Gråt, Saknad och äkta Vänskap

• Inlägg av: Åza Brennander
• Datum: 19 januari, 2019
• Kategori: Okategoriserade

Igår hade jag en kväll i fullständig ensamhet och jag gjorde något som jag ytterst sällan gör. Jag grät så det skvalade. Grät över sonen som väljer bort mig, dottern jag aldrig fick, förlorade vänskaper, kärlekar, att livet rusar förbi och alla misslyckanden jag kunde komma på.Det var skönt och efteråt kändes allt betydligt bättre.

  Att det var Talang och den animerade filmen Draktränaren 2 som utlöste mina gråtattacker kan ju i o f s få en att fundera över om jag någonsin kommer bli ”mig själv” igen, men vill jag det egentligen?…Jag är bräcklig just nu men jag ser ljuset i tunneln och jag är glad över att jag börjar förstå vad som är bäst för Mig tack vare hjälp från både oväntat och väntat håll.

Inser att jag har en lång resa framför mig för att hitta den Jag vill vara men jag vägrar att falla ner i det svarta hålet jag balanserar till just nu och därför kavlar jag upp ärmarna och tagit tag i mig själv. På riktigt denna gången.Om en stund kommer en vän, en av de ganska få som alltid frågar hur jag mår OCH väntar för att lyssna till svaret.  Han har funnits i mitt och Råttans liv några år nu och herregud vad Han har berikat det för oss båda. Faktum är att jag inte vet hur jag skulle reda ut vardagen utan honom. Tack för att du finns för oss Björn!

Inte heller hur jag skulle reda ut den utan Henne, min bästis och den vän jag haft längst i mitt liv och som fortfarande är en av grundpelarna i det. Hon vet vem jag är, jag vet vem hon är, vi vet hur vi känner och lyssnar alltid till varandras svar på frågan om hur vi mår.Idag fyller hon år och jag vet att hon alltid, så länge vi är i livet båda två, kommer vara min bästa vän och två månader äldre och klokare än mig. Stort GRATTIS på din dag min älskade Mia! //Å