Som jag berättat ett par gånger tidigare har vi varit tvungna att söka maltesiskt barnbidrag för att kunna få tillbaka det indragna barnbidraget från Sverige. Det kan ni läsa mer om häroch här. Härom dagen kom faktiskt – efter ett antal veckors handläggning och flera kompletteringar av dokument som de behövt – ett besked från myndigheten Social Security. Jag förstod ju direkt vad det handlade om när jag såg brevet och slet upp kuvertet så snabbt jag kunde, bara för att upptäcka att beskedet var på maltesiska! Detta alltså trots att all tidigare kommunikation med dem i ärendet har skett på engelska. Fattar ingenting – som vanligt.
Besked om barnbidrag på maltesiska!
Jag bad därför grannen om hjälp att förklara vad det stod. Tydligen har vi blivit beviljade (om jag kommer ihåg rätt vad grannen sade) summan 17,32 euro per vecka från den 3 december 2016 till den 5 januari 2018. Den första insättningen kommer till min mans bankkonto i dagarna och det blir en utbetalning för perioden 3 december 2016 till och med 6 oktober 2017, alltså både retroaktivt och för kommande godkänd period.
Det är ju jättebra! Nu ska vi bara vänta på besked från Försäkringskassan också. Det är ju tänkt att de ska betala mellanskillnaden upp till svensk nivå om den maltesiska summan är lägre. Detta gäller dock bara – igen, om jag förstått saken rätt – för den period då jag uppburit svensk föräldrapenning här på Malta, och därför varit inne i det svenska skattesystemet.
Nu har vi bott här i hela åtta månader – tiden flyger – och jag vågar säga att jag har ett litet hum om hur malteser är. Att påstå en sådan sak är dock lite djärvt eftersom malteser har det gemensamt med oss svenskar att de håller sig lite för sig själva, men jag ska ändå göra ett litet försök baserat på det jag upplevt själv och fått höra genom andra. Ni får dock ta det med en liten nypa salt.
De första två punkterna är ganska magstarka och jag vill därför utfärda en varning till känsliga personer och passa på att nämna att texten är tänkt som underhållning, inte som SANNINGEN. Jag har ju bara varit här sedan i oktober och kan knappast ge en rättvisande analys. Dessutom är människor individer, inte kategorier. Jag har dock flera vänner som bott här i mellan 8 och 16 år som bekräftar att polariteten mellan de malteser som anser sig vara finare och de som enligt dem är ”bonniga” faktiskt finns. Har jag förstått saken rätt så handlar det mycket om maltesernas fördomar mot varandra. Naturligtvis kan man inte kategorisera in alla malteser under de här grupperna, men tydligen finns de. Kanske går det att jämföra lite med Italien där det också finns en ganska stor skillnad och ett ofta påtagligt förakt mellan syd- och norditalienare.
Malteser är elitister: Här på Malta är det viktigt vem man är, hur mycket pengar man har, vad man gör, var barnen går i skola, vilken bil man kör – eller snarare vilka bilar, eftersom de flesta har två, vem man umgås med, vilka (märkes)kläder man bär, hur påkostade fester man har osv osv… Det innebär att om du inte är tillräckligt intressant för dem – dvs. om du inte är tillräckligt rik, har tillräckligt viktiga vänner eller är tillräckligt viktig, och därmed inte kan hjälpa herr/fru Maltes att bli ännu mer framstående än hen redan tror att hen är – så kommer vederbörande förmodligen att vara hjärtinnerligt ointresserad av dig. Men ta det inte personligt – det handlar enbart om yta.
Fint ska det vara!
Malteser är ”bonniga”: De som inte hör till kategorin name-dropping, vane elitists (typ snobbiga, fåfänga elitister) – märk väl en kategori som jag själv hittat på – är istället ganska ohyfsade och obildade ”bönder” med gammaldags, förlegade värderingar som knappt kan prata engelska eftersom de anser att man bara behöver kunna maltesiska på Malta.
Malteser är lokalpatriotiska: Ja, tror det eller ej men på en ö som är mindre än en fjärdedel så stor som Öland finns det en tydligt uppdelning mellan nord och syd. Åtminstone är den tydlig för malteser – själv har jag ingen aning om var gränsen går. I stora drag kan man väl säga att bönderna bor på den södra sidan och elitisterna på den norra, och båda sidor hyser lika mycket förakt för den andra sidan. De ”fina” malteserna som ofta bor i Sliema och St Julians har ett behov av att visa att de är just av den finare sorten genom att bära dyra kläder och sätta näsan i vädret. Vill ni läsa mer om detta kan ni göra det här.
Malteser håller på formaliteter: I likhet med andra sydeuropeiska folk är malteser väldigt noga med artigheter. Man tilltalar inte med ett enkelt ”Hello” – i alla fall inte om man vill hålla sig väl med de ”finare” malteserna. Istället säger man ”Good morning” innan klockan tolv på dagen, ”Good afternoon” efter klockan tolv och ”Good evening” på kvällen. (Exakt tidpunkt för när kvällen infaller har jag inte lyckats luska ut än). Detsamma gäller för övrigt när man mejlar, så gör inte misstaget att börja ditt mejl med ”Hi!” eller ”Hello!”, för det gör inget gott intryck. Tilltala alltid auktoritetspersoner med Mr/Mrs/Ms och efternamn. Det här är väl egentligen ganska självklara saker om man har lite koll på kontinentala manér, men som svensk är det lätt att glömma bort sig och vara informell med alla.
Malteser är vänliga och hjälpsamma: Behöver man hjälp med något, vare sig det gäller att hitta vägen eller lyfta barnvagnen, så dyker det alltid upp någon som hjälper till.
Malteser är stolta och lovar mer än de kan hålla: Det här har jag själv ingen erfarenhet av men jag har hört av flera att malteser ofta ger skenet av att vara mer hjälpsamma än de är, vilket ju är lite motsägelsefullt med tanke på den tidigare punkten. Men i det här fallet handlar det om större och mer prestigefulla saker som att hjälpa till med jobbkontakter eller få in foten någonstans där det är svårt att göra det. De ”finare” malteserna vill gärna framstå som att de känner ”rätt” personer och kan säga saker som ”nämn mitt namn för den och den så får du hjälp”, även om det kanske i verkligheten inte riktigt är sant. Naiva svenskar bör vara medvetna om att om det låter för bra för att vara sant så är det nog det.
Malteser är barnkära: Som jag har berättat förut är Malta ett bra ställe att bo på när man har barn. Folk är i allmänhet mycket barnkära och förstående och hjälpsamma gentemot barn och barnfamiljer. Går man på restaurang tar personalen fram kritor och papper till barnen att rita med. Lekplatser – med gratis WiFi dessutom – finns överallt.
Malteser är skeptiska till utbölingar: Även om malteser är vänliga och hjälpsamma är de inte så aktivt nyfikna på utlänningar – lite som vi svenskar med andra ord. Det märks tydligt när man går till t ex mataffären Corner Store, där hela personalstyrkan borde gå en charmkurs och en till kurs i hur man ger service. Det är framför allt vi utlänningar som drabbas av deras suckar och ovilja att vara behjälpliga. De är helt enkelt så less på alla icke-malteser som mer eller mindre invaderat ön sedan strax efter millennieskiftet. Jag upplever själv att maltesiska föräldrar till barnens kindergartenvänner bara är trevliga och pratsamma i sammanhang där de inte kan undgå oss utlänningar, t ex när det är barnkalas och föräldrarna sitter vid sidan om och pratar. De hälsar och kan småprata lite i samband med hämtning och lämning men dessemellan är de inte så kontaktsökande eller intresserade. De vänner jag snabbt skaffat sedan vi kom hit i oktober är alla utlänningar som jag själv. Kanske man man lära sig något här, om man vänder på steken. Vi svenskar är ju i allmänhet inte speciellt intresserade av att lära känna invandrare utan håller oss oftast för oss själva, bland andra svenskar. Det främjar ju inte integrationen direkt!
Malteserna har kvar en känsla för heder och medmänsklighet: Jag har nämnt förut att brottsligheten är låg på Malta. Jo, det händer otäcka saker här med som våldtäkter och mord, men fortfarande (peppar peppar) finns det kvar en väldigt sund och självklar känsla för vad som är rätt och fel. En bulgarisk kille jag pratade med var förbluffad över att han kunde lämna sin vespa med nycklarna i låset och vara säker på att hitta den där han lämnat den när han kom tillbaka. ”Det händer bara på Malta”, sade han. Två gånger har jag glömt kvar min mobil på en lekplats (virrpanna, jag vet!) och blivit jättenervös över att den kanske var förlorad för alltid. Men den fanns kvar båda gångerna. En gång glömde jag en kudde som vi brukar ha i vagnen på en lekplats. Den betyder mycket för mig eftersom jag själv haft den som liten och därför var jag så ledsen när jag upptäckte att den var borta. Även den låg kvar. Nej, den kanske inte var så stöldbegärlig, men ändå. Har man inte pengar att betala fikat med (för att man inte har för vana att ha kontanter på sig) får man höra att det inte gör något och att man kan betala en annan gång. Det finns en tillit och en förståelse här som är väldigt speciell. Kanske försvinner det här draget i takt med att befolkningen växer och bebyggelsen förtätas, men än så länge finns det kvar och det tycker jag är fantastiskt!
Ja, malteser är ett motsägelsefullt folk på många sätt, men alla folk har ju sina underligheter. Det är bara att lära sig och anpassa sig helt enkelt… ;)
Nej okej, jag har inte fått värmeslag, men det är inte långt ifrån. Som jag nämnt tidigare är jag inte så bra på att hantera värme. Jo, visst var jag medveten om att sommaren kan bli outhärdligt varm här på Malta, men jag ville inte låta mig avskräckas av det. De senaste veckorna har det varit runt 30 grader i princip varje dag så nu är det en utmaning att vara jag.
I skolan/kindergarten är det som sagt halvdagar i juni, vilket gör att de ska hämtas klockan 11.45 om de inte går på eftermiddagsklubben. Vid den tiden är det oftast som varmast eftersom solen står i zenit. Det finns inga bussar från vår bostad till skolan. Man kan åka en liten bit av vägen och det har jag börjat göra på sistone när jag känner att en 20-minuterspromenad i hettan är övermäktig.
Svettas kopiöst
Eftersom det är för varmt för att stanna på lekplatsen intill skolan innan vi går hem blir det att vi går direkt hem efter att jag hämtat. Med andra ord blir det 20+20 minuters promenad under den skållheta maltesiska solen, så när jag säger att det inte är långt från värmeslag så överdriver jag inte. När jag kommer hem är jag så genomsvettig och utmattad att jag måste klä av mig, dricka en halvliter vatten, ligga ned en stund och sedan duscha och byta kläder. Solkräm används flitigt förstås, liksom keps och solglasögon. Har man inte superpigment bränner man sig garanterat om man inte skyddar sig eller håller sig i skuggan.
Besök från Tyskland
Förra veckan hade vi besök från Tyskland av en familj som vi träffade på Madeira förra året. De var inte här så länge så vi hann inte med några större utflykter. En av dagarna var det faktiskt regn och åska hela dagen men de övriga dagarna badade vi varje dag. Vi var till Mellieha Beach en av dagarna. Bra val! Det är en jättetrevlig strand med mjuk sand (till skillnad från den grusliknande sanden i St George’s Bay), man kan köpa enklare mat, glass och badgrejer.
Dessutom är det långgrunt – faktiskt lite väl långgrunt om man tänkt sig att simma, men för barnfamiljer är det optimalt.
Just den här dagen var det lite blåsigt så vågorna var rätt så höga, men jag tog mig en liten simtur i alla fall. dottern och hennes jämnåriga kompis lekte och plaskade länge med kompisens tålmodiga pappa.
Vi hyrde två solstolar och ett parasoll för 10 euro och hade en jättetrevlig eftermiddag. Sonen somnade på vägen dit och sov i ett par timmar.
Vi trodde nästan att han skulle missa hela utflykten men han vaknade så småningom och hann gräva lite i sanden och äta en glass innan det var dags att ta bussen hem.
Dagen efter åkte vi till San Anton Gardens och tillbringade eftermiddagen vid våra vänners hotellpool på taket till hotell Alexandra. Det var ingen stor pool, men den dög bra för mig och tjejerna. Jag fick vara haj och det är ju ett hedersuppdrag. Sonen passade även denna gång på att sova halva eftermiddagen och missade därför den häftiga utsikten över hustaken och den stora lyftkranen.
Badade i havspool i Sliema
Våra vänner åkte hem förra fredagen men i söndags var vi med en annan svensk familj till det väldigt trevliga Sliema Aquatic Sports Club. Det kostar 10 euro per vuxen för en hel dag men är gratis för barn. Det finns även årskort att köpa. Där finns pooler för barn och vuxna med havsvatten samt en stege ned till självaste havet. Jag provade alla ovannämnda. :)
Häftigast var det helt klart att bada i havet.
Jag lyckades faktiskt få med mig dottern genom att locka henne med att säga att vi kanske skulle se någon sjöjungfru. Ja vadå, hur vet du att det inte finns någon sjöjungfru? Jag kan lätt tänka mig att de simmar runt här på nätterna när de slipper störas av turister, så det så!
På spaning efter maltesisk sjöjungfru – utan framgång.
Min dotter tyckte dock att det var lite läskigt att simma i havet så jag fick fortsätta utforskandet på egen hand. Jag simmade mot de här väldigt inbjudande grottorna och kände mig nästan lite äventyrlig – ja, är man en uttråkad sjö… – jag menar hemmafru – så är man…
Coolt var det hur som helst att simma alldeles nedanför strandpromenaden i det tätbefolkade Sliema. Verkligen en häftig konstrast.
Min son var inte så intresserad av att bada men uppskattade att sitta vid poolkanten och hälla vatten – ja, han är lite som tjuren Ferdinand, min son.
Det må vara skållhett på Malta, men det finns många ställen att svalka sig på!
Ja, nu är det varmt. Det har det varit hela maj också, men inte så varmt som nu. I skrivande stund är det runt 30 grader och det kommer att bli mycket varmare i juli och augusti. Förra sommaren var det stundtals tydligen uppemot 40 grader. Puh! Det blir till att duscha ofta. Jag känner mig svettig och ofräsch mest hela tiden och har egentligen aldrig varit bra på att hantera värme. Och vi valde ändå att flytta till Malta? Ja, jag kan förstå att det valet kan te sig en smula märkligt, men å andra sidan slipper jag ett halvår av nästan konstant mörker och kyla. Man får väga fördelarna mot nackdelarna liksom… ;)
Valtider
I går var det val här på Malta och resultatet har inte kommit än. Jag är inte det minsta insatt men malteserna är minst sagt mycket engagerade. Hela dagen har folk kört runt och tutat och ropat och viftat med flaggor. Jag förmodar att syftet är att helt enkelt visa stöd för ”sitt” parti. Tydligen är valsystemet ganska komplicerat. Man röstar inte bara på ett parti utan på de personer från de partiet som man vill ska komma in i parlamentet. Röster kan dessutom ”ärvas”. Om en person behöver x antal röster för att komma in men få ännu fler, kan de ”överflödiga” rösterna gå över till någon annan person inom samma parti. I alla fall förklarade en maltes det så för mig i dag, men jag är lika förvirrad som jag antar att ni är nu.
Hoppsan! Jag googlade nyss och fick veta att Labour tydligen vunnit. Ingen aning vad det innebär i praktiken, men kul för dem! Om vi vill läsa mer om det kan ni göra det här och här.
I torsdags var det barnens första dag på eftermiddagsklubben. Som jag har varit inne på tidigare kan det vara knepigt att få ihop logistiken när man har barn på Malta. Men det finns hjälp. En bra sak är att många skolor (vet inte om det gäller alla) har klubbar som barnen kan gå i både före och efter skolan.
I juni går barnen halvdagar i skolan – i alla fall kindergarten och primary school. Det här gör ju inte saken lättare för föräldrarna, speciellt inte om båda jobbar. Men om man är mellan 3 och 16 år kan man gå på det som kallas Klabb 3-16 (namnet är på maltesiska i fall ni undrar över stavningen). På den klubben kan man gå året runt, inte bara i juni när det är halvdag. Kindergarten börjar vanligtvis (alltså under övriga månader) 8.30 och slutar 14.15 så klubben är en bra lösning när båda föräldrarna jobbar.
Måste ställa sig i kö
För att man ska få ha sina barn i klubben måste man dock ställa dem i kö. Dessvärre fick vi inte information om att det finns en klubb förrän tidigare i våras och då var det redan många i kö före oss. Men i slutet av maj fick vi veta att våra barn äntligen kunde börja och det var ju bra tajming med tanke på att vi annars måste hämta barnen klockan 11.45 varje dag i juni.
Klubben kostar en liten slant, närmare bestämt 80 cent per timme per barn. Barnen kan stanna till senast klockan 18.00 och klubben håller till i skolans lokaler. Det funkar så att när man får godkänt att ens barn har fått plats i klubben så betalar man en s.k. ”bundle”, alltså en klumpsumma som man själv bestämmer. Sedan dras pengar från den summan beroende på hur många timmar man utnyttjat.
Smidigt
De dagar man vill utnyttja servicen lägger man en lapp till läraren i barnets skolväska där det står att barnet ska till klubben så att hen vet att barnet inte ska hämtas. Personal från klubben går sedan runt och samlar ihop de elever från varje klass och går till sina lokaler som ligger i samma skola. Barnen har alltså tillsyn hela tiden och lämnar aldrig skolan.
Aktiviteter och läxläsning
Sedan håller klubben olika aktiviteter uppdelade på ålder. Kindergartenbarnen får lyssna på sagor, sjunga och rita, medan de större barnen som går i skola alltid får börja att göra sina läxor – och de är många redan i tidig ålder. Barnen får också hjälp med sina läxor, vilket är till stor hjälp för arbetande föräldrar som annars kanske skulle behöva ägna 1,5 timme åt att hjälpa barnen med läxorna varje kväll. Med andra ord är klubben en himla bra uppfinning som vi hädanefter kommer att utnyttja.
Nöjda barn
Jag frågade mina barn om vad de tyckte i förrgår när jag hämtade dem. Båda var väldigt exalterade och min dotter sade att det var ”superkul”. Min son var nog gladast över att ha fått vara med sin storasyster. I vanliga fall träffas de aldrig på skolan eftersom de går i olika klasser och inte har rast samtidigt. Men på klubben är alla barn från kindergarten samlade så att de också har chans att träffa nya vänner.
Finns även en frukostklubb
Om behov finns kan man även ha barnen på Breakfast Club. Det fungerar på ungefär samma sätt, men är om jag förstått saken rätt gratis. Denna klubb är öppen från klockan 7.00 och barnen blir sedan ledda till sina klassrum av personalen när skolan börjar. Frukost ingår tydligen, men det kanske är möjligt att ta med sin egen om man skulle föredra det.
Bridge holiday och Summer school
Skolåret i den statliga skolan består av tre terminer: från slutet av september till jul, januari fram till påsk samt påsk fram till sommarlovet. Sista skoldagen innan sommaren är den 28 juni. Lyckligtvis finns det sommarskola – eller Skolasajf som det kallas på maltesiska. Här finns lite äldre information om sommarskolan som i princip gäller fortfarande, förutom datumen. Jag registrerade barnen för samma dag som ansökningstiden öppnade. Jag fick betala 50 euro för båda barnen. I skrivande stund minns jag inte hur många veckor sommarskolan håller på men jag tror det är 7-8 veckor. Sommarskolan är dock bara halvdagar från 8.30-12.30 och därför kommer vi behöva betala extra för att barnen ska kunna gå på klubben efteråt (80 cent per timme).
Glapp mellan tredje terminen och sommarskolan
Summer school börjar dock inte förrän den 17 juli, vilket gör att det blir ett glapp mellan den vanliga skolan och sommarskolan. Därför finns det något som kallas bridge holidays som man kan ansöka om på samma ställe som där man ansöker om att få ha barnen på Klabb 3-16. Även det kostar 80 cent per timme och när man ansöker talar man om vilka tider man önskar att barnen ska vara där. Jag var inte riktigt beredd på frågan när jag ansökte eftersom jag inte visste hur det funkade. Om ni googlar på det kommer ni upptäcka att det är svårt att hitta information om det. Saker och ting sker ofta muntligt på Malta. Jag sade därför 8.30 till 15.00, utan att veta om jag faktiskt kommer att behöva ha dem längre där för att jag kanske får jobb. Samma eftermiddag fick vi ett sms som bekräftade att vår ansökan beviljats.
Barnen kommer att tillbringa mycket tid i skolans lokaler i sommar.
Hur som helst har jag nu i rask takt fått in barnen på både eftermiddagsklubben, sommarskolan och bridge holidays och är ganska nöjd. När man väl vet hur det fungerar blir allt så mycket lättare, men förvirrande är det innan man fattat allt…
