VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Adopterad Fostermamma

God morgon!
Eftersom jag inte hunnit gå igenom alla hundratals bilder från gårdagens gala är jag ytterst tacksam för att min underbara och beundransvärda vän Anna (sominteharinsta) erbjöd sig att gästblogga om sina tankar och känslor om att att vara en sk. fostermamma. Inlägget är långt men mer än väl läsvärt. Nu ska jag kravla mig ur sängen och ner till frukosten. Vi hörs snart igen!

Kram Å11994342_1037262136284097_1120484531_nAnna heter jag och jag ska berätta för er om mitt lite ovanligare jobb.

Vem är då jag kanske du undrar?
42 årig kvinna med 2 utflugna döttrar på 19 och 23 år. Har även en bonusdotter på 26 år som är uppvuxen med mig från mitt förra förhållande. Är idag lycklig sambo med Magnus 44 år och hans 2 fina pojkar 13 samt 14 år. Har även en placerad ungdom som är 16 år gammal.

Jag adopterades från SriLanka och kom som bebis till Sverige. Växte upp största delen i Sandvik som ligger 1 mil innan Lammhult tillsammans med mina föräldrar. Hästar, kompisar och killar präglade min tonårstid. Jag hade själv två hästar som jag red och tränade. Mina föräldrar delade mitt intresse för hästar och red båda två också. Hästintresset växte och mina föräldrar började med hästavel så jag har fått se många föl på gården under åren som gått.anna2Har även 2 äldre bröder som är 10 år äldre än jag och bägge har barn och familj. Båda bor även de i Växjö. Så man kan ju säga att jag var ett litet ”sladdbarn” 😉 när jag landade i mörka Småland jan -75.

Min uppväxt kan jag summera kort som följer. Struktur, tydlighet, gränssättning, kärlek, nolltolerans mot rökning samt droger. Egen tonårsrevolt strax innan 18-årsdagen.

Att ha egna hästar innebar ju ansvar det kunde man inte bara skita i eller säga ”jag pallar inte idag”. Detta var något jag visste väl och jag bara gjorde det som var tvunget fast det många gånger var både tråkigt och kallt. Stallet skulle mockas, hästar skulle ridas, utfodras och släppas in och ut. Man hade sina rutiner och det fanns inget alternativ till att skita i det eller inte orka. Med facit i hand kan jag idag som vuxen se att det var nyttigt, man får slutföra det man börjat med och bita ihop fast det uppstår motgångar. Man får sedan många gånger i livet göra saker man varken vill eller tycker är skittråkiga men det är bara att göra. Man får ge och ta hela livet och man får böja sig många gånger för andras önskemål. Livet är långt ifrån rättvist alla gånger bara att bita ihop.anna2Mina föräldrar har under min och mina bröders uppväxt varit väldigt restriktiva när det gäller alkohol. Har aldrig behövt se mina föräldrar fulla som många barn /ungdomar får idag. En lättöl till maten är vad mina föräldrar ”lyxat” till det med. Nu på äldre dar så kan dom slå till med nubbe både vid midsommar och jul ;). Men både deras barn och barnbarn är nu vuxna J. Självklart levde säkert mina föräldrar livet när de var unga och det festades nog på en del under studenttiden. Men som vuxna valde de en annan inställning till alkohol. Jag själv känner att jag följt deras fotspår rätt väl, hoppar dock ölen helt. Mina jobb har alltid gjort att jag  har varit beroende av att kunna köra bil när som så det har ju bara varit positivt att alkoholen inte varit så lockande. Feströkte gjorde man ju som ung men inte mer och efter 30 har jag inte ens feströkt. Absolut inget jag saknar – tvärtom avskyr jag doften.

Vad fick mig intresserad av detta jobb?
När jag var runt 20 var jag ungdomsstödjare inom Växjö Kommun, det innebar att jag träffade en ungdom 1-2 gånger i veckan och vi hittade då på någonting tillsammans. Det tyckte jag var väldigt intressant. När jag många år senare köpte och drev hotell så hade jag en ungdom från ett boende hos mig på hotellet. Hen praktiserade 1-2 gånger i veckan och hjälpte mig och då växte mitt intresse ännu mer för ungdomar som hamnat på glid. Men det var efter min första resa till SriLanka som 37 åring som jag kom till insikt. Resan var inte för att söka rötter i första hand utan för att se hur landet såg ut och känna av kulturen. Har alltid haft den åsikten att jag har 2 föräldrar och det är jag mycket nöjd och tacksam över. Min barndom har varit bra och inget har fattats mig. Mer än ännu mer frihet i tonåren som alla tonåringar tycker. Så inget hål att fylla i mitt inre för min del.

En dag var jag och handlade i en butik under resans gång och bakom disken stod två unga flickor. Svårt att säga deras ålder men ca 14-16 år. Dom tittade storögt på mig och frågade till slut var jag kom ifrån då de hörde att jag pratade annat språk. Sverige svarade jag och berättade att ett svenskt par med två söner kom ner hit och adopterade mig när jag var bebis. Dom fortsatte intresserat att titta på mig sen säger den ena av flickorna ” Lucky you”…  Ja, så är det ju. Jag hade turen att få bli adopterad till en bra familj och fint land. Jag slapp fattigdom, hunger, bo på gatan eller i skjul. Behöver inte heller tigga för att överleva, utstå sjukdomar och allt annat elände som följer det spåret. Jag är verkligen lyckligt lottad!!anna4När jag sedan kom hem igen så funderade jag mycket på min resa och kom fram till följande. Jag och min familj har det bra på så många plan att det faktiskt finns både hjärta, rum, engagemang och vilja samt erfarenhet till att kunna öppna dörren för ungdomar som kommit på glid.  Så efter diskussion i familjen så gick vi vidare i processen att bli familjehem.

En lördagsmorgon såg jag en annons i vår tidning att familjehem söktes. Dom sökte förstärkta familjehem och man blev då efter deras familjehemsutbildningar ett auktoriserat familjehem. Vad är då det? Se länken för att få bra tydlig information

Detta verkade väldigt intressant då det passade in på vårt tänk och hur vi själva är som personer. Ett första besök bokades in med Lotta som är chef för programmet i Hässleholm då det skulle utvärderas om vi fick gå vidare. Detta är ett rätt dyrt program och man utreds noga av psykologer innan allt blir klart för placering. Utdrag ur brottsregister samt Kronofogden görs också.

Vi gick vidare och utreddes både jag och min dåvarande sambo enligt Kälvestensmetoden vi gjorde både den lilla och stora utredningen. Metoden är en manualstyrd intervjumetod som utarbetats av Anna-Lisa Kälvesten och Gustav Jonsson.  Det som framkommer under intervjuprocessen är t.ex. parternas bakgrund/uppväxt, förebilder i föräldraskapet; familjens rollfördelning, samspel och hur kommunikationen fungerar mellan makar och familjen. Intervjun tar mellan 4-5 timmar och sker enskilt med var och en. Sen utvärderas detta med 2-3 psykologer som sitter och går igenom vad jag och och dåvarande sambo hade svarat. Detta är ju väldigt viktigt att man är enade och starka ihop så inte ungdomen kan komma in och splitta familjen eller vagabondera. Man vill undvika situationer som ”För den andra fosterföräldern får jag ju alltid, så hen frågar jag alltid”. Man måste vara enade och konsekvent med dessa ungdomar för att inte hamna i trubbel själv.

Jag har nu haft 4 placeringar sedan jag började 2010, 3 i TFCO:s regi och en jag kört själv med kommun. Mina arbetsgivare har varit olika kommuner i Skåne, detta har varit mycket bra då ungdomarna ska komma en bra bit från hemmet, miljön, vännerna som har varit problematiska för dem. En del har ju haft drogproblem och då är desto längre ifrån bättre då det gamla umgänget inte heller brukar vara positivt på något sätt.anna5Vad innebär det för familjen?
För familjen handlar det om att ta in en främmande ungdom i hemmet. Dela med sig av familjens tid saker och engagemang. Vara förebilder genom att vara som de är. Ha tålamod och förståelse när ungdomen går före när det kör ihop sig i hemmet. Det är perioder som flyter på bra i familjen och perioder som kan vara slitiga och båda dessa perioder påverkar familjen. Det gäller att hämta energi mellan placeringarna och när ledighet ges.

Vad är jobbet?
Det är så olika beroende på vad ungdomen har för problematik. Allt från komma upp på morgonen och iväg till skola, äta regelbundet, sköta hälsa och hygien. Sätta regler hålla struktur, hållas rök-  och drogfria. Ge ungdomen en möjlighet att få vara del i en familj som många tyvärr inte varit eller är. Uppmuntra stötta, ge omsorg och emellanåt skämma bort hen lite. Följa med på familjeaktiviteter av olika slag. Man ska vara en förebild , ”mamma” och medmänniska. Att finnas till hands i ur och skur. Ha kontakt med föräldrar och socialen.

Mina erfarenheter.
Jag har jobbat på  SiS Utredningshem i Hässleholm för pojkar och flickor i ålder 13-17 år. En låst och en halvöppen avdelning. Det är en utredningsenhet innan ungdomar blir placerade eller får flytta hem med stöd igen.

Behandlingsassistent i  Perstorp på ett låst statligt skolhem för pojkar mellan 13-17 år. Där kan pojkarna ha en psykosocial problematik samt pågående kriminalitet samt i vissa fall missbruk. Här har jag varit timanställd i 3 år och jobbat som sommarvikarie. Jobbar framförallt somrarna och mellan placeringar. Någon helg emellanåt om det passar och fungerar på hemmaplan. Ett kanonkul jobb och alltid trevligt att träffa både pojkarna och den duktiga personalen.

Gått utbildningar genom TFCO och går på föreläsningar och kurser som erbjuds.

Tankar om jobbet.
Att vara familjehemsmorsa till ungdomar med psykosociala problem, alkohol, rökning, gränssättningsproblematik är självklart inte en dans på rosor varje dag ;). Konflikter uppstår ofta, allt ifrån att hålla tider, komma upp på morgonen, göra läxor, sköta träning, uppföra sig, lära sig ta ansvar och respektera samt visa hänsyn mot andra människor.

Mitt mål är ju att få ungdomen att känna som en i familjen samtidigt som jag ska försöka lära hen en massa färdigheter eller många gånger förstärka de styrkor som finns. Kärlek, empati och omsorg måste fyllas på och för att lyckas med detta måste man först ha en bärande relation. Med det menar jag att jag och ungdomen måste lärt känna varandra och känt varandra på pulsen. Ungdomen måste också känna sig trygg i familjhemmet. Ingen är den andra lik och alla måste bemötas på olika sätt. Förutsättningarna är olika vilket jag också måste ta hänsyn till. Skolan är otroligt viktig att den fungerar så jag kan ge ungdomen en chans att lyckas och känna sig stolt. På så sätt ser man även en framtid som är betydligt ljusare.

Vad är det som gör mig bra på detta?
Ja, det är då faktiskt en bra fråga, men vet vad mina styrkor samt svagheter är. Jag har ett stort hjärta som gör att jag kan ta in en ungdom. Inte rädd för att krama om hen eller ge en puss på pannan om det behövs. Är tydlig med mina normer och regler angående alkohol och droger. Är själv måttlig med detta. Ett nej är ett nej och jag vågar vara obekväm. Fast ”alla” andra får som det oftast heter från ungdomars mun betyder det inte att de får hos mig. Försöker hålla en sund linje med mat, träning, skola / jobb i hela familjen. Gillar att vara aktiv med familjen och vill att ungdomen ska få ta del av det för att må bra.

Min största svaghet är att tålamodet sviker emellanåt, lågt blodsocker samt trötthet. Detta motverkas genom att Magnus alltid lagar god mat, försöker lägga mig i vettig tid och att Magnus alltid är så lugn och cool. Det smittar av sig när det börjar koka inombords och jag kan snabbt lugna ner mig igen. Tack Magnus, du är min klippa!!! Ett stort tack till min dotter Sofia som också under åren som gått varit mycket delaktig i detta jobb. Utan hela familjens engagemang fungerar det aldrig.

Många dagar kan vara psykiskt jobbiga och det blir slitigt. Men de övervägs av dagarna som är helt otroliga. De är då framsteg sker, ungdomen mår bra och känner sig nöjd samt stolt över vad den presterat. Detta är en otroligt härlig känsla som då uppfyller en. Det är därför jag fortsätter. Tillsammans med min familj hjälper jag ungdomar att få en chans att slippa sitta på låst institution.anna3Jag har förmågan, viljan och kunskapen att kunna hjälpa även om man från ungdomarnas sida får höra hur trög man är med jämna mellanrum ;)).

//Anna

Kommentera (8)

En dejt med KPL

God kväll fina du! Tittar bara in en supersnabbis här eftersom det börjar bli hög tid för mig att svida om inför kvällens gala då Årets Företagare ska utses i Stadshuset!20161013_190049 Jag har tillbringat större delen av dagen på hotellet framför datorn idag. Det har faktiskt känts riktigt lyxigt att inte ha en massa möten inbokade och man kan verkligen säga att jag denna gången har utnyttjat mitt mysiga hotellrum på Grand Central by Scandic ordentligt.20161013_18391820161013_18385620161013_184052 Denna gången fick jag ett rum med balkong och utsikt över Kungsgatan och Oscarsteatern.

Igår blev det för övrigt lite sent… Dejten hade nämligen super KPL (Koll På Läget) och överraskade nämligen med både bubbel och två-rätters. Så ska en slipsten dras grabbar.. 😉20161013_20244520161013_211141 En riktigt härlig fredag och en trevlig helg önskar jag dig.

Kram Å

Ps. När vi anländer till Stadshuset och Företagarnas galakväll kommer jag livesända på Företagarna Växjös Facebooksida. Jag uppskattar att det blir runt kvart över sex. Kolla gärna (det går bra att titta i efterhand också men om du gör det live kan du ställa frågor till oss direkt).

Kommentera (2)

Kickoff med oväntat möte

God kväll fina du! Nu börjar ögonlocken kännas lite småtunga. Att stiga upp mitt i natten, ta in en massa ny information och träffa mängder av härliga människor tar ut sin rätt. MEN det är bara att ställa om och mobilisera nya krafter för ikväll ska jag på dejt!

Dagens härligaste dejt (hittills) var med den här sköningen!20161013_115636 För snart fyra år sedan träffade jag Tiina första gången. Då hade vi båda varit med i Tv-serien Småstadsdrottningar och vi fann varandra direkt. Dock hade nog ingen av oss trott då att vi skulle mötas på Företagarnas ordförande kickoff flera år senare (Tiina är ordförande för Företagarna i Västerås).

Vi har haft en oerhört givande dag tillsammans och något extra festligt var att jag enligt den enväldiga juryn lyckades prestera dagens roligaste Instagrambild med hjälp av Tiina!IMG_20161013_122636 Imorgon kväll ses vi igen då Årets Företagare i Sverige 2016 ska utses i Stadshuset!

Nu måste jag ta en snabb raggardusch på Grand Central by Scandic och pudra näsan. Här kommer fler bilder från vår härliga dag tillsammans. På återhörande! 20161013_10344720161013_14384220161013_16015120161013_13391020161013_15582120161013_16041020161013_160633 Utöver äran vann vi varsin chic ryggsäck från Företagarna.

Är du också företagare och sugen på att bli en i det här härliga gänget? Kika in på Företagarna.se!

På återhörande. Kram Å20161013_185227

Kommentera

Inte min grej

God morgon fina du! Hoppas du har sovit gott. Det har jag. De få timmar jag låg till sängs i alla fall. 04.30 ringde klockan och att stiga upp mitt i natten är verkligen inte min grej. Helst har jag ju inte ens gått och lagt mig då.. Idag väntar en spännande dag med ordförande kickoff […]

Read More

Godare med chokladmuffins än limpa

Att leva med en tonåring kräver sannerligen sin kvinna (eller man). Eftersom det för tonåringen dessutom är oerhört viktigt med respekt (för tonåringen bör tilläggas) så vågar jag mig bara på ett liiiitet exempel på hur en helt vanlig kväll kan se ut i vår lilla familj. Igår ringde tonåringen som vanligt efter skolan för […]

Read More

För att få de senaste uppdateringarna