Jag är en oerhört pinsam mamma (enligt min 18-åriga son), en inte helt konsekvent hundägare (enligt hundcoachen) och en misslyckad fru (enligt mina ex. män). När jag inte är pinsam, inkonsekvent och misslyckad säger jag ja till det mesta av rädsla för att missa något som väntar. Mat, mode, träning, resor, familjeliv, företagande och upplevelser är det jag brinner för. Varmt välkommen till min blogg!
Bloggportalen
(function() {
var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true;
s.src = 'https://www.bloggportalen.se/BlogPortal/js/stats/blogstat.js';
var x = document.getElementsByTagName('script')[0];
x.parentNode.insertBefore(s, x);
})();
Åter har lugnet lagt sig över ”Lilla Familjen” men annat var det igår…
Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer har sällan stämt bättre…
De senaste månaderna har jag nämligen märkt en förändring här hemma. En förändring som tyvärr inte varit till det bättre.
Bilden är ett år gammal och togs i Thailand när Tim och jag på vinst och förlust våldgästade vänner i Phuket och båtluffade till Koh Lanta under ett par veckor. Då gick Tim i femman och livet var nog fortfarande ganska okomplicerat. 12 på väg mot 13 är däremot allt annat än okomplicerat…
För att göra en lång historia kort upprättades igår kväll ett avtal med syfte att hitta tillbaka till en trevlig attityd samt ömsesidig förståelse och respekt. Och med tanke på hur lugnet åter har lagt sig över familjen känner jag att någon jag saknat är tillbaka samtidigt som jag själv har fått mig några tankeställare i min mammaroll.
Min vän Sandra sa något mycket klokt på lunchen idag.
”Försök inte bli den förälder du vill vara. Var istället den förälder som ditt barn behöver”.
Nyss slog det mig att jag ju inte har presenterat det som jag kallar ”Lilla Familjen”. Lilla Familjen består av sonen Tim och frallan Inez, som även kallas Råttan. Tim är en riktig hockeynörd som utöver att spela hockey i sitt älskade Växjö Lakers även gillar att åka skidor och resa med mamma. Tonåren närmar […]