Igår hade jag ”mottagning” hela dagen här hemma. Första gästerna kom redan till frukost och sista gick när det började mörkna.
Vi skrattade gott åt att pensionärsvarningen när jag utbrast att jag behövde vila eftersom det tog på krafterna att ha öppet hus hela dagen, varpå jag sov som en stock i nästan tre timmar!Först att kika förbi var min rara svägerska/kollega som dels ville förvissa sig om att jag var ok, lämna några pärmar jag behöver och bjudas på en god äggamacka till frukost! Man brukar säga att vi är väldigt syskonlika (Fia är gift med min bror men hon och jag är betydligt mer lika).
Av någon anledning tyckte hon inte det var lika kul som vanligt att jämföras med mig och inte roade det henne särskilt mycket heller när jag skrämde upp henne med att det snart är jag som kommer se ut som lillasystern utav oss…Jag förhörde henne såklart om hur det går med träningen nu när jag inte är på kontoret och piskar på henne. Det undvek hon att svara på, vilket jag tolkar som att jag inte behöver vara orolig för att hon inte har hunnit toppa kontorsformen innan jag får köra igång med träningen igen.Ser du för övrigt att jag börjat LE igen. Lite stelt kanske men att dra upp mungiporna i ett leende var i princip omöjligt för ett par dagar sedan. Att det går bra nu instämmer också Råttan i som även igår fick en välbehövlig långpromenad.
Sista gästen var Linda som med sin blotta uppenbarelse fick mig att konstatera hur mycket jag längtar efter att bli som vanligt så att jag kan få känna mig lite fin igen. Ansiktsgördel, blåmärken och svullnad tar nämligen ner glamourfaktorn omkring mig betydligt..Lyxigt med vänner som kommer med mat! Igår bjöd Linda på Moshidon vilket jag älskar och ikväll blir det mellomys med la famiglia. Som sagt, det går bra nu och vi hörs snart igen! //Å
Kommentera