Tänk att det redan har passerat en vecka sedan jag lade mig under kniven på Reformkliniken! Det känns faktiskt smått otroligt, i alla fall tills jag ser mig i spegeln…
Men man kan lugnt säga att det går åt rätt håll med tanke på hur tillståndet var för sju dygn sedan.. Jag har faktiskt svårt att hålla mig för skratt när jag kollar på bilderna från natten till torsdagen. Jag ser ju ut som en TELETUBBIE!!!
Idag ser jag ut så här och jag påstår inte på något sätt att det är vackert men jag börjar så smått känna igen mig.
Många tycker det ser otroligt smärtsamt ut och frågar varför jag utsätter mig för detta elände. Men faktum är att jag inte har särskilt ont och eftersom jag inte är så förtjust i att proppa i mig en massa kemikalier slutade jag faktiskt helt med morfin ett dygn efter operationen och jag har inte ens tagit en alvedon sedan i förrgår.
Det som är lite jobbigt är att det spänner och ömmar lite i ansiktet och att jag kan inte vrida huvudet i sidled. Sedan såklart de förhatliga ansiktsgördlarna som jag har på mig dygnet runt. När jag tänker efter är faktiskt det allra värst och inatt vaknade jag säkert 10 gånger av att den kasat på sned eller höll på att strypa mig i sömnen.
Men oavsett de vedermödor jag just nu utstår så känner jag att det var helt rätt att göra om operationen och denna gången är jag övertygad om att det kommer bli jättebra. Ångrar bara bittert att jag inte valde Reformkliniken första gången för en sak är säker och det är att detta är en operation man INTE vill gå igenom två gånger.
Jag blir faktiskt mörkrädd nu när jag insett hur fruktansvärt dåligt allt sköttes sist. Vet du att jag inte fick någon information hemskickat till mig innan operationen? Efter flera påminnelser om det mailades slutligen två A4 med info som senare visade sig avse en annan operation än den jag gjorde!
Inte nog med det. Dagen efter operation skickades jag hem utan fler förhållningsorder än att ta det lugnt och inte träna på tre månader. Inte konstigt att det blev komplikationer. Jag hade varken gördlar eller specialschampo för hår och sår. På Reformkliniken fick jag med mig en hel kasse hem med allt ifrån det tvålschampo jag ska tvätta mig med VARJE dag i TVÅ veckor till mediciner, olika gördlar och t o m godis för att göra mig glad!
Mycket mer kan tilläggas och jag blir bara så upprörd när jag tänker på hur jag behandlats samt att behövt genomgå en smärtsam operation igen OCH till råga på allt betalat för det två gånger (fick tillbaka en del efter mycket om och men från den första kliniken men långt ifrån allt).
Vill du läsa mer om varför jag tvingades göra om operationen skriver jag om det HÄR och om du vill läsa om bakgrunden till att jag gjorde den första skriver jag HÄR och om komplikationerna HÄR.
På tal om något helt annat har jag en hund som tycker att livet är allt annat än toppen med en matte som inte får gå långpromenader. Idag har hon både matvägrat och totalvägrat att uträtta sina behov i trädgården.
Snacka om uttråkad. TUR att bästa Björn snart kommer och rastar henne åt mig. //Å
Då är det dags och just nu är jag inte särskilt kaxig. Har ju varit med om detta tidigare och mindes hur det var att vakna upp. MEN denna gången får vi hoppas att ALLT blir bättre än sist och att det går att återställa det som blev så fult fult efter operationen på den […]
Read MoreHej min vän, nu är jag och fjärilarna i magen på plats i ett vårigt Malmö. Märkligt att det är barmark och plusgrader här när det bara 20 mil norrut var 10 minus och snö när jag var ute med Råttan i morse. Inskrivningen på Reformkliniken var precis lika trevlig som sist eftersom jag träffat de […]
Read MoreKvällens inlägg känns skitjobbigt att skriva av flera anledningar. Dels för att jag känner mig dum, patetisk och fåfäng men även för att jag känner mig felbehandlad, ledsen och mycket oroad inför morgondagen och det som kommer med den. Den 29 november 2016 var en viktig dag för mig på två sätt. Dels var det […]
Read More