VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Hudcancer och Liktorn

För 10 år sedan tog min hudläkare bort ett knappnålsstort födelsemärke på min mage i samband med en rutinkontroll pga att han tyckte att det ”såg lite fult ut”. Eftersom det bara var ett skönhetsingrepp funderade jag inte så mycket på det förrän han ringde mig dagen innan jag skulle resa till Kina för att be mig omedelbart besöka honom på kliniken igen..

Väl där gratulerade han mig ”eftersom det är sällan man hittar malignt melanom i så tidigt stadie” innan han skar både djupt och brett på min mage för att säkerställa att det onda inte skulle sprida sig.

Dagen efter flög jag till Kina och min dåvarande pojkvän fick plocka stygnen på mig en vecka senare efter en blöt natt i Peking.

Nu undrar du förmodligen varför jag berättar detta 10 år senare och det är såklart dit jag vill komma. Efter den upplevelsen och med vetskapen om hur nära jag var att utveckla hudcancer är jag noga med att kolla mina födelsemärken regelbundet och igår var det dags igen.20180122_094812Den där stunden i väntrummet innan man ska in och klä av sig för doktorn är alltid lika jobbig och många tankar far igenom huvudet eftersom jag lever i tron att jag tillhör en riskgrupp p g a jag ”hade tur” en gång i tiden.

Väl inne hos hudläkaren gjorde jag vad jag kunde för att skjuta på det obehagliga så jag började med att be honom kolla en punkt under foten som gjort skitont sedan innan sommaren. Jag har varit övertygad om att det är en liten glasflisa som irriterar men farbror doktorn konstaterade på tre sekunder att jag drabbats av en LIKTORN!

WTF tänkte jag, DET låter ju som något livsfarligt bara jättegamla människor drabbas utav! Doktorn lugnade mig med att alla kan drabbas av det och att boven i dramat förmodligen var högklackade skor i mitt fall, samtidigt som han skar bort min liktorn och uppmanade mig använda fotriktiga skor och varas snällare mot fötterna  i fortsättningen.

Genast kändes det lite bättre med tanke på att det inte är supermånga jättegamla som struttar runt i skyhöga klackar och när jag tänkte på mitt senaste vintagefynd kände jag tillförsikt inför framtiden eftersom vintage väl högst definitivt måste betraktas som fotriktigt! 20171209_104229Nå väl, så var det då dags att klä av sig och varje gång jag gör det känner jag mig som en krigsfånge som väntar på något mycket obehagligt där jag står och försöker skyla mig i min nakenhet. Men även denna gången överlevde jag och blev ganska snabbt ombedd att ta på mig kläderna igen. Det var DÅ han sa DET.

EXAKT samma fras som jag hörde för 10 år sedan, nämligen att han vill ta bort ett födelsemärke som ”ser lite fult ut”. Men bara för att det är lite fult… Så nu är det bara att se fram emot nästa dejt med huddoktorn om tre veckor och hoppas att det verkligen bara är ett skönhetsingrepp denna gången.

Ikväll vill jag därför lyfta ett förmanande finger och uppmana alla som har många födelsemärken eller misstänker minsta lilla hudförändring att gå på regelbundna kontroller för kanske har ni då lika stor tur som jag hade för 10 år sedan på en rutinkontroll. Hade jag inte gjort den hade jag ju nämligen med all säkerhet utvecklat hudcancer. Det finns INGA ursäkter för att inte boka en tid redan imorgon. Kram Å


Kommentarer


  1. Anna 24 januari, 2018 on 20:46 Svara

    Håller tummarna att allt är bra! Samma sak gäller mammografi och cellprov som verkligen inte är något man ser fram emot men som är såååå viktigt 🙂

    • Åza Brennander 24 januari, 2018 on 21:52 Svara

      Så sant Anna. Det är en stor förmån vi har som blir kallade till det per automatik och den som inte tackar ja till det är faktiskt dum på riktigt. Tack snälla för omtanken.

  2. K 27 januari, 2018 on 23:27 Svara

    Jag vill också rekommendera att årligen gå på en gynundersökning. Det är jättebra med cellprov, men man kan råka illa ut ”längre upp”. Jag fick erfara detta förra året då jag fick en cysta som var en äggstockscancer. Efter operation i Maj, så har jag gått på cellgifter.
    Det har varit ett hemskt år med behandlingarna. Nu börjar mitt hår att växa ut igen vilket jag längtat efter. Resten av mitt liv får jag oroa mig för återfall.,
    Så lyd mitt råd, och kolla er i tid så det inte blir tråkigheter. Stor kram.

    • Åza Brennander 28 januari, 2018 on 18:51 Svara

      Så sant och så viktigt! Väldigt tråkigt att höra hur du drabbats. Själv har jag gjort en konisering men det är ju ingenting i jämförelse. Fy katten för otrevligheter i kroppen. Hoppas du kommer få ett långt och fantastiskt liv nu när behandlingen är genomförd. Stor kram Å

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna