I dessa tider när alla i världen uppmanas att stanna hemma känns det väldigt härligt att svägisen och jag faktiskt fick njuta av skidåkning i våra härliga svenska fjäll innan Corona vände upp och ner på allt.
Eftersom det inte blir någon mer skidåkning på väldigt länge ägnade jag en stund åt att njuta av bilder från våra dagar i Sälen och det väckte såklart minnen till liv. Både bra och mindre bra..Ett väldigt udda minne jag har från en av kvällarna efter att vi hade ätit en mycket delikat middag. Mätta och belåtna förflyttade vi oss till Pianobaren på Högfjällshotellet, där fantastiska Stefan Gunnarsson underhöll vid flygeln.Strax därefter slog sig ett grabbgäng ner bredvid oss och efter en stund knackade någon mig på axeln. När jag vände mig om mötte jag blicken på en lätt överförfriskad kille som harklade sig, pekade på mig och sa ”vacker hona”.
Jag blev helt ställd och väste fram ”ursäkta vad SA du”. Den lätt överförfriskade killen brölade ”du är en vacker HONA”!
Eftersom jag (och mitt sällskap) tyckte att han sa HORA första gången lade sig ilskan men en känsla av obehag dröjde sig kvar. Personligen tyckte jag det kändes ganska nedvärderande att kallas för hona. Typ som ett avelssto eller liknande men självklart bättre än att kallas för hora.
Man kan väl lugnt säga att den raggningsrepliken varken var uppskattad eller fungerade särskilt bra…
Det som däremot uppskattades var maten på Högfjällshotellets Seafood bar. En middag att längta efter och drömma sig tillbaka till dag 18 i karantän utan varken middagssällskap eller restaurangmat. //Å
Kommentera