VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Allvarliga samtal om kärlek och olikheter

Det här med relationer är sannerligen inte lätt och ska jag vara riktigt ärlig är det inte helt sällan jag tänker att livet var betydligt enklare innan Tobias kom in i mitt liv. Enklare men betydligt enformigare, förutsägbart och i längden ganska tråkigt..
20180317_140322Titt som tätt kommer vi till vägskäl och denna helgen är ett sådant där vi diskuterar våra olikheter, kärleken till varandra och vad vi vill med livet. Hittills har vi valt samma vägar men ofta har det krävts en hel del kompromissande för att komma vidare.

Det här med att välja rätt väg i relationen är som sagt inte helt enkelt. Men så länge man har samma mål, visioner, syn på vad som är viktigt i livet och är villig att acceptera varandras olikheter utan att göra avkall på sina egna värderingar ökar såklart sannolikheten att man väljer samma väg även i nästa vägskäl..
20180317_161009 Trevlig kväll! //Å


Kommentarer


  1. Inger Stahl 17 mars, 2018 on 20:32 Svara

    Fortsätt kämpa och kompromissa.
    Syns på bilder hur ni respekterar varandra och det lyser om er kärlek.
    Ni passar så bra ihop.❤️
    ( känner naturligtvis inte er, men det jag kan tolka av det lästa ordet och bilder tycker jag ni är som gjorda för varandra.

    • Åza Brennander 17 mars, 2018 on 21:23 Svara

      Jajjemän här kämpas det på ;-). Tack Inger, dina ord gör mig glad. Kram Å

  2. GC 17 mars, 2018 on 21:22 Svara

    Ni är så snygga ihop. Verkligen alltså. Kämpa på för jag tror att det är menat så att det ska vara ni två. Lycka till.

  3. Rosa 17 mars, 2018 on 21:57 Svara

    Det är bara att kämpa ? det kommer många fler vägskäl på vägen.
    Jag och min man har varit ihop i 32 år nu.
    Kram

    • Åza Brennander 18 mars, 2018 on 12:41 Svara

      Hua, jag tycker de är jobbiga de där vägskälen… Det är verkligen imponerande Rosa. Stort GRATTIS till er båda. <3

  4. Susan 18 mars, 2018 on 08:46 Svara

    I min senaste relation (som jag var 100% säker på att jag skulle dela resten av livet med) var jag beredd på att kriga sönder för att det skulle fungera. Men jag krigade själv…It takes to to tango…så mot min vilja avslutade jag den relationen efter 2 år. Det blev ett trauma för mig esom jag älskade honom (o gör nog än i dag 4 år senare) så som man bara gör när allt känns så himla stabilt o rätt för en själv. Då jag var ute med min hund straxt innan jag skulle avsluta oss, sprang jag på en äldre herre som började prata om sin son o sonhustru (helt random man) Han tyckte att de skildes för lätt idag, antog att de låg i skilsmässa o att han behövde prata av sig. Ingen aning men iaf – han sa några ord som liksom tatuerade sig fast inom mig. Han sa: ”Kärlek är ingenting som man får. Den bygger man”
    Så himla sant. O nu fyra år senare börjar det kännas som jag en dag ska våga börja bygga kärlek igen. Lr fan vet föresten, det är ändå rätt gött o va med sig själv.
    Men fortsätt att bygga kärlek ni två – jag tror mannen är sååå rätt på det. ♥️

    • Åza Brennander 18 mars, 2018 on 12:40 Svara

      Så fint och rätt sagt av den äldre mannen! Hoppas du vågar och hittar kärleken igen framöver. Kram Å

      • Susan 18 mars, 2018 on 13:01 Svara

        Tack, ja det hoppas jag med. Kram tillbaka.

  5. Malin 18 mars, 2018 on 21:36 Svara

    Tänk vad olika det kan vara. ?
    Jag tycker helt tvärtom.
    Livet är så mycket lättare, bättre och roligare sen jag träffade min man.
    Inte tycker jag att det är nåt jobb med det heller.
    Vi pratar mycket och är vi oense reder vi ut det, aldrig skrikande och kalla varann saker.
    Vi träffade i juli 2001 och tre veckor senare förlovade vi oss och en vecka efter det flyttade vi ihop.
    6 månader efter första dejten gifte vi oss och vi har firat 16 årig bröllopsdag i år.
    Ingen trodde det skulle hålla mellan oss dela pga att vi gifte oss så snabbt och dels på yttre olikheter.
    Han älskar bilar, datorer och då gillade han krogen.
    Jag var ingen direkt krogmänniska trots att vi träffades där. Älskar hundar och böcker.
    På ytan så olika som man kan bli.
    Men med lika värderingar och det är viktigare tror jag än samma intressen.
    Jag är fortfarande jättekär i min man och spanar in honom när han kommer och går.
    Vi går aldrig förbi varann här hemma som främlingar, utan ett leende, smekning, kram eller puss blir det alltid.
    Vi flörtar i mängder och han får det fortfarande att pirra i min mage.
    Varje dag är en gåva och det kommer av sig själv att vi vårdar vårt förhållande.
    Det blir liksom aldrig nån kris eller vad ska säga.
    Ändå har livet varit tufft för vi har förlorat nära och kära och många hundar i sjukdomar och jag är handikappad och kroniskt sjuk och kan aldrig bli frisk utan bara hoppas på att sakta ner försämringen.
    Men vi har funnits där för varann med öppen famn och det är liksom det som varit viktigt.
    Önskar dig i alla fall lycka till i ditt förhållande! Kärleken är viktig ?

    • Åza Brennander 18 mars, 2018 on 23:48 Svara

      Så UNDERBAR läsning. Tack för att du delar med dig och stort grattis till er BÅDA!!!! Kram Å

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna