Ibland kan jag bli lite trött på alla ”fina” bilder som läggs ut till höger och vänster. Jag blir även trött på att jag sväljer dem med hull och hår och och tänker ÅÅÅÅÅ så harmoniskt och härligt de ser ut att ha det i den eller den familjen. MEN är det verkligen så där härligt och fantastiskt varje gång det ska tas ett foto till familjealbumet eller sociala medier? NOPE säger jag! I vår familj går det oftast till så här innan bilden sitter där den är tänkt..
När vi firade svägisen/kollegans födelsedag tidigare i veckan lyckades jag (efter Gestapofasoner a´la värsta sorten) slutligen samla hela klanen i en och samma bild.
Eftersom någon hade problem med solen i ögonen fick vi ta en bild till (efter att jag hade svurit mig gul och blå för att batteriet i selfiesticken inte var laddat så vi var tvungna att skynda oss)…
På bild no 2 var det inte solen som besvärade utan vårens första geting…
Stor kalabalik utbröt efter ovanstående bild… vilket resulterade i att broder, moder och fader var de enda som var kvar på verandan när jag äntligen lyckades känna in en gnutta harmoni (efter att ha kallat min son skitunge när han tröttnat på att posera). Synd bara att BÅDE jag och mamma hade solen i ögonen när jag väl hittade knappen på stickan..
Under tiden som maten dukades fram gjorde Molly vad hon kunde för att fånga kusinens intresse. Råttan hade dock sedan länge givit upp hoppet om uppmärksamhet från Tim…
..vilket visade sig vara ett smart drag av Inez och ett mission impossible för Molly…
Nå väl, slutet gott, allting gott.
Vi lyckades så småningom samla alla kring bordet och jag fick min plockmat till slut..
Stort Grattis återigen älskade Fia. Du som kom in som en virvelvind i mitt liv för 15 år sedan! Aldrig hade jag väl trott då att du skulle bli en av mina allra bästa vänner!
Ytterligare en långt ifrån perfekt bild..
Kram Å
Kommentera (8)Det är så vansinnigt synd om Råttan och jag har så grymt dåligt samvete för att jag inte insåg vad som komma skulle!
Ibland saknar jag ganska många bestick i lådan och nu är en sådan gång. Kan inte nog pussa och klappa på stinkbomben för att få någon sorts förlåtelse för att jag reste bort en hel vecka i tron om att allt var bra med henne. Jag borde fattat när hon maniskt började klia sig på kroppen och släpa ansiktet i asfalten. Jag borde förstått att det inte skulle gå över av sig självt när ögonen började rinna och gegga igen. Jag tyckte att jag var en bra matte som ringde Agrias jourveterinär dagen innan jag åkte, badade henne i klorhexedinschampo, smörjde med kortison och gav henne ögondroppar. Jag borde verkligen ha kommit ihåg att vi gick igenom nästan samma procedur förra våren och våren innan dess. Men jag hade glömt det, hade nog förträngt det.. Förlåt Råttan och förlåt hundvakten Björn (som verkligen roddade situationen på bästa sätt med de förutsättningarna jag gav honom).
Bild från gårdagens morgonrunda. Svullen, sårig och blodig i ansiktet med svullna och irriterade ögon.
Det som orsakat Råttans tillstånd är detta… ett gissel för både folk och fä…
Själv har jag turen att inte påverkas av pollen men jag har många runt omkring mig, som inte går på fyra ben, vilka mår hemskt dåligt denna tiden på året.
Turligt nog lyckades jag få en akuttid på djursjukhuset igår eftermiddag och det var en grymt medtagen, håglös och trött Inez som skrevs in för undersökning.
Veterinären Jennie konstaterade snabbt som ögat att det var bra att vi kommit in eftersom Inez lider något fruktansvärt. Hon har nämligen nässelutslag över HELA kroppen och ögoninflammation på det. Inte svårt att förstå att hon satt som paralyserad och smågnällde när jag kvällen innan satte på henne tratt och strumpor för att hindra henne från att klia sönder sig ännu mer i armveck och under magen.. STACKARS liten. För att snabbt lindra besvären fick Inez en kortisonspruta, smärtstillande, ögondroppar och spray som skulle dämpa klådan.
Hon lyssnade uppmärksamt när veterinären Jennie gick igenom hur mycket kortison hon ska äta (trappas ned under 1 månad), hur ofta hon ska badas (varannan dag i klorhexedinschampo), droppas i ögonen (2 ggr/dag) samt sprayas med Lindra mot klådan (2 ggr/dag). Puh!
Håll nu tummarna för att det vänder snabbt för det lilla odjuret, som för övrigt inte var sugen på varken ögondroppar eller att titta in i kameran när vi storshoppade blommor på torget idag.. Men det är ok, jag hade nog inte heller varit så sugen på att le framför kameran i hennes tillstånd.
Kram Å
Kommentera (1)God morgon fina!
Idag vaknade jag med såriga knogar, vilket kändes lite udda med tanke på att orsaken var att jag slog sönder dem igår kväll. Nu är det såklart inte så illa som att jag skulle varit ute på stan och slagits igår. Anledningen är att jag var på självförsvarskurs med Wexiö Karate Kai och 30 andra ”slåssugna” tjejer..
Inför varje moment fick vi tydliga instruktioner i praktiken av Stefan, Isan och Jimmy (i bakgrunden). Shit vad coolt det är att se en liten tjej kunna försvara sig som Isan gjorde! Stefan hade inte en chans när han attackerade henne. 
Hanna och jag har en bit kvar till svart bälte men jäklar vilka smällar vi fick in på varandra. Det är grymt häftigt att testa alla grepp och slag när man ser vad de kan åstadkomma!
Såriga knogar t ex, eller en fot i fejjan..
Ser redan fram emot nästa tisdag tillsammans med detta härliga gänget som verkligen går ”all in”. Snacka om Girl Power! HÄR kan du se fler bilder från när jag och Tim testade karate för ett par veckor sedan.
En fin dag önskar jag dig!
Kram Å
KommenteraGod kväll fina! Här sitter jag och småler lite för mig själv när jag går igenom mail och meddelanden från förra veckan. Så gulliga ni är som hör av er och undrar hur det gick på dejten jag var på innan jag åkte till Spanien. Känner att det kanske är läge att uppdatera er lite […]
Read MoreNär klockan ringde var jag inte stark kan jag lova. 1 timmes sömn natten innan sätter sina spår… Tack och lov lyckades både jag och My slumra till på planet igår men det blir ju ändå inte lika kvalitativ sömn som den i egen säng nattetid. Jag hade gärna legat kvar några timmar till idag […]
Read More