Det händer alldeles för ofta att jag ser hur småbarn fullständigt dominerar sina föräldrar och beter sig som riktiga skitungar. De slår sina föräldrar, skriker och gapar tills de får sin vilja igenom och hur jag än vänder och vrider på det kommer jag aldrig förstå hur föräldrarna ens överväger att ge vika i det läget. Men det som förvånar mig är att det mer är en regel än ett undantag att skitungarna ”vinner”, något jag reagerar väldigt starkt på eftersom jag anser att föräldrarna gör dem en björntjänst.
Jag menar livet funkar ju inte så att man vid minsta motgång kan få sin vilja igenom om man slåss, slänger sig på golvet och skriker. Åtminstone vill jag inte tro det men det vore kanske intressant att testa vid nästa avtalsförhandling..
Men vad är det då som gör att föräldrarna ger vika? Att de låter skitungen få den där tablettasken, dockan eller grävskopan föräldrarna från början sagt nej till genom att visa ett oerhört dåligt uppförande? Den enda (o)rimliga förklaringen jag kan komma på är att de tycker det är pinsamt och inte vill ta striden offentligt. För mig är det i alla fall ett mysterium för jag har också tagit striden men sonen lärde sig snabbt att det inte var någon idé att dra ”pinsam mamma med ouppfostrat barn i affären kortet” så han provade bara ett par gånger innan han gav upp och förstod att ett nej är ett nej.
Men nu till en incident jag upplevde på Panduro i helgen. En mamma fullastad med kassar från lördagsshoppingen med två ungar stod i kön framför mig till kassan för att köpa kritor. Strax innan hon är framme vid kassan hittar barnen fler saker de vill ha och Operation Övertalning av mamman påbörjas. Mamman säger konsekvent ”nej, vi ska bara köpa kritor” och när hon dessutom förklarar att hon redan handlat massor av fina saker till barnen börjar skitungarna gråtskrika av frustration, slå på mamman, dra varandra i håret, knuffas och tala om för mamman hur dum hon är.
Det mamman gjorde då fick mig att känna ett litet hopp för kommande generationer. Hon steg nämligen bort från kön, tog alla saker ifrån barnen, lämnade tillbaka dem och sa att det inte skulle bli en pinal mer för någon av skitungarna. Jag blev så till mig av händelsen att jag gick fram till henne, gav henne en klapp på axeln med orden ”heja mamma, om fler föräldrar gjorde som du skulle världen vara en bättre plats”.
Hon blev så rörd över mina ord att hon fick tårar i ögonen och tackade förläget. När jag återigen stod i kön hörde jag dock att hon ringde och rådfrågade vad jag gissar på var pappan och hur det gick sedan förtäljer inte historien..
Med detta vill jag skicka pepp till alla föräldrar med barn i ”vill ha allt åldern”. Stå på er och låt aldrig ett dåligt uppförande leda till en belöning. Trevlig kväll! //Å
OOTD: Klänning och skor från Love Forever, Glasögon Love Moschino från Specsavers.
Jag är ingen ”bebismamma” och faktum är att jag inte är särskilt förtjust i småbarn över huvud taget. Jag har verkligen aldrig förstått varför många kvinnor får något drömskt i blicken så fort de ser en nyfödd och ber om att få hålla bebisen i famnen och snosa på densamma. Särskilt det där med snosandet […]
Read More999 gånger av tusen klagar jag om något jag betalar för inte är bra, vilket gäller både på tjänster och produkter. Oftast kan mottagaren av min kritik hantera den bra och jag hoppas att det är för att den (oftast) är konstruktiv och kan leda till förbättring.Som idag när jag fick en Ricotta sallad UTAN […]
Read More