Natten till i går fick jag inte så mycket sömn. Magen var svullen och gjorde konstiga ljud. Jag förstod förstås att något var på gång och på morgonen var magsjukan ett faktum.
Jag orkade knappt göra någonting på hela dagen utan låg mest i soffan och sov eller halvsov. Min stackars son kunde bara glo på tv och leka lite med lego. Han ville gå ut och gå men det var helt omöjligt. Å andra sidan var vädret mulet, svalt och delvis regnigt, så det hade inte varit så kul att vara på lekplatsen. Jag hade ingen aptit men var ändå tom i magen så jag åt lite vitt bröd vid tiotiden – det var allt. Men jag slapp åtminstone kräkas, tacksamt nog.
Kräkattacker
Värre var det för dottern som redan på morgonen kände lite magont. När min man hämtade henne på eftermiddagen för att jag var för dålig för att kunna göra det, hade hon nyss kräkts på golvet i klassrummet. Min man jobbade hemifrån resten av dagen men fick hjälpa min dotter till toaletten för att kräkas då och då. Fast ibland hann de inte fram i tid så att det blev lite fläckar i soffan och på kläderna.
I morse var min son på sitt trotsigaste humör och vägrade gå till toaletten om ingen bar honom. Vid det laget hade min man fått rejält ont i magen och orkade inte heller bära honom. Jag försökte erbjuda sonen min hand och locka med honom till toaletten men det var helt lönlöst – han vägrade. Så ett par minuter senare hade han såklart kissat i sängen. Grrrr!!! Med andra ord har vi nu en massa tvätt att ta hand om, både från kiss- och kräksfläckar.
Familjen hemma
Dottern är självklart hemma från kindergarten i dag. Inga spyattacker hittills och jag hoppas det håller i sig. Återstår att se hur det utvecklas hos min man och huruvida min son också får sig en dust. Lite dåligt tajming är det hur som helst att det inträffar nu när min man just påbörjat ett nytt jobb. Men det finns ju inget annat att göra än att vila och tillfriskna. Hoppas det går fort. Min son är i alla fall glad nu när hela familjen är hemma. Han saknar ju alltid sin storasyster gruvligt under dagarna.
I fredags kom vår gemensamma vän hit på en snabbvisit från Sverige. Hon och hennes man har liksom vi funderat i flera år på att försöka bo utomlands ett tag. Det var de som tipsade oss om Malta när vi själva var mest inställda på Portugal. Men själva har de mest varit inne på att flytta till Thailand eller Kanarieöarna. Fast nu när vi bor här är de sugna på att komma hit istället. Det är vi glada för. Det vore jättekul att ha vänner här, speciellt eftersom de har två barn i våra barns ålder.
På promenad i Independence Garden.
Vår vän ville såklart se så mycket som möjligt under sitt besök, men det blir ju lite begränsat när det är så kort tid. I fredags åkte vi till Sliema. Vi tog en promenad genom Independence Garden. Där stötte vi på en spansk kvinna som bott i Holland men nu bor här. Hon är biolog och professor och hjälper frivilligt katterna i parken. Hon är där varje dag och matar dem och hjälper ett par av dem som lider av ögoninfektioner.
Det var väldigt intressant att prata med henne och jag önskade att jag haft mer tid. Vi hann inte byta kontaktuppgifter men förhoppningsvis stöter jag på henne igen. Jag är så imponerad av folk som frivilligt hjälper andra, vare sig det gäller människor eller djur.
En sann djurvän som hjälper katterna i Independence Garden.
Vid stranden nedanför parken var det några som badade.
På promenad i Independence Garden.
Efter det hade vi tänkt ta en fika på vårt favoritkafé Mint, men istället köpte vi en massa kakor i kakståndet. Bara 2 euro för tio stycken!
Precis efter parken ligger en lekplats där vi fastnade längre än det var tänkt. Dottern hittade en fransk flicka som var lika social som hon. De lekte häxor och förtrollade mig till alla möjliga saker, bland annat en groda och en bok. Det var bara att spela med. Även lillebror fick vara med.
En av två trevliga lekplatser längs strandpromenaden i Sliema.
Tre små häxor med magiska krafter.
Vi kom inte därifrån förrän det började skymma och det hade börjat bli lite småkyligt.
Strandpromenaden i Sliema i skymningen.
Besök i Valletta
På lördagen åkte vi till Valletta. Det tar bara fem minuter med färjan från Sliema och kostar 2,80 euro tur och retur för vuxna.
Båtfärd mellan Sliema och Valletta.
Självklart valde vi att åka shuttle från hamnen upp till stan. Det kostar ju bara 1 euro per vuxen och man slipper jobbiga backar och trappor.
I Valletta kan man träna lårmusklerna i alla trappor.
En av huvudgatorna i Valletta.
Lyckligtvis består stora delar av centrala Valletta av gågator, så att man slipper trafiken. Dessutom är det plant, vilket är väldigt uppskattat när man har barnvagn.
Vi var redan rätt hungriga och letade upp en italiensk restaurang som såg trevlig ut. Hela väggarna var fulla av gamla saker. Mysigt!
Fint med an massa gamla saker.
I väntan på maten ägnade sig vår son åt att skära papper i många pyttesmå bitar.
Papper får aldrig vara helt – det är en principsak.
Efter maten måste man såklart ha efterrätt, speciellt när det är lördag. Glass finns det gott om i Valletta så vi behövde inte går långt för att hitta ett lämpligt ställe.
”Jag vill ha den glassen!”
Dottern drogs som en magnet till en knallturkos glass med bubbelgumssmak. Min son har ärvt sin mors chokladgen och väljer alltid chokladglass – och allt annat som finns i chokladsmak.
Frost-turkos glass är ett måste.
Vår son blev akut kissnödig. Eftersom glassbaren var en del av en större restaurang sprang vi in och lånade toaletten. Det är för övrigt aldrig några problem att låna toaletten på Malta. I alla fall inte när man har barn, vilket är vad jag har erfarenhet av.
Restaurangen såg ut som ett palats. Helt makalöst vackert!
Sanslöst vacker restaurang i Valletta.
Efter det strosade vi runt ganska planlöst. Det finns mycket att se i Valletta. Muséer också, om man har tid, men det hade inte vi. Som ni ser är alla byggnader sandfärgade, och så är det generellt på Malta. Ganska charmigt, tycker jag.
Det kändes lite märkligt med juldekorationerna överallt. Jultomtar och snöflingor går liksom inte riktigt ihop med 22 grader och solsken. Men jag klagar inte.
Jul mitt i sommaren.
Med en sådan här bil kan man åka taxi i Valletta. Vi använde oss dock av ”apostlahästarna”.
Vallettas taxibilar.
Man kan även åka med det här söta lilla tåget. Lillebror ville gärna det men fick kliva av igen.
Tuff-tuff-tåg i Valletta.
”Kom, vi åker tåget!”
Den här fina parken hittade vi av en slump. Den ligger vid livrustkammaren, närmare bestämt Palace Armoury. Det ska jag besöka någon annan gång.
Vacker liten park utanför Palace Armoury, Valletta.
Hoppla, lejonet!
Efter ett par timmar somnade sonen i vagnen och dottern började gnälla och trilskas – ett säkert tecken på att det var dags att åka hemåt.
Hamnen i Sliema.
Vår vän ville gå till The Point, en gigantisk galleria i flera våningar. Jag hade aldrig varit där så det var kul att se. Fast jag var alldeles för trött för att orka gå runt och titta.
Födelsedagsfika på Mint
Igår åkte vår vän hem till kalla mörka Sverige igen. Hon kände sig glad och inspirerad att flytta hit med familjen. Kanske kommer de redan i vår!
Vi var bjudna på födelsedagsfika på Mint för att fira vår dotters kompis 7-årsdag – hon som heter likadant som vår dotter. Vår dotter hade valt present och hade ritat ett fint födelsedagskort.
Finare födelsedagskort kan man knappast få.
Presentutdelning.
Hög ljudnivå blir det automatiskt när fem barn är på samma ställe. (Den femte satt förresten mest i knäet och var lugn och förnöjd). Men vi verkade inte skrämma bort någon av de andra kunderna i alla fall.
Min man har fått nytt jobb
Innan jag avslutar för den här gången vill jag också berätta att min man börjar på ett nytt jobb i morgon. Det verkar hästlängder bättre är det förra han hade här. Det var ett riktigt bottennapp med arroganta kollegor, hemskt kontor och monotona arbetsuppgifter. Det låg dessutom alldeles för långt hemifrån, vilket gjorde att min man ibland kom hem först vid kvart över sju på kvällen, trots att han slutade klockan sex. Eftersom man inte kan räkna med att komma med en buss under rusningstid här på Malta gör man klokast i att se till att jobb och arbete ligger relativt nära varandra.
Dotterns kindergartenlärare berättade för mig tidigare i veckan att det finns en annan svensk flicka i parallellklassen. Den klassen har rast samtidigt som dotterns klass så läraren hade försökt fösa ihop dem. Dessvärre hade hon misslyckats och min dotter hade inte ens uppfattat att hon var svensk.
I dag när jag hämtade henne pratade jag med läraren och bad henne peka ut flickan. Det gjorde hon och vi sprang efter henne och hennes mamma och började prata. Det visade sig att flickan mycket riktigt var svensk men att hon bara pratar engelska och maltesiska. Hennes pappa är nämligen maltes och de använder inte svenska hemma.
Spirande vänskap
Vi blev lite besvikna men tyckte ändå att det var kul att vi hittat dem. Vi tog sällskap till lekplatsen intill skolan och där lekte barnen en bra stund. Även lillebror fick vara med. Tillsammans hade de jättekul.
Tjejerna leker affär.
Lillebror var med på ett hörn.
Jag hade ett långt och intressant samtal med flickans mamma som bott här i flera år och inte har några planer på att flytta till Sverige igen.
Eftersom vi bor ganska nära varandra tog vi sällskap hemåt. Tjejerna gick tillsammans hela tiden och verkade verkligen ha funnit varandra.
Nästan likadana ryggsäckar.
Hand i hand.
Vi ska hålla kontakten så att barnen kan leka ihop ibland. Och nu när de känner varandra kan de leka på rasten. Kanske kan de hjälpa varandra med språket så att min dotter lär den andra flickan svenska, och att hon lär min dotter engelska. Det hade varit perfekt.
Första besöket från Sverige
I morgon kommer vår vän hit på besök och stannar till på söndag. Hon och hennes man funderar nämligen också på att prova att flytta till Malta med familjen. Det blir med andra ord lite som ett studiebesök. Vi ser fram emot att visa henne allt vi hinner.
I går var vi som så ofta på lekplatsen. Där fanns en annan liten flicka som är något yngre än vår son. Hon ville gärna leka med honom, men han ville mest vara med mig.
Den lilla flickan ville så gärna leka.
Sedan vi lämnade Sverige och förskolan där har han blivit alltmer beroende av sin storasyster. Varje morgon blir han ledsen när hon går och vill krama henne tusen gånger. Han klagar att han saknar henne flera gånger varje dag. Han försöker övertyga oss om att han ska få följa med till kindergarten och förstår inte varför han inte får. I Sverige gick de ju alltid dit tillsammans.
”Jag saknar dig!”
Jag är lite bekymrad över att han blir så ensam under dagarna och att situationen gjort honom mindre social. Jag pratade om det med mamman till flickan. Hon tipsade mig om ställen man kan besöka med sitt barn under dagarna. Bland annat berättade hon om en slags öppen förskola som drivs av tre damer från kyrkan. Jag blev glatt överraskad eftersom jag aldrig hört talas om det tidigare. Därför bytte vi kontaktuppgifter så att vi skulle kunna gå dit tillsammans.
En liten kissolycka
Under de senaste två nätterna har vi provat att lägga vår son i dubbelsängen tillsammans med hans syster när han somnat. Eftersom varken jag eller min man kan sova i den hårda dubbelsängen har dottern fått det rummet, och är väldigt nöjd med det. Vår son har därför sovit tillsammans med mig i en enkelsäng, vilket inte är så bekvämt i längden. Nu hoppas vi att han ska kunna vänja sig vid att sova i dubbelsängen så att jag kan få lite mer kvalitetssömn.
I natt gick det jättebra ända tills klockan var halv fem. Då vaknade jag av att han ropade ”Mamma, ditta!”. Yrvaken kravlade jag mig upp och undrade vad han ville att jag skulle titta på, men insåg fort att ”ditta” i det här fallet betydde kissa.
Det var länge sedan han kissade i sängen och han var blöjfri redan vid två år och fem månader, så det kom lite som en överraskning – för både honom och mig. Lyckligtvis har vi madrasskydd i just den sängen. Han var väldigt upprörd över att vara helt kissig och insisterade på att bada. Så det var bara att tappa upp badkaret. Den här bilden är från klockan 04.40 och jag var inte pigg som en mört när jag tog den…
Nöjd badpojke mitt i natten.
Besök på kyrkans öppna förskola i Swieqi
På morgonen bestämde jag och mamman till den lilla flickan vi träffade i går att vi skulle gå till öppna förskolan tillsammans. Vi möttes vid lekplatsen och gick i sällskap med två andra mammor. Det var backigt med ojämna, smala trottoarer och min son vägrade sitta i vagnen så det blev en jobbig liten promenad. Fukten och det ganska varma vädret gjorde mig alldeles svettig, men det var det värt.
Mother and baby club – eller öppna förskolan om man så vill.
Fullt med mammor och barn på öppna förskolan.
Gratis fika.
”Wow!”, utbrast min son när vi kom in och han såg alla leksaker. Här fanns det mycket att leka med.
Knappar, spakar och skruvar är alltid kul.
Stället drivs av tre söta tanter från kyrkan intill och de är riktiga eldsjälar. De samlar in kläder och saker som folk vill skänka, och bjuder in föreläsare. I dag var det en barnläkare på besök som pratade om barns fötter. Vi blev bjudna på kaffe, te, smörgås och brownies. Fantastiskt trevligt!
Barnfotskunskap
Jag lärde mig förresten massor av föreläsningen. Läkaren berättade bland annat att barn inte ska ha skor förrän de indikerar att de tänker börja gå. Bebisars strumpor måste vara extremt mjuka och sitta ganska löst och de första skorna man köper till barn som börjat gå måste ha stöd för fotleden och vara extremt mjuka och böjliga. Det beror på att barns fötter är otroligt känsliga.
Hon berättade också att alla barn föds plattfotade och att det är först när de börjar ha skor på sig som fötterna antar sin egen form. Desto viktigare att ha babisanpassade skor! Att sätta bebisar i gåstolar och hoppstolar tyckte hon var helt förkastligt eftersom det ofta leder till problem längre fram. Det är exempelvis lätt hänt att de lär sig att ta sig fram genom att dra sig fram med tårna, vilket senare ger upphov till att de går på tårna istället för att sätta ned hälen först.
Man bör inte heller låta barnen använda skor som redan har använts av ett annat barn. Skorna anpassar sig efter barnets fot så om någon annan använder skorna kommer de ha fel form och påverka det barnets fot negativt. Och jag som låter lillebror ärva storasysters skor! Jag får sluta med det, helt enkelt.
Sångstund
Det bästa på hela dagen var nog sångstunden. Vi sjunger visserligen mycket hemma, men det märktes att min lilla guldlock hade saknat att sjunga med andra barn i grupp. Extra glad blev han när vi sjöng ”The wheels on the bus” och ”Old MacDonald had a farm”, som är hans favoriter, om än på svenska.
Sångstunden var populär.
Apropå ”guldlock” så frågade en av tanterna om han var en pojke eller flicka. Det är ju ett återkommande tema här, men den här gången blev jag ganska förvånad. Mörkblå cargobyxor och ett gult linne är väl inte så tjejigt, ens på Malta? Men jag gissar att det är hans sockersöta utseende som inverkar.
Det här var hur som helst ett väldigt bra ställe. Synd att de bara har öppet på tisdagar, men vi är tacksamma för det lilla. Nästa tisdag kommer vi nog hit igen!
I går var det riktigt skruttväder. Mulet och mer eller mindre regnigt hela tiden, och precis när vi skulle gå ut började det spöregna. Så istället för att söka upp en frisör så att dottern kunde klippa sig ändrade vi planer. När det regnar så här mycket vill man vara inomhus, så vi gick till en galleria i St Julian’s där det alltid finns en lekhörna på helgerna.
Det fanns det denna dag också och vi vanlig ordning parerade sig lillebror vid legobordet och storasyster vid ansiktsmålningen. Det blev en snygg Hello Kitty-målning. Piffigt!
Ansiktsmålning är alltid kul.
Hittade nya vänner
När vi stod i lekhörnan hörde jag att någon pratade svenska och började genast prata med dem. Det var en finlandssvensk familj med tre barn som är här på Malta under några veckor på ett mindre äventyr.
Jag och mamman snackade konstant i säkert en kvart. Det visade sig att hon är barnboksförfattare! För mig var det extra spännande och kul eftersom jag skrivit en roman och gärna vill ha kontakt med andra som skriver böcker. Dessutom har jag funderat på att skriva barnböcker, så det här mötet kändes som en skänk från ovan. Vi bytte kontaktuppgifter och gick skilda vägar. (Om ni är nyfikna på vad jag skrivit kan ni kolla på www.ninagustafsson.se)
Efter det gjorde vi som vanligt ett litet besök i leksaksaffären intill. Sonen hittade något han vill önska sig i julklapp. Men en sparkcykel för 75 euro som är väldigt jobbig att ta med hem till Sverige kommer tomten inte ge i julklapp i år…
Svishhhh!
Efter det visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen men kände oss fikasugna. Vi såg att våra nya vänner styrde stegen mot ett kafé intill och bestämde oss för att följa efter.
Nam-nam!
Vad skulle dottern välja om inte en rosa munk?
Där blev det go’fika och intressant samtal med Malin och Caj, som de heter. Caj berättade att han ska starta ett ölbryggeri med några kompisar. Personligen avskyr jag öl, men ändå, Guud vad spännande! Jag älskar intressanta och annorlunda människor, så att ha hittat en barnboksförfattare och en blivande ölbryggare var bättre än ett kinderägg!
Nya vänner.
De ska inte vara här så väldigt länge till, men vi hoppas kunna träffa dem igen innan de åker hem till Finland.
Barnens dag på Malta
I morse läste det att det är Internationella Barnens dag och det därför skulle finnas ett litet gratis tivoli i Gzira dagen till ära. Barnen blev såklart exalterade när de hörde talas om karuseller, så vi åkte dit. Lite knepigt var det att hitta. Därför stannade vi vid en trevlig park med lekplats innan vi gick vidare. Den låg ganska trevligt till vid båthamnen så det var skönt att hänga där en stund i solskenet.
Vi fick fråga efter vägen till firandet av Barnens dag, men tillslut kom vi fram. Den väldigt höga musiken från högtalarna var till viss hjälp.
Här fanns det flera hoppborgar och några karuseller samt uppträdanden. Småtrevligt och ganska kul för barnen men inte så upphetsande för oss vuxna. Men fantastiskt att allt var gratis! Så borde vi ha i Sverige också!
