Vi var där. Tim, Råttan och jag. När det small och centralen utrymdes…
Jag kommer aldrig glömma när Polisen viftade med armarna och skrek ”SPRING MOT KUNGSHOLMEN”.
Vi sprang för våra liv och gatorna kantades av människor i gröna kläder med vapen. Jag såg paniken och tårarna i Tims ansikte och jag minns att det enda jag tänkte var att skydda min son och ta kulorna med min kropp.
Tack gode Gud kom det inga kulor och heller inte någon mer smäll men jag kommer ALDRIG glömma den stunden och inte heller medmänskligheten som visades oss när vi blev fast i Stockholm.❤?❤
Tänk att det gått TVÅ år sedan attentatet på Drottninggatan och att jag vädjade om hjälp. Idag går mina tankar till alla de som drabbades av vansinnet den ödesdigra dagen för två år sedan. 
Ett stort TACK också till alla som på olika sätt visade prov på medmänsklighet, empati och värme samt ett särskilt tack till Max och Baha som skjutsade oss ut ur stan och halvvägs hem till Växjö
HÄR kan du läsa mer om min, Råttans och Tims fasansfulla upplevelse.//Å
Usch ja vilken dag.
Den finns i minnet även om jag inte var på plats så vet jag exakt vad jag gjorde då.
Satt i bilen på väg till kärleken och lyssnade på radion.
Följde dina uppdateringar.
Ja efter att jag klivit ur bilen.
Den dagen är dubbelbotnad för min del.
Kram L
Värsta dagen..❤