Så här en 12-13 år senare kan jag tillåta mig erkänna att jag faktiskt imponeras av mammor och pappor som uppmuntrar sina barns kreativitet i form av att känna, kladda och skapa. Jag är nämligen så långt ifrån en sådan mamma man kan komma.
Även om jag var stolt över att ha en son som inte åt med fingrarna, kladdade runt med maten, tuggade med öppen mun, kastade spaghetti i håret på mig och än idag inte börjar äta förrän jag säger varsågod, vilket för övrigt inte hunden gör heller..
.. så inser jag att det kanske kan vara bra att få upptäcka världen med alla sinnen och skapa på egen hand. Nå väl, gjort är gjort och det har ju faktiskt blivit folk av Tim och en relativt trevlig hund av Råttan också.
Det jag skulle komma till var att jag tidigare i veckan hade förmånen att få hänga med en liten herre på 7 år. För att skapa en mysig stund för oss hade jag riggat upp med grejer för att få ihop en fin adventsljusstake och hade bl a plockat mossa att dekorera den med.
I min värld av Adventspynt och pyssel är man försiktig när man hanterar grejer som kan ”baska ner” och man dekorerar självklart sin adventsljusstake så elegant och traditionellt som möjligt. Det gör man inte i 7-åringens värld..
När hälften av ”basket” från mossan låg på golvet och jag gjort upprepade försök att hjälpa 7-åringen arrangera mossan ”rätt” och förklarat att tanken är att mossan ska vara uppåt och jorden neråt tittade 7-åringen oförstående på mig och sa ”men jag gillar jord bättre än mossa och tycker det blir finare så”.
Vad svarar man på det? Jag bet mig i läppen, log ett lagom ansträngt leende, nickade och tillade ”då får det bli så” samtidigt som jag tog ett varv med dammsugaren.
Man lär så länge man lever.
Trevlig kväll! Kram Å
Kommentera (4)