, 
, 
, 
, 
, 
, 
, 
, 
God kväll! Hoppas att du har haft en bra dag. Här har vi badat i solsken hela dagen och det svider gott i skinnet just nu.
Igår hade vi sämre väder men mycket mindre liftköer eftersom de flesta byter stuga på söndagar. Därför är jag så enormt tacksam för att vi fick låna stugan lö-lö. När vi köpte liftkorten igår berättade killen i receptionen att det förra söndagen hade varit TRE TIMMARS bilkö från Sälen by upp till Hundfjället! Helt galet!
Något annat som är helt galet är att man kan älska att göra något som är så enormt bökigt… Och jag måste erkänna att jag är väldigt imponerad av alla som åkter på skidsemester med bilen full av ungar som alla ska knäppas pjäxor på, släpas på i liften, borstas av och tröstas efter varje vurpa. Been there done that… Med facit i hand fattar jag knappt hur jag som ensamstående mor fixade att lära Tim åka skidor när han var fyra år. Men Gud så glad både jag och Tim är för det idag när han swishar ner för backarna. Men det kom inte av sig självt.
Även om man är snart 12 år gammal är det fortfarande bra att ha en mamma som knäpper pjäxorna och peppar när backen är för brant eller liftkön är för lång… Jag vet inte hur många gånger jag och Mia har sagt till våra gossar ”Alla har ont i knäna och alla har pjäxor som klämmer”. Det märkliga är ändå att trots detta kånkande, stånkande med för mycket eller för kalla kläder ändå är så värt besväret.
Jag älskar verkligen känslan av att vara helt slut när jag kommer hem till stugan och sätter på bastun och tänder i öppna spisen. För att citera min Gudson William ”Detta är livet”!
, 
, 
, 
, 
, 
, 
, 
Go´kväll kära du! Just nu sitter jag med datorn i knät framför den öppna spisen i en stuga jag fått låna en vecka i Sälen! Vedan knastrar, barnen bastar, vinet är välkylt, Mia förbereder middagen och jag har fått en bloggstund. Just nu känns livet helt fantastiskt men igår var det lite värre..
Eftersom Mia och William körde från Öland igår morse kom vi iväg lite senare än vi brukar från Växjö men ändå precis lagom för att möta ett av de värsta snöoväder jag varit med om, redan i Jönköping… Trafiken sniglade sig fram och jag tackade min lyckliga stjärna för att vi fått låna pappas bil med fyrhjulsdrift.. Resan som brukar ta c:a sju timmar tog tio… En liten reflektion vi hade under resans gång var hur det kommer sig att folk inte använder backspegeln.. Om jag hade haft en kö på 50 bilar bakom mig och inte vågat köra fortare än 40-50 km/h så hade jag definitivt hållit åt sidan med jämna mellanrum. Eller ännu bättre.. stannat hemma och tagit körlektioner tills jag varit byxad att ge mig ut på en fjällresa… Men det är jag det….
Just det här med att resa till fjällen är för mig väldigt traditionsbundet. Jag MÅSTE ha med mig äggmackor som intas någonstans efter Jönköping (för det hade ju alltid mamma), Jag MÅSTE också hamra in historier, om varje stad vi passerar, i våra barns huvuden (för det gjorde alltid pappa). Jag vill dock minnas att jag tyckte det var otroligt spännande när pappa berättade om Nils Ferlin (Filipstad), Äppelbokriget (Äppelbo), Björn Skifs, svenska klassikern och Gunde (Vansbro), Gustav Wasa (Sälen) m.m, Av någon outgrundlig anledning vill dock våra barn hellre kolla Youtube på iPaden än lyssna till mina historier.. Vart är världen på väg…? Jag fattar intenting! ;-).
Efter en resa i snigelfart nådde vi så småningom Sälen By, där vi lyckades hinna med ett besök på den stora sportoutleten strax innan den stängde. Någon hade nämligen glömt sina thermobrallor i skolan, trots upprepade påminnelser.. När jag ändå är inne på det här med glömska hade dessutom Någon Annan glömt såsen till köttbullarna och bubblet vi skulle skåla in första kvällen med.. Men idag har Någon dessutom hittat den försvunna brunsåsen och eftersom vi har gott om vin med oss så saknar vi inte bubblet nämnvärt heller..
För att göra en lång historia kort letade vi efter vår stuga i 1.5 timme när vi väl nådde Hundfjället.. Det var beckmörkt ute och stugnumret vi letade efter fanns inte på något av husen.. Att det dessutom blåste orkanstyrka och snöade så man knappt såg handen framför sig hjälpte inte direkt till. Inte navin i den nya bilen heller och eftersom allas mobiltelefoner var i princip urladdade (efter att ha kört ”vi drar till fjällen” på Spotify typ hundra gånger) och vi var tvungna att spara det sista av batterierna för att kunna hålla kontakt med min kompis Malin (som oxå hade urladdat batteri) eftersom hon och hennes barn också skulle bo hos oss första natten men inte heller hade en aning om var stugan låg…
Slutligen hittade vi en igensnöad väg ner till en stuga som borde ha numret vi letade efter.. Då stötte vi på nästa problem. Nyckeln…. Den låg inte där det sagts att den skulle ligga. Med stelfrusna fingrar och panik i blicken krafsade vi sönder både naglar och knogar i snön innan vi slutligen hittade den, samtidigt som vi hör en bil som slirar, brummar och rusar. Hur den lyckades ta sig ner till vår stuga genom en halvmeter snö kommer för alltid vara en gåta men jag kan lova dig att det rödhåriga yrvädret som hoppade ur bilen med två ungar i släptåg skrikandes ”nu dog både bilen och telefonen och jag trodde aldrig jag skulle hitta er” har för alltid etsat sig fast på min näthinna..
Ja vilken jäkla resa ,men också vilken härlig kväll det blev! Stugan är helt fantastisk! Vi njuter i fulla drag och hoppas att veckan sniglar sig fram lika sakta som bilköerna upp till Sälen på sportlovet… Jag kan lova er att vi alla sov ruskigt gott inatt!
Tack bästa Pernilla och Johan för att vi får låna er mysiga stuga!
Kram Å
, 
För mig har Alla Hjärtans Dag en alldeles speciell betydelse. Självklart handlar den om HJÄRTA men även otroligt mycket SMÄRTA..
För snart 12 år sedan föddes min son med ett mycket komplicerat hjärtfel. Hjärtfelet upptäcktes inte förrän han var 6 v. gammal och då var han så sjuk att vi var väldigt nära att förlora honom. Redan i slutet på graviditeten fanns det tecken på att allt inte stod rätt till, förlossningen gick inte heller som den skulle eftersom Tims hjärta slutade slå efter 19 timmars värkarbete så han kom till världen med sugklocka. Direkt när de fick ut honom rusade ALLA ut från förlossningssalen och jag låg helt själv kvar utan att veta om det var en pojk eller flicka jag hade fått. Med facit i hand borde jag anmält situationen men jag var bara så glad när de kom tillbaka med en pojke som på utsidan såg helt perfekt ut! Värre var det ju med insidan..
Under 6 veckor påtalade jag massor av gånger för BVC att jag tyckte att det var konstigt att han kaskadkräktes så otroligt mkt (mot slutet ammade jag honom 1 g/tim, dygnet runt, för att han skulle få i sig något). Han växte nästan ingenting och orkade inte ens lyfta lite, lite på huvudet. Dessutm svimmade han i vagnen men på BVC sa man bara ”han är så fin lille Tim”. Om den sedan länge pensionerade sköterskan läser detta hoppas jag att hon skäms! För att göra en lång historia kort hamnade jag med Tim på barnakuten (efter att själv ha bett om det på BVC). Där konstaterade hjärtspecialisten/hjälten Thomas Higgins (som jobbat och jobbar mkt på Lunds Universitetssjukhus) ganska snabbt att Tim hade ”ett mycket komplicerat hjärtfel”. Dessa ord lär jag aldrig glömma.. Jag trodde på allvar att det var ett dåligt skämt!
Därefter drog karusellen igång och nu snackar vi inte ointresserade, oengagerade sköterskor eller långa köer inom sjukvården. Jag vill verkligen poängtera att när det verkligen gäller och det dessutom handlar om barn är det VIP på hög nivå! Vilken fantastisk sjukvård vi har och vilka underbara människor som jobbar inom den! Lite dråpligt är att när allt hände började mina nära och kära dra i alla tänkbara trådar över hela världen för att vi skulle få den bästa tänkbara vård. Oavsett om man kontaktade professorer i Australien eller läkare i USA sa alla samma sak. ”Ni befinner er i det land som erbjuder den bästa hjärtkirurgin för barn i VÄRLDEN”. Att veta detta kändes obeskrivligt skönt och jag har inte sedan dess klagat en enda gång på att jag tycker vi betalar för mycket i skatt! Inte en enda krona har Tims operationer kostat oss! Däremot fanns det flera familjer från andra länder, vilka bekostat sina barns vård själv. Ett indiskt par,jag träffade i Lund, berättade att de hittills hade lagt närmare 1 miljon på att ge sin son den bästa tänkbara vården! Jag är i hjärtat ödmjukt tacksam för att jag och Tim fötts i vårt fantastiska land!
Tims liv är en solskenshistoria! Han fyller snart 12 år, spelar forward i Växjö Lakers och har världens mest pinsamma mamma. Precis som många andra 12 åringar. Det som skiljer honom lite från de andra är ett långt ärr på bröstet, att han har ett ombyggt hjärta och att han fick en osedvanligt tuff start i livet. Men så är han en tuffing också!
Tim 1.5 år, strax före sin andra operation.Bilden är från ett reportage i Aftonbladet.
Tyvärr har jag ytterligare en historia som jag fått lov att dela med mig utav. En mycket god väns dotter förlorade för lite drygt en vecka sitt ofödda barn p g a ett hjärtfel som upptäcktes när deras son fortfarande låg i magen. Jag är så enormt ledsen för Anna och Kalles skull och jag minns att jag själv avskydde när människor sa ”jag förstår hur du känner, allt kommer bli bra”. Därför säger jag inte så. Det finns nämligen ingen som kan förstå och heller inte någon som kan lova att allt kommer bli bra. Det blir bättre, det är jag övertygad om, men bra det blir det aldrig. Anna skriver väldigt öppenhjärtligt på sin BLOGG om den förskräckliga resan från att de fick reda på att allt inte stod rätt till fram till att det lilla barnhjärtat slutade slå. Jag tycker verkligen att du ska ta dig tid att läsa hennes ord och tankar. Stanna upp, begrunda och var tacksam för det du har.
Anna och Kalle har dessutom startat ett insamlingshjärta. Anna skrev så här till mig: Men i allt mörker hittade jag att hjärta-lung fonden just nu i jan och febr har en insamling för just små barns hjärtan och forskningen kring det. Det kändes naturligt att få skapa en fond i hans minne och på så sätt få han och vårt öde att få lite mer värde och mening. för som förälder är det en fråga som snurrar hela tiden, varför!?
Länken till Lillprinsen Nordström Carlssons Insamlingshjärtat hittar du HÄR.
Stöd även gärna Hjärt- och Lungfonden, det gör jag!
Plusgiro 90 91 92-7, Bankgiro 909-1927 eller ring in din gåva på 0200-88 24 00.
Önskar dig en fin Alla Hjärtans Dag!
Kram Å
God kväll! Nu var det ett tag sedan jag delade med mig av lite recept och därför tänker jag bjuda på ett supersnabbt med kyckling och ett som tar lite längre tid med fisk men ändå är enkelt och sköter sig själv i ugnen. Först det supersnabba! KYCKLING PANENG 4 pers Tim […]
Read More…en verkligt FD. sexsymbol…. Tv3 satsar tydligen stenhårt inför premiären av Hasselhoff – En svensk talkshow, vilken har premiär på måndag kl. 21.00. Stjärnan i egen hög person poppar nämligen upp titt som tätt på min blogg och jag kan inte direkt påstå att jag är särskilt förtjust i besöket.. Kolla in […]
Read More