VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Jag borde vara lycklig

Har du också tänkt tanken ”Jag borde vara lycklig men kan inte…”? Jag har mina stunder av lycka och jag får tillvaron att funka hyfsat men jag är inte sådär sprudlande lycklig som jag varit tidigare.

Jag har alltid kallat mig grundglad men numera passar nog snarare benämningen grundarg in på mig. Argbiggan i mig har tagit över Muntergöken och det är precis som om jag snarare letar efter saker som gör mig arg än glad.20190116_183046Jag har ju egentligen tusen saker att vara glad för. Jag har för fasiken nyss kommit hem från en lyxkryssning i Karibien och mysiga dagar med kärleken på tu man hand i Miami så att vara allt annat än superlycklig borde vara förbjudet. MEN jag KAN inte och det funkar inte så att jag kan tvinga mig till att vara glad och lycklig när jag inte är det i grund och botten.

En klok vän skrev nyligen att hon förstod mig precis när jag kände mig oförskämd över att inte hade förmågan att känna lycka i Paradiset. Hon skrev: ”Man kan befinna sig på den vackraste platsen i världen och ändå helt och hållet inte vilja vara där. Det har med så mycket annat att göra. Jag vet också som bonusmamma hur det känns att inte ha sin unge hos sig när alla andra får ha det – den känslan är svår.”20190116_183107SÅÅÅ huvudet på spiken! Det har med så mycket annat att göra och om du följer mig här vet du att det inte har varit ett lätt år och det även är mycket svårt som väntar framöver. Men för att förstå mina känslor i Paradiset måste man kanske vara en lätt vidbränd bonusmamma med klimakteriebesvär är min gissning…

Trevlig kväll!//Å


Annons

Kommentarer


  1. Sandra 16 januari, 2019 on 18:56 Svara

    Hej Åsa!
    Å vad jag kan känna igen mig, dock utan klimakteriebesvär då jag är 31 år, men en bonusmamma till 3 barn mellan 8-14 år som jag bott med halvtid i 6 månader så känner jag mig just nu allt annat än glad, mest ängslig och bitter…. även lite för att jag lämnat familj & vänner i Göteborg för Stockholm & kärleken och barnen jag fick på köpet.
    Ibland kan jag tycka att fasen vad du klagar ibland, men jag är nog tamej fan likadan. På fredag åker jag till värmen själv för att hälsa på min pappa i 2 veckor ska blir skönt, men ändå känns det jobbigt !? Allt känns jobbigt å utrråkande!
    Gaaah, blir tokig! Vad gör man? Vill vända detta å känna mig glad!

    • Åza Brennander 16 januari, 2019 on 19:20 Svara

      Vänta du tills klimakteriebesvären kommer krypande också… ;-). Skojar lite bara. Förstår att det måste kännas skittufft emellanåt och jag tycker faktiskt att man har rätt att klaga lite ibland. Livet är ju inte alltid lätt, den som säger något annat ljuger.

      Ja du, jag tror det enda är att vänta ut sig själv. Sätta sig själv i främsta rummet. För om man inte mår bra och är glad själv kan man inte göra andra glada heller. Hoppas att du får härliga dagar med din pappa i värmen. Njut och koppla bort allt som stjäl dålig energi.. om du kan… Stor kram Å

  2. Lars Karlsson 16 januari, 2019 on 19:43 Svara

    Jag gör en enkel sammanfattning.
    Så är livet . Olika för alla men det blir bättre och ibland sämre.
    Rena berg och dalbanan.
    Man får ge och ta fast ibland bara ger man utan att det finns något att ta.
    Jaja det är en ny dag i morgon.
    Men en ny dag betyder nya möjligheter lika bra att hänga på.
    Hmhm spännande eller kanske inte.
    Många ord om ingenting eller allting.
    Kram L

    • Åza Brennander 16 januari, 2019 on 20:59 Svara

      Kloka ord om ingenting och allting. Kram fina du!

  3. LM 17 januari, 2019 on 09:47 Svara

    Jag har följt dig ett tag och jag håller med dig, tidigare sprudlade dina inlägg av glädje mycket skratt men nu så i dina inlägg så har du ofta något gnäll med, vilket du inte haft tidigare. Så som läsare märker jag att du inte mår så bra, vill att du ska vara rädd om dig, slå av på takten, sätt dig i soffan och läs en bok och var ensam, inte kärleken emot, men jag tror du behöver andas och reflektera över allt som hänt och händer. Jätte kram till dig

    • Åza Brennander 17 januari, 2019 on 10:13 Svara

      Det gör mig ledsen att ni märker på mitt skrivande att jag inte mår bra. Försöker hitta tillbaka till sprudelformen igen och ett första steg är faktiskt att vara ensam. Så därför kommer jag vara helt ensam i ett par veckor nu och inom kort ska jag opereras och då kommer jag vara ensam igen. Det ska bli skönt och är nödvändigt för andningen… Dessutom började jag faktiskt läsa en bok på semestern ;-. Du har så rätt i allt du skriver. Jättekram tillbaka. Å

  4. Maria Lindell 18 januari, 2019 on 10:34 Svara

    Jag är så gammal nu att ingen bryr sig om att lyssna. Inte ens läkaren. Jag klagar hos hemtjänsten men det är de så vana vid att de bryr sig inte. Livet är så jobbigt att jag önskar jag vore död.

    • Åza Brennander 18 januari, 2019 on 11:53 Svara

      Nej så ledsen jag blir av att läsa det du skriver Maria. INGEN borde få känna så. Hoppas verkligen att våren kommer med bättre mående för både dig och mig. Kram Åza

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna