Ikväll har jag haft min helgalna vän Anna på besök och trodde ALDRIG att hon skulle åka hem. Men efter att ha sagt till henne på skarpen tio gånger lämnade hon mig äntligen ifred. 😉
Därav kvällens lite sena inlägg här men jag tackar Anna för frallor, choklad och kvällens skrattkramper.Jag lovade ju skriva om hur återbesöket gick på Reformkliniken igår so here we go!
Jag var ju faktiskt ganska nervös inför stygntagningen, vilket förmodligen inte är så svårt att förstå för dig som följt mig här. Det var ju en ansenlig mängd som skulle plockas.
Men jag tog fasta på det en god vän påpekade, d v s att i jämförelse operationen jag genomgått skulle stygntagningen upplevas som en fis i rymden.
Med det i tanken, en Alvedon i förebyggande syfte och sjuksköterskan Kerstins lugnande ord om att det knappt skulle kännas drog jag ett djupt andetag och räknade ner.
Till en början blundade jag hårt och försökte tänka på andra saker men efter att Kerstin plockat några stygn och jag konstaterat att hon hade helt rätt i att det inte gjorde ont lyckades jag slappna av.
Och vet du vad?! Jag fick MVG på hur väl jag skött mig och hur fint allt har läkt!
Närbilden nedan kanske ser lite läskig ut men tänk då på hur jag såg ut direkt efter operationen och att det bara gått 12 dagar sedan dess.
Känslan av att slippa alla stygnen var underbar och inte nog med det. Fr o m nu behöver jag inte ha ansiktsgördeln på mig dygnet runt heller! Bara när jag är hemma (vilket jag i o f s är mest hela tiden) och när jag sover.
Jag har t o m fått tillstånd att börja med längre promenader än till soprummet, ett besked som särskilt kommer uppskattas av Råttan.
Om inget tillstöter ska jag klara mig på egen hand fr o m nu. Jag ska fortsätta tvätta såren med Hibiscrub en vecka till, vänta minst ett par månader tills jag återupptar träningen och fortsätta ta det lugnt samt vila mycket månaden ut.
Nästa återbesök blir om 3-4 månader och jag undrar redan hur jag ska klara mig så länge utan Doktor Tuve och Kerstin på Reformkliniken. Tur att båda bara finns ett telefonsamtal eller sms iväg. Tack för allt bästa ni!
Så snart blåmärkena försvunnit och svullnaden lagt sig lite mer ska jag visa före- och efterbilder. Men det får vänta någon vecka till tror jag. Trevlig kväll! //Å
Så fint det läker.
Kommer inte synas alls sedan.
Så skönt att du får börja.gå med Inez igen.
Härligt.
Kram L
Ja det blir balsam för själen att få börja röra på sig igen! Kram Å
Ser ju jättebra ut! Verkar verkligen läka kanonbra.
Varför får man inte ta längre promenader osv?
De första två veckorna ska man vara stilla så mycket som möjligt så att allt läker som det ska. Men nu kan jag ta längre promenader MEN de första tre månaderna får jag inte höra pulsen/få blodet att rusa runt i kroppen och inte ta i för hårt. Kram