Onkolog och Operation

• Inlägg av: Åza Brennander
• Datum: 12 november, 2019
• Kategori: Hundliv, Okategoriserade
• Se alla 14 kommentarer

Redan innan veterinären ropade upp Inez namn efter gårdagens operation kunde jag höra en mycket ledsen Råtta gny långt bort i korridoren. Min supertuffa Råtta som aldrig backar för något annat än dammsugaren, sedan jag fick den ”geniala” idén att dammsuga henne en gång när hon fällde vinterpälsen…Det var en mycket förtvivlad och förvirrad liten Råtta, som mådde pyton efter narkosen, som överlämnades till mig och likt sist hon opererades både kissade och bajsade hon på sig innan vi hann utanför dörren på djursjukhuset i Jönköping.

Att hon skulle sövas och sannolikt må dåligt efter uppvaket var jag förberedd på men inte att det skulle bli operation av tumörerna direkt istället för bara röntgen och biopsi hade jag inte räknat med (sannolikt inte Råttan heller).För några veckor sedan sökte vi ju hjälp för klåda, vilket visade sig vara både streptococker och svamp i huden. När jag ändå var på djursjukhuset bad jag dem kolla upp en liten knöl som hon haft ett tag. Knölen resulterade i att man hittade två knölar till och att provtagningen visade på sk. spindelceller.

Eftersom man inte har någon onkolog på djursjukhuset i Växjö och dessutom är rädd för spridning av elaka celler bokades första möjliga tid in för undersökning av specialist i onkologi, röntgen av buken samt biopsi i Jönköping och den tiden var igår.Ovetande om vad som komma skulle låg mitt lilla modiga hjärta alldeles blickstilla utan något annat lugnande än min röst och mina händer när röntgensköterskan fotograferade henne från alla håll och kanter. Så duktig var hon och massor av beröm fick hon!Efter att onkologen undersökt henne grundligt, och konstaterat att en av de tre knölarna FÖRSVUNNIT på de tre veckor vi väntat på tid för biopsi, rekommenderade hon operation direkt istället för biopsi. Något som lät klokt eftersom Råttan sannolikt ändå hade behövt sövas en gång till för att operera bort knölarna för gott.

Med fem operationer i bagaget (4 ögonoperationer, 1 livmoderoperation) och vetskapen om hur ruttet hon mår första dygnet efter uppvaknandet sa jag självklart ja till operation av mitt älskade måndagsexemplar (2 diskbråck, hudbesvär och allergier) och lämnade motvilligt ifrån mig henne till den gulliga djurvårdaren.Just det där överlämnandet är det absolut värsta jag vet. När det inte finns några garantier om att man kommer ses igen. Sannolikt är jag märkt av hjärtoperationerna min son gjorde som liten men jag verkligen HATAR överlämnandet och var tacksam för att min fina kusin var med som stöd hela dagen.Ett par timmar efter överlämnandet ringde onkologen och sa att operationen gått bra och att Råttan höll på att vakna upp. Hon berättade även då att båda de misstänkta tumörerna var borttagna med marginal samt att vävnaderna skickats på analys för att låta patologerna analysera dem samt förhoppningsvis konstatera att det inte finns några tumörceller ut i kanterna på det borttagna.Inom ett par veckor kommer vi ha svar och jag ber till Gud att man fått bort allt skit. Under tiden är det sårvård, korta promenader några dagar, febertagning varje dag, medicinering med smärtstillande och antiinflammatoriskt samt fåntratt på som gäller fram tills stygnen ska tas om två veckor.Nu ska jag pyssla om min lilla patient som är betydligt mer bekymrad över kragen än operationssåren och febertermometern i rumpan. Tack för all omtanke. //Åza & Råttan