Feber, röda och rinnande ögon, nedstämdhet och klåda över hela kroppen. Som alltid vid den här tiden på året har vi en sjukling i familjen och igår gjorde jag bedömningen att det var oundvikligt att vänta längre med att sätta in medicinering. Det är såklart vår stackars Råtta som även i år lider något alldeles förskräckligt av sin pollenallegi! Jag hade verkligen hoppats och trodde faktiskt att hon inte skulle påverkas så starkt i år eftersom vi har bytt till ett foder (Brit Care) som gjort att hon minskat överkänsligheten för många andra saker. Men ack så vi bedrog oss gällande pollenallergin!Stackars liten. Inte hade jag en aning om att hundar kunde ha pollenallergi innan Råttan kom in i vårt liv för 6,5 år sedan. Det tragiska är att det tog 3 år innan jag förstod sambandet mellan pollensäsongen och Inez besvär..Förra året tvingades vi sätta in kortisonbehandlingen den 4 maj och 2016 den 10 maj så att det var på gång var väl egentligen ingen överraskning- Men som sagt, jag hade hoppats att Råttan skulle klara att stå emot bättre i år och har förebyggt med bra foder, klorhexedinshamponeringar och lindrande phytosphingosine-salicyloyl spray.Med facit i hand kan vi därmed konstatera att det är hög tid att gräva djupare i problemet och boka tid för en ordentlig utredning istället för att naivt leva på hoppet. Veterinär är kontaktad och Inez kan förhoppningsvis se fram emot ett betydligt behagligare 2019 (och vi utan en Råtta som håller hela kvarteret vaken på nätterna genom sitt kliande och maniska slickande..). Trevlig kväll! /Å
Så synd om henne…. en annan kan ju ändå tygla sitt kliande.
Ja det är förskräckligt. Kram