Ikväll är jag helt slut, utmattad, dränerad men ändå påfylld. Lite svårt att få ihop den ekvationen kanske men jag ska försöka förklara hur det hänger ihop.
Dagen började med 1,5 timma hos min läkare på vårdcentralen och fortsatt utredning, terapi och deltidssjukskrivning, eftersom hen inte instämmer med Försäkringskassan att jag är frisk bara för att det passerat 180 dagar.
Dränerad efter det besöket packade jag in Råttan i bilen och begav mig mot Djursjukhuset i Jönköping, 14 mil enkel resa, där planen var biopsi av Inez tumörer.
Men nu blev det ingen biopsi. Däremot en krock, en lunch, röntgen och operation. 
De båda sistnämnda återkommer jag om imorgon när jag läst in mig på all information jag fått med mig hem från onkologen. Men jag kan säga att jag har en grovt drogad och medtagen Råtta bredvid mig i soffan ikväll.
Själv är jag inte drogad men också medtagen och påfylld. Påfylld av kärlek och omtanke efter att ha haft min underbara kusin Elin vid min sida hela eftermiddagen.
Vår eftermiddag tillsammans började dock med att stackars Elin fick en skopa av min otur när en klantig gubbe backade rakt in i hennes bil, framför ögonen på oss, och försökte smita!
Men Elin är ingen man skojar bort och klantskallen fick snällt finna sig i att ta på sig skulden efter att Elin fångat honom och jag dokumenterat smitningen.
För att skingra tankarna och uppdatera oss på varandra tog vi en tur ner till city för att äta en god lunch och hämta ut mediciner under tiden som Råttan opererades.
Tack världens bästa Kusse för att du fanns med oss idag. Du är balsam.
Nu ska jag pyssla om min lilla sjukling. Full redogörelse följer inom kort.❤//Å