bra. Att söka efter information om ett ämne, förbereda och sedan kunna tala inför sin klass är utvecklande och kan stärka självkänslan. Men eftersom jag känner föräldrar med äldre barn vet jag att det kommer att accelerera fort.

Jag är av åsikten att barn ska  få leka så mycket som möjligt. Rörelse, lek och samspel med andra barn är enligt mig viktigare vid den här åldern än akademiska resultat. Men samtidigt är jag glad för att hon får uppleva det här.  Så länge hon tycker det är kul funkar det ju. Dessutom kommer hon säkert ha det ganska lätt när hon börjar skolan i Sverige.

Tiden flyger!

4 Juni 2018

Hej allihop!

Ja, ni som följt bloggen undrar säkert varför jag inte skrivit på ett halvår. Det finns många anledningar till det och mycket har hänt som påverkat min lust att skriva. Det kan jag berätta mer om en annan gång. Nu är jag dock tillbaka och ska försöka skriva åtminstone ett par gånger i veckan.

Jag uppskattar er väldigt mycket och jag tycker det är roligt att kunna förmedla lite om hur det är att bo här (med barn).

Håll utkik så ses vi!

Kram, Nina