Dagen började ganska bra (om vi bortser ifrån att min rumskamrat hållit mig vaken för tredje natten på raken) men slutade i katastrof. Vilket i och för sig kanske kännetecknar en långfredag. I alla fall om man frågar Jesus och mitt resesällskap..
Men vi tar det från början. Jag har länge velat uppgradera min gamla skidhjälm till något fräckare och efter lite övertalning och löften om svarta backar idag fick jag med mig sonen till Esports Pirot, vad som sägs vara den bästa sportshopen i Canillo och den ENDA som säljer tävlingshjälmar ;-).Den gulliga tjejen tyckte nog att det kändes lite onödigt att en tant på 47 promt ville satsa på en tävlingshjälm (hon t o m sa att jag var finast i en ”vanlig” hjälm för halva priset). MEN eftersom Tim och jag tävlar i allt, från det att vi knäpper på oss pjäxorna tills vi stupar i säng, fanns det liksom inget alternativ för mig såklart..
Hur det sedan gick till när sonen lyckades förhandla sig till en likadan tävlingshjälm i utbyte mot födelsedagspresent är en annan historia..Hur som helst blev han hur cool som helst i sin nya hjälm och för att hamna i samma tävlingsklass som honom fick jag tydliga instruktioner om hur man bör posera på bild. Enligt den enväldiga domaren lyckades jag sådär med att fånga den coola, allvarliga looken..Efter lunch tog vi oss upp på vad vi tror är högsta toppen här i Andorra och om någon undrar är mannen på bilden Tobias som aldrig stuckit under stol med att han föredrar värme framför kyla..
Så långt lekte livet och vi bestämde oss för att ta oss vidare till nästa skidsystem Tarter.Där hittade jag vad jag tror kommer bli veckans röda. En lång och underbar ravin som bjöd på lä för vinden trots den höga höjden.Som sagt, ALLT kändes toppen. Tills vi insåg att ALLA liftar TILLBAKA till vår by Canillo hade stängt för kvällen..Vad som skulle varit en nätt liten åktur på 20 minuter tillbaka till Canillo blev en omväg via kabinbanan i Tarter på ca 1.5 timme..MEN det kunde som sagt varit värre denna långfredag. Tim kläckte nämligen den lysande idén att ringa hotellet och be dem hitta oss.
Efter problem med liftkorten, stopp i ett handfat, parkeringsbekymmer, inställd och ombokad skidskola (inget av detta har med hotellet att göra kanske bör tilläggas men de har varit OERHÖRT hjälpsamma) så skickade de en minibuss i värsta rusningstrafiken till Tarter för att hämta upp sina vilsna gäster..Stort TACK bästa, BÄSTA personalen på Hotel Roc Meler i Canillo, Andorra. Som sagt det kunde varit värre.Vi är varken korsfästa, döda eller begravna och snart är det dags för en god middag med gänget. //Å
Kommentera (4)Just nu håller jag på att försöka landa i det jobbiga vi gick igenom igår. Om man bortser ifrån att behöva stå öga mot öga med Trollet så var det dessutom en väldigt obehaglig känsla att befinna sig i ett vittnesbås där varje ord man sa antecknades och varje sekund filmades. Men inget ont som inte för något gott med sig. Man säger […]
Read MoreJag fullkomligt ÄLSKAR kontrasterna i livet och igår var en dag full av sådana. Från kebabsallad och Coca Cola i sanden på stranden till finmiddag på favoritrestaurangen i Portals Hills.Under middagen på La Perla ställde Tanja en ganska intim fråga till oss alla… nämligen VEM man skulle välja om man var tvungen att ta ett ”frikort” det vill säga ”tillbringa en […]
Read MorePratade just med päronen som rapporterade om grått, blött, mörker förkylningar och kyla hemma i Svedala. Själv tar jag en lunchpaus från solsängen, nyper mig i armen och konstaterar att förutsättningarna här är något bättre?.
Read MoreFör en stund sedan invaderades mitt hem av MultiMammorna.. I och för sig av bara två stycken, vi är ju inte fler än så tillsammans, men ändå… vi är ju ganska bra på att ta plats båda två ;-). Det är såklart min vapendragare i podcasten MultiMammorna My Martens som jag ska tillbringa ett dygn tillsammans med […]
Read More