14 juni 2018
Återvänder i augusti
När vi planerade att bo på Malta hade vi inte tänkt oss att stanna för alltid. Det var tänkt som ett experiment, ett äventyr under en begränsad tid. Under vår tid här har jag hela tiden varit den som varit mest positiv till att bo här, även om jag också varit less ibland. Min man har inte varit lika positiv och har egentligen velat tillbaka till Sverige nästan hela tiden. Han har inte trivts på jobbet och har inte haft turen att ha fått så mycket vänner som jag. Dessutom har han haft problem med ständiga förkylningar och allergier som har påverkat hans känsla för Malta.
Sedan några månader tillbaka har vi bestämt oss för att återvända till Sverige. Vi får ändå inte hyra ut vår hyreslägenhet där i mer än två år, så det passar bra att åka hem i augusti så att barnen får börja i skolan och förskolan där.
Komplicerat
Jag är inte så glad över att vi ska tillbaka nu när allt har fallit på plats för min del med ett jobb jag tycker om och ett liv jag trivs med. Dessutom tycker jag synd om barnen som ska behöva rotas upp igen från en värld som blivit deras. Jo, barn anpassar sig, men det är ändå inte lätt att lämna vänner och annat bakom sig.
För att göra saken ännu mer komplicerad har jag och min man separerat. Det gjorde vi egentligen redan för ganska precis ett år sedan även om jag inte berättade om det här. Vi bor i och för sig fortfarande ihop för barnens skull, men skilsmässopappren är inskickade och min man skaffade nyligen en ny flickvän som bor i Sverige. Han har med andra ord desto större anledning att längta hem till Sverige och ser framför sig ett nytt och bättre liv där han bara behöver ha barnen varannan vecka och kan göra vad han vill resten av tiden.
Själv har jag inga rosafärgade fantasier om Sverige och har verkligen inget (ingen) som drar mig dit. Jag minns alltför väl vilket slags liv jag hade där. Jag minns den ständiga känslan av att vara isolerad och uttråkad i ett Stockholm där det är svårt att få kontakt med folk och där livet mest går ut på att transportera sig mellan jobb, skola och mataffär, där folk knappt pratar med varandra och i de flesta fall är helt ointresserade av att skaffa nya vänner. Alla är upptagna med sitt. Nej, det är inte ett liv jag längtar tillbaka till. Visst kan det bli annorlunda och bättre än den bild jag nyss målat upp, men jag är 43 år och ser inga tendenser till att Stockholm skulle utvecklas till en stad med en varm och öppen atmosfär. Jag kommer förstås att göra mitt bästa men har lite svårt att föreställa mig att det skulle bli annorlunda den här gången.
Söker jobb
Varken jag eller min min har något jobb som väntar på oss men vi söker för fullt. Jag skulle gärna vilja jobba som lärare och hoppas kunna hitta jobb trots att jag saknar behörighet. Vi kommer att bo ihop ett tag till även när vi kommit tillbaka till Stockholm. Flytta isär kan vi inte göra förrän vi båda har ett bra jobb. Det funkar ändå rätt så bra att bo ihop så länge vi fokuserar på barnen och logistiken. Vi har bott ”bredvid” varandra i flera år, så det är ingen större skillnad.
Men jag lever i nuet så gott det går, och njuter av att vara här på Malta i ett par månader till.