Som förälder måste man bl a genomgå ett test för att bli godkänd som handledare när ens barn ska övningsköra, så varför inte även utforma ett test för att bli godkänd som förälder? Jag anser nämligen att det otvivelaktigt största ansvaret för ett barn ligger på dess föräldrar och enligt mig är det fan så mycket enklare att lära ett barn köra än att uppfostra densamma till en trevlig, respektfull och ansvarstagande person!
Just nu pågår det många diskussioner om var ansvaret ligger när det går fel. När lärarna säger upp sig från sina tjänster för att de inte orkar med elevernas attityder. När Polisen får värja sig för tonårsgäng. När drogerna har blivit mer lättillgängliga och kryper ner i åldrarna. Listan kan göras lång över sådant som vi föräldrar behöver oroa oss för och enligt mig är det inga andra som bär ansvaret för att det inte ska gå åt skogen med kommande generationer än vi – Föräldrarna.
Jag gissar att de flesta instämmer i det jag skriver och tycker att det självklart är föräldrarna som bär ansvaret men lever vi upp till det? Orkar vi bära det ansvaret? Är det inte så att det ofta är lättare att skylla på någon annan? Hur ofta hör man inte att det är skolans fel, kompisarnas fel, kommunens fel när något går snett? Men kära föräldrar, ni som anser att ni gjort allt för era gullepluttar när det barkar utför, rannsaka er själva. Inte alltid men ofta tror jag att det är ni som är den största orsaken till att det havererar i era barns liv.
Det är sannerligen inte lätt att vara förälder till en tonåring och Gud ska veta att det mer eller mindre dagligen gnisslar i maskineriet i vår lilla familj men jag tänker inte ge mig. Jag är ingen perfekt mamma MEN jag är den vuxna i vår familj och med det följer inte ett åtagande att uppfylla min sons önskningar 24/7 eller vara hans bästa vän. Jag finns till för att älska och uppfostra honom till att bli en god människa, inte för att vara hans bästis.
Du som säger att ditt omyndiga barn är din bästa vän är enligt mig fullkomligt ute och cyklar och mitt råd till dig är att skaffa vänner i din egen ålder. Om ditt barn anser att du är dess bästa vän så kan du vara farligt på det. Att vara förälder handlar om så mycket mer än vänskap och med föräldraskapet man har tagit på sig följer det största av ansvar, nämligen att handleda våra barn genom att föregå med gott exempel, ställa krav och sätta regler. Något som emellanåt är skitsvårt och eftersom inte heller vi föräldrar är annat än människor av kött och blod har vi självklart rätt att misslyckas men vi måste resa oss igen.
När det är dags för mig att slå igen mina blå vill jag göra det med vetskapen om att jag gjorde mitt bästa och inte skyllde på någon annan. Förhoppningsvis stryker Tim mig då över kinden och sneglar med en tår i ögat på sina egna barn innan han viskar ett tack i mitt öra. Ett tack för att jag inte gav upp, ett tack för att jag lärde honom vad som är rätt och fel och för att jag väntade tills han var vuxen med att bli en av hans bästa vänner.
Å
Ps. En bloggläsare skickade för ett tag sedan ett helt underbart filmklipp efter att ha läst mitt tidigare inlägg om att vi måste sluta curla våra ungar. Detta är bland det bästa jag har sett och det sammanfattar mer än väl vad jag just försökt beskriva. Klicka HÄR för att se det helt underbara klippet med en mamma som som verkligen beskriver föräldraskapet och dess baksidor med allvar men samtidigt med glimten i ögat.
Kommentera (4)