Sommaren blev ju inte riktigt som planerat och jag dras fortfarande med magproblem och väntar på provsvaren från vårdcentralen men EN lite längre utflykt blev det i alla fall innan vi lämnade Marbella. Den gick till Ronda, en bergsby ca 6 mil från oss, som anses vara en av Spaniens vackraste byar.
Enligt resemagasinen bjuder Ronda på en fantastisk mix av historia, kultur, natur och gastronomi. Det sistnämnda är jag dock mycket skeptisk till och återkommer till det…
Ronda (ursprungligen Acinipo, vinets stad) grundades av Julius Cæsar i slutet av det fjärde århundradet e.Kr och Puente Nuevo – den nya bron – är utan tvivel Rondas mest kända landmärke.
Puente Nuevo invigdes 1793, 40 år efter att den påbörjats. Bron förenar den äldsta moriska delen av staden med den nyare delen av Ronda och det är omöjligt att förstå hur man lyckades bygga den. Man kan ju misstänka att det gick åt några romare innan bron var klar.
Utsikten från bron över ravinen (El Tajo) är obeskrivligt vacker men också ruggigt läskig om man som jag lider av höjdskräck!
Till och med min militär blev lite skakig i benen av utsikten och föredrog att fotograferas sittande.
Det finns mycket att se i Ronda såsom tjurfäktningsarenan, de romerska ruinerna, Cuenca-trädgårdarna, stadsmuren som gjorde Ronda till en av Andalusiens mest ointagliga städer, de arabiska baden, det gamla arabiska palatset Mondragón, residenset där den gamle moriska kungen Almonated ska ha druckit vin ur sina fiendes skallar, de naturliga sötvattenspoolerna som finns med på listan över Andalusiens naturmonument samt massor av andra vackra monument, utsiktsplatser och museer.
Vi nöjde oss dock med utsikten från Puente Nuevo, en lunch (återkommer till den gastronomiska upplevelsen) och att shoppa lite berömt Ronda vin.
Ronda är nämligen inte bara centrum för spännande kulturhistoria utan är också känt för sina utsökta viner som leder tillbaka till Acinipos storhetstid.
Staden är t o m nyligen upptagen i de officiella vinrutterna som går genom Spanien! Inte konstigt m a o att Ronda från början hette Acinipo, vinets stad.
Vi har inte haft förmånen att smaka på vinet ännu men det ligger i tryggt förvar i lägenheten och bara väntar på att korkas upp.
Det var så mysigt att strosa genom de gamla gränderna i stilla mak och tanken var att vi även skulle hyrt en hästdroska. Men vi hittade aldrig var de utgick ifrån och prioriterade istället en ”god” lunch.
Det var då vi hamnade i en riktig turistfälla.
Vi hade passerat många mysiga små ställen i gränderna men mycket vill ha mer och vi ville kombinera utsökt mat och utsikt.
Hittade ett ställe som låg kloss med Puente Nuevo och såg sååå mysigt ut att vi inte ens kikade på menyn innan vi slog oss ner vid ett bord. 
Självklart borde vi anat ugglor i mossen när ni var de enda gästerna men vi tänkte inte så mycket på det och njöt av utsikten innan en sur Señora bokstavligen slängde menyerna på bordet och stirrade på oss med uppmanande blick att beställa omedelbart.
Efter att ha ögnat igenom menyn snabbare än kvickt konstaterade både jag och T att det inte fanns NÅGONTING som tilltalade oss men eftersom Señoran såg fullständigt livsfarlig och galen ut vågade vi inte göra annat än beställa något som skulle gå snabbt.
Den härliga långlunchen vi tänkt oss blev istället varsin kall soppa med en torr brödbit i all hast och var såklart inte alls vad vi hade föreställt oss.
Vi betalade snabbt, snuvade Señoran på dricksen och konstaterade att vi just sprungit rakt in i en av Rondas turistfällor.
Nästa gång får det bli en restaurang med god mat, trevlig personal och utan utsikt får vår del. För att det blir en nästa gång till Ronda är ställt utom all tvivel. 
Bortsett från vår gastronomiska upplevelse tyckte vi Ronda var fantastiskt och den lilla bergsbyn har uppenbart mycket mer att bjuda på än en dålig lunch, en sur Señora och utsikten vid Puente Nuevo! //Å