Månadsarkiv: mars 2017

Parents Day

13 mars 2017

Ingen skola i fredags

I fredags var det Parents Day och Book Fair. Vad det är? Nej, Parents Day är ingen konstig maltesisk högtid utan innebär helt enkelt föräldramöte, ungefär som kvartsamtal – hela dagen. Japp, så det var ingen undervisning alls under fredagen eftersom lärarna var upptagna med att sitta i möte med ”sina” föräldrar.

Tajt mötesschema

Jag och min ryska vän Anastasia har våra döttrar i samma klass och våra söner i samma klass. Vi bestämde därför i förväg att vi skulle passa varandras barn medan den andra var på möte. Men i torsdags när vi hämtade barnen fick vi veta att döttrarnas lärare var sjuk och att alla hennes möten var inställda. Därför hade vi bara våra söners kvartsamtal att gå på. Det underlättade en del eftersom de tider vi fått låg väldigt nära varandra. Jag hade fått 11.05 för sonen och 11.25 för dottern. Hon hade fått 10.45 för sin son och 11.15 för sin dotter. Tajt! Så det blev faktiskt mindre stressigt med bara sönernas möten.

Vi möttes på lekplatsen intill skolan och turades om att passa barnen under varandras möten. Det gick jättebra även om min son, som är ganska mammig, blev lite ledsen när jag gick utan honom.

IMG_20170310_105036_resized_20170313_092822352   IMG_20170310_104722_resized_20170313_092842426

Positivt möte

Egentligen var jag lite osäker på om det var någon mening med att ha ett kvartsamtal om min son eftersom han inte gått på kindergarten i mer än ett par veckor, men jag är glad att vi hade ett möte. Hans lärare är en jättegullig tjej som verkligen bryr sig om barnen och gör sitt allra bästa. Både jag och Anastasia är väldigt tacksamma över att hon är våra söners lärare.

Så vad sade hon då? Hon gick igenom olika aspekter av hur det går på kindergarten, som motoriskt, socialt, språkligt osv. Hon berättade att han är väldigt duktig på att hänga upp sin ryggsäck och lägga saker på sin plats, att han lyssnar och gör som han blir tillsagd, att han är social och har hittat kompisar. När hon tar fram leksaker som klossar eller annat leker han fint ihop med andra barn och gör inget stort drama av om någon tar något ifrån honom. (Hans storasyster har väl härdat honom, kan jag tro.) Endast när de är på rast ute föredrar han att vara själv, vilket hon trodde beror på att han vill ha de roliga bilarna och cyklarna för sig själv (och jag håller med).

Hon sade också att han älskar att dansa. Jo, det visste vi också. Vår son ä kung på vilket dansgolv som helst. Mer passion, glädje och inlevelse får man leta efter! Han tycker också om att pyssla på kindergarten och sitter fullt koncentrerad, utan att tappa fokus. Dessutom sitter han på sin plats utan att springa iväg och busa som många andra pojkar, sade hon.

Det enda frågetecknet hon hade var hans språk. Han pratar ju inte engelska förutom några enstaka ord, och även när han pratar svenska är det emellanåt väldigt svårt att förstå vad han säger. Han pratar nämligen ganska mycket bebisspråk fortfarande. Uttalet har inte utvecklats så bra ännu så det kräver fantasi och att man är insatt i hans sätt att prata för att förstå honom. Men hans lärare upplevde att han förstår mycket, och det tror jag också att han gör. Sedan är det ju en fördel att exempelvis ordet ”sit” låter likadant på svenska och är lätt att förstå.

Kanske logoped längre fram

Faktum är att jag har pratat om hans språkliga utveckling med vår svenska BVC-sköterska. Vi fick nämligen en kallelse att gå på treårskontroll och ombads fylla i en enkät om hans språk. Eftersom vi är på Malta pratade vi om de på telefonen istället. Sköterskan var inte så bekymrad men sade att om vi är bekymrade om hans språkutveckling när vi kommer tillbaka till Sverige (i höst?) kommer vi att bli skickade till en logoped.

Ska få läxor

Vi kom till slutsatsen att han ska få böcker med sig hem då och då,  precis som min dotter får. Böckerna får man ha hemma i en vecka innan de måste lämnas tillbaka, och man förväntas läsa i dem så mycket som möjligt medan man har dem. Det tror jag är bra. Vi läser för barnen varje kväll – jag för sonen, och min man för dottern, i vanliga fall. Men de böcker jag har läst för sonen är på svenska, så nu är det dags att vi börjar med engelska.

Book Fair på skolan

Förutom föräldramöten hölls en bokmässa på skolan, det vill säga de hade köpt in en massa böcker som man kunde köpa. Alla intäkter gick direkt till skolan.

IMG_20170310_113825_resized_20170313_092917394

Två av många bokbord på skolans bokmässa.

IMG_20170310_113843_resized_20170313_092943795

Att klättra och springa på stolsraderna är kul, tydligen.

Jag köpte barnen varsin bok. Billigt var det inte. Sonens lilla bok kostade 3,99 euro och dotterns nästan 6 euro, men det är ju för en god sak. Utöver det kunde man även titta på bilder som en professionell fotograf hade tagit under barnens små uppträdanden i julas och beställa de man ville ha. 50 eurocent styck kostade de och jag beställde fem stycken.

IMG_20170310_113556_resized_20170313_092722738   IMG_20170310_113542_resized_20170313_092803195

Välordnat

Egentligen hade vi kanske inte behövt passa varandras barn på lekplatsen. I skolans hall hade de nämligen satt upp en lekhörna med personal där barnen kunde leka medan föräldrarna var upptagna. Väldigt bra faktiskt. Å andra sidan var det ganska mycket folk och hög ljudvolym, så det var lugnare så som vi ordnade det själva.

Kort dag

Redan vid ett var vi klara med våra ärenden på skolan. Jag var trött och hade ont i halsen. Det blåste fortfarande en del dessutom så efter det drog vi hemåt. Fast vi gick inte som vi brukar utan tog en liten spontan sightseeing med buss 14 som går från skolan till Spinola Bay där vi bytte till ”vår buss” 16 som går nästan ända fram till vår dörr. Ibland behöver man variation…

IMG_20170310_122530_resized_20170313_093015928

Barnen var nöjda med sina böcker.

Blåsväder och nedfallet fönster

10 mars 2017

Blåsigt värre

Under de senaste dagarna har det varit ordentligt blåsigt. Ingen storm, tack och lov, men tillräckligt så att man behövde kämpa lite för att kunna ta sig fram i motvind. Mina öron är känsliga så jag körde ”muslimstil” och satte en sjal runt huvudet, och det funkade jättebra.

Besvärligt klimat

För oss människor innebär inte det maltesiska klimatet så mycket lidande, bara man håller sig inne när det verkligen stormar. Men för byggnader och gamla monument är det desto värre. Kombinationen av fukten och salta vindar från havet skapar korrosion som sliter på och bryter ned både gamla och nya byggnadsverk. Underhållet för huset är nog dyrt i längden, skulle jag tro, och som jag nämnt tidigare blir det lätt mögel i väggarna.

Tragisk förstörelse an nationalklenod

The Azure Window, klippformationen i kalksten, som varit vida känd och som funnits med i Game of Thrones föll dessvärre ned härom dagen. En längre tids korrosion orsakade sönderfallet och hela landet sörjer.  Tråkigt är det sannerligen. Vi hann aldrig åka dit och titta på detta naturens underverk. 

ladda ned

Det blå fönstret finns inte mer.

Kissolycka på kindergarten

8 mars 2017

Konstiga regler

Här på Malta är det mycket som skiljer sig från Sverige såklart. Just kindergarten har väldigt konstiga grejer för sig, i min mening. Redan innan vi kom hit visste jag att barnen måste klara sig utan blöja innan de börjar på kindergarten. Det var inga problem för oss eftersom vår son slutade med blöja när han var 2 år och fem månader, ett par månader innan vi kom hit. Det jag inte visste var att lärarna inte får ”röra” barnen alls! Så vad innebär det? Det betyder att barnen måste klara sig helt själva på toaletten.

Jo, det är sant! De måste kunna dra ned byxorna, sätta sig på toaletten (som är i barnstorlek, dock), uträtta sina behov, torka sig själva, och sedan dra upp byxorna igen. Hur många nästan-treåringar känner ni som klarar av allt det själva? Jag känner ingen. 

Föräldrarna måste byta

Så vad händer då om olyckan är framme och barnet kissar på sig? Då ringer skolan till föräldrarna som då måste komma till skolan och byta kläder på barnet! Jo, du läste rätt, och just det hände mig i måndags vid elvatiden när jag satt och skrev här på bloggen. Så det var bara att packa ihop lite kläder och bege sig till skolans reception. Dit kom läraren med min son och berättade att han glömt att säga till och därför kissat på sig. Sedan stod hon och tittade på medan jag bytte kläder på honom. Ganska stressande för mig, måste jag säga.

IMG_20170227_112645

Även coola killar kan kissa på sig ibland.

Av förståeliga skäl är det inte rekommenderat att man tar med sig barnet efter en kissolycka. Detta för att barnet då kan börja sätta i system att kissa på sig så att det blir hämtat och slipper vara på förskolan. Min son fick därför följa med sin lärare tillbaka till klassrummet efteråt. Han blev ganska paff när han insåg att jag skulle gå utan honom, må ni tro, men jag tyckte att det var bäst så. Han föredrar nämligen att vara med mig under dagarna och skulle gärna skippa kindergarten, även om han trivs rätt bra.

Sedan var det bara att traska hem igen. Trots att jag var snabb tog det mig ungefär en timme fram och tillbaka, så det är ju tur att jag inte har ett heltidsjobb en timmes bussresa härifrån, för då hade det inte varit så kul. Malteserna själva brukar förstås kunna lösa det här problemet med hjälp av far- eller morföräldrar eller annan släkt som kan rycka in. Men för oss som är ensamma här är det knepigare. Det här är verkligen något som man bör vara medveten om man ska bo på Malta med småbarn.

Skillnad mellan nursery och kindergarten

Jag vill dock nämna att situationen är helt annorlunda om man har barnen på ”nursery” istället för kindergarten. Vad är skillnaden? Kindergarten är en del av skolsystemet. Där förbereds barnen inför skolan och ägnar dagarna åt pyssel och introduceras till siffror och bokstäver. Kindergarten är dock inte obligatoriskt. Först när barnet är 5 år blir det ”legal”, vilket inne bär att hen måste gå i antingen kindergarten eller skolan.

Nursery däremot, handlar mer om barnpassning. Det är inte en del av skolsystemet och man kan alltså ha sina barn där tills de fyller 5 år. Där byter personalen blöjor och kläder vid behov så man behöver aldrig bli uppringd i fall ens barn har kissat ned sig. Hur den pedagogiska verksamheten ser ut på nurseries kan jag inte säga något om eftersom jag inte har någon egen erfarenhet. Mitt intryck är dock att det är lite mer fri lek och inte så mycket pedagogik. Nurseries är dock belagda med avgift, till skillnad från kindergarten som är gratis. Men om båda föräldrarna arbetar kan man få det gratis om man ansöker om det via The Free Childcare Scheme.

Hittills inga fler olyckor

Så hur har det gått sedan olyckan i måndags? Bra, hittills. Jag frågade min sons lärare hur det gått efter att jag bytt på honom i måndags. Hon sade att han varit lite ledsen i fem minuter men sedan accepterat och fortsatt med sitt pyssel. Jag frågade också hur han i vanliga fall brukar kommunicera att han behöver gå på toa. Han sade att han brukar säga ”pee-pee”. Duktig pojke! Jag lärde honom att säga ”pee” och ”poo” redan efter jul för att jag ville försäkra mig om att han skulle kunna tala om att han behövde gå på toa. Han pratar ju trots allt ingen engelska än, förutom några ord som han plockat upp som ”bye-bye”, ”baby” och något mer som jag inte minns nu.

Jag har inte satt min fot utanför dörren ännu så jag vet inte om kvinnodagen firas här på Malta. Själv har jag aldrig firat den heller eftersom jag anser att varje dag ska vara en jämställd dag. Men grattis ändå, alla tjejer där ute! <3 <3 <3

Utdraget födelsedagsfirande

6 mars 2017

Min födelsedag

Den 18 februari fyllde jag år. Det var lämpligtvis en lördag och jag hade blivit lovad att jag skulle få bestämma vad vi skulle göra den dagen. Det jag längtade efter var att åka till San Anton Gardens, så vi bokade in det och jag såg fram emot det. Jag får liksom naturabstinens här på Malta. Minsta liten gräsplätt med blommor på gör mig överlycklig, så jag behövde verkligen fylla på med grön energi.

Överraskande födelsedagslunch

Men redan dagen innan min födelsedag ville min vän i Sliema bjuda mig på födelsedagslunch. Det blev jag överlycklig för och tackade självklart ja. Jag är inte så bortskämd med att bli uppmärksammad, vare sig på min födelsedag eller andra dagar, så för mig var det en jättetrevlig överraskning.

Så på fredagen tog jag med mig sonen – som ju ännu inte börjat på kindergarten då – och drog in till stan (alltså Sliema). Vi åt på favoritstället Mint där jag och sonen delade på en ”pizza muffin” och Mints jättelika brownie som sätter sig som en sten i magen. Otroligt smaskigt och uppskattat. Tack, Tove!

IMG_20170217_121450

När kommer fikat?

IMG_20170217_124810

Browniebomb!

San Anton Gardens och The President’s Kitchen Garden

Dagen efter, på själva födelsedagen åkte vi till San Anton Gardens. Vi var ju där även i december men tog då taxi både dit och hem. Den här gången ville vi åka buss istället. et blev två bussar med byte strax innan Valletta, och det var helt ärligt en ganska lång och jobbig färd på grund av alla människor på bussen. Men det var det värt.

Fast den här gången blev det en lite kortare promenad i trädgården och ett lite längre besök i The President’s Kitchen Garden som ligger intill.

IMG_20170218_111051 IMG_20170218_115205 IMG_20170218_115226 IMG_20170218_115351 IMG_20170218_115440 IMG_20170218_115642 IMG_20170218_115704 IMG_20170218_115755 IMG_20170218_115920 IMG_20170218_143620 IMG_20170218_143338_1 IMG_20170218_150604

Ibland, men inte alltid öppnar de gången som förbinder de tå platserna så att man slipper gå ut och runt för att ta sig från det ena till det andra. Den här gången var gången öppen så att vi kunde kika in i den pyttelilla kyrkan som ligger halvvägs.

IMG_20170218_142629 IMG_20170218_142610 IMG_20170218_140809                                               IMG_20170218_142556

Förutom det trevliga kaféet finns här både en mindre och en större lekplats som barnen utforskade mer noggrant den här gången. Det vi helt hade missat förra gången vi var här var den lilla djurparken med bondgårdsdjur som ligger intill The President’s Kitchen Garden, så vi passade på att ta en titt på den också.

IMG_20170218_131456_1 IMG_20170218_131621 IMG_20170218_130236 IMG_20170218_130502 IMG_20170218_130715 IMG_20170218_130734_1 IMG_20170218_130814 IMG_20170218_130759

Simmade på Hilton

Men en utarbetad småbarnsmor behöver också lite ompyssling, så i går gick jag till hotell Hilton som ligger fem minuters promenadväg från vår bostad. De har en tränings- och Spaavdelning som är himla bra. Jag och min väninna Tove var där på massage i december så jag kände redan till det. Den här gången ville jag inte gå på massage utan var bara intresserad av att simma och ångbasta. Sedan min olycka i augusti är kroppen fortfarande i behov av återuppbyggnad. Jag orkar fortfarande inte gå några långa sträckor och känner att musklerna inte är som de borde. Och vad kan då vara bättre än simning?

IMG_20170305_110241 IMG_20170305_110302 IMG_20170305_110437 IMG_20170305_110346

Det var ett bra val.  Efter simning och träning i vattnet var det underbart att stretcha i bastun. jag känner mig aldrig så ren som jag gör efter en stund i ångbastu. De har förresten en vanlig bastu också, för de som föredrar det.

Mötte upp i Sliema

Något mör i kroppen och törstig som attan mötte jag sedan upp resten av familjen plus våra vänner på en lekplats i Sliema. Vi åt lunch tillsammans på min favoritrestaurang och avslutade sedan dagen med fika hemma hos dem. Himla trevlig dag!

IMG_20170305_130546

På strandpromenaden i Sliema.

IMG_20170305_134913

Kul att leka med andras leksaker.

Fast mitt födelsedagsfirande kommer att bli ännu mer utdraget för jag kommer att gå och simma och basta på Hilton fler gånger. Det kostar 17 euro för inträdet och då har man tillgång till alla faciliteter. Man kan alltså både träna, simma och basta hela dagen tills de stänger. Om man vill kan man gå ut och äta och göra ärenden för att sedan komma tillbaka och köra ett tag till så länga man har kvittot kvar. Perfekt!

Lillebrors första heldag på kindergarten

2 mars 2017

Sonen gick hela dagen

Ja, igår var det riktig premiär för kindergarten för min sons del. I torsdags gick har ju bara i 1,5 timme för att jag ville ge honom en mjukstart, och på fredagen slutade alla barn klockan tolv tack vare karnevalsfestligheterna. Efter det hade vi en långhelg på fyra dagar så jag var lite osäker på hur han skulle hantera att vara på förskolan från kl 8.30 till 14.15 i går. 

Ovant att vara ensam

För mig var det lite konstigt att ha så många timmar alldeles för mig själv – men skönt, det ska erkännas. Eftersom de inte ringde från skolan antog jag att det gick bra för min son och kunde slappna av. Det var en välförtjänt vila, det måste jag tillstå. Att ha varit i princip et hemmafru med barn hemma tar på krafterna nästan mer än ett heltidsjobb, tycker jag.

Glad vid hämtningen

När man hämtar sina barn på förskolan måste man vänta utanför den stora grinden. Skolassistenten låser upp när det är dags, och då kommer lärarna två åt gången med sina klasser som står på rad längs linjer i marken. det är alltid samma ordning på vilka klassar som kommer ut. Min dotters klass hör till de två första men min sons klass är den allra sista. Så har de gjort för att de minsta barnen som nyss börjat på kindergarten ska slippa den värsta folkmassan av föräldrar och barn som trängs vid grinden vid hämtningen. 

Först på kö

Jag blir alltid lite rörd när barnen tågar ut med sin lärare och ställer sig i kö, och i går blev jag det ännu mer. Min son stod nämligen längst fram! Jag såg att han såg glad ut och vinkade till honom. Han vinkade tillbaka och strålade av glädje och stolthet. När skolassistenten gav klartecken för att vi fick gå fram och hämta våra barn ropade han mamma och sprang till mig famn. Han visade upp sitt klistermärke som han fått av sin lärare som uppmuntran och belöning för att han varit duktig och sade ”Jag har fått den av skolan!”. Jag pratade med läraren som sade att det gått jättebra men att han blivit lite mammig på eftermiddagen när han insett att jag inte hämtat honom än. Men när de börjat pyssla med något hade han blivit glad igen.

IMG_20170301_093830_2_resized_20170302_121148496

Stolt pojke med klistermärke på tröjan.

Det var såklart en lättnad att höra att det gått så bra, både för hans skull och min egen. Nu har han stimulans hela dagen och jag behöver inte känna stress eller dåligt samvete över att inte alltid kunna ge honom min odelade uppmärksamhet när jag har saker att göra som inte är så roliga för honom.

Vi firade att det gått så bra genom att fika på det trevliga kaféet The Hub i Pembroke. Fast som vanligt orkade barnen inte äta upp så att jag kände mig tvungen att försöka få i mig resterna. det är sannerligen tufft att vara mamma ibland! ;)

IMG_20170301_152850_resized_20170302_121218010

Velvet cake på The Hub.