Idag hängde jag kvar hos Päronen hela dagen. Kollade på Vasaloppet, sov ut och blev omhändertagen.
Mina gulliga, världsbästa Päron som fixar och donar så att jag ska må så bra som möjligt. Mamma som skalar min apelsin, serverar den på silverfat och viker upp de nytvättade lakanen i sängen så att jag ska känna mig extra välkommen och somna tryggt i mitt gamla flickrum.
Och pappa. Han som fixar brakfrukost, alltid kokar äggen för löst (för att mamma vill ha dem så), bjuder på kaffe (fast jag bara dricker te) och drar roliga historier för att jag ska vara glad och skratta. För ett skratt, det gör gott för själen, det vet man ju sen gammalt.
Jag är så OERHÖRT TACKSAM för att jag fick dessa fina som mina föräldrar och förebilder och jag tackar Han där uppe varje dag för att de har varandra och och har tagit hand om mig i snart 48 år.
Någon jag har tagit hand om nästan lika länge är lillebror och nu är det det paybacktime! 😉
Skämt å sido har broder Fredrik och svägisen Fia alltid varit bra att ta hand om mig. Däremot har kanske inte alltid jag haft förmågan att värdesätta det så mycket som nu…
Tacksamhet är det jag känner ikväll. Tacksamhet, kärlek och hopp för framtiden. För jag har bestämt mig, jag kommer ta mig igenom det mörka. Med den support jag har runtomkring mig kan jag helt enkelt inte misslyckas. I´ll be back! //Å
Ååh familjen och mamma och pappa är bäst!
Förstår precis din känsla av tacksamhet. Den känslan att man alltid vet att man har någon där i vått o torrt! Dom viker aldrig från din sida!
Såå skönt att ha nån som pysslar om en!
Stor kram.
Hittade precis hit till din sida.
Varmt välkommen hit Eva! Ja de är guld värda och jag älskar dem båda gränslöst. Stor kram tillbaka. //Å