VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mitt Nederlag, Misslyckande och stora TACK

Det är många tankar och känslor som lever rövare inom mig just nu. Ena stunden känns allt meningslöst och nästa stund kan jag känna hopp om att allt kommer bli bra bara vi är ifrån varandra ett tag…20170914_123655 Något jag också känner är en ENORM tacksamhet gentemot alla som har hört av sig och delat med sig av egna erfarenheter, goda råd, pepp och inspiration.  Stort TACK till er mina fantastiska vänner, bekanta och bloggläsare. Jag har tagit till mig av allt ni har sagt,skrivit och med facit i hand är jag glad över att jag igår vågade blotta mina känslor och mitt ”nederlag” som förälder. Ja det är faktiskt så jag känner det, som ett nederlag, ett misslyckande som mamma och därför har det känts extra viktigt att veta att jag långt ifrån är ensam om det jag går igenom och att det i de allra flesta fall löser sig på ett bra sätt.

Sedan har jag såklart turen att ha ytterligare en familjemedlem som under INGA OMSTÄNDIGHETER vill lämna mig ens för en sekund! 😉20170914_123554 Jag har fått så många goda råd. Bl a att försöka njuta av att jag inte behöver plocka upp skitig smutstvätt efter någon annan, att tvättkorgen inte är fylld till bredden, att jag inte behöver serva med middagar jag ändå inte kan äta själv när jag följer viktminskningsprogrammet, att kunna spela vilken musik jag vill, hur högt eller lågt jag vill, att fokusera på träning och jobb, att inte tjata och slippa höra att ”alla andra får” eller ”ingen annan behöver”..

Japp, DET är vad jag försöker fokusera på när jag saknar honom som mest och kommer på mig med att stirra in i hans tysta och numera välstädade rum.. När jag stirrat klart stänger jag dörren och lyssnar till låten jag fick av en omtänksam bloggläsare. Låten med Spice Girls som PRECIS sätter fingret på fenomenet jag tror de flesta först upplever som barn och sedan som mammor…

En fin kväll önskar jag dig. Kram Å

 


Kommentarer


  1. Lars Karlsson 14 september, 2017 on 20:25 Svara

    Ja du Åza det blir så ibland.
    Du har fått många härliga tips och råd.
    Men Tim är snart tillbaka igen.
    Så du får försöka att stå ut under tiden.
    Kram L

    • Åza Brennander 15 september, 2017 on 16:28 Svara

      Jag jobbar på det Lars, att stå ut alltså. Trevlig helg! Kram Å

  2. Carina S 14 september, 2017 on 20:54 Svara

    Åza,förstår dig så väl,är själv mamma till två underbara söner som i perioder förstås inte alltid tyckt jag varit den lättaste att bo med pga av gnat o krav tjat,MEN kärlek har aldrig fattats .Kan nästan lova att han kommer tiillbaks till dig,på ett eller annat sätt.De gör det.Försök tänk att du gjort ditt allra bästa för dig och din son.Kärleken mellan er finns alltid alltid kvar..Stort lycka till!Kram

    • Åza Brennander 15 september, 2017 on 16:27 Svara

      Man får ju hoppas att kärleken övervinner allt Carina S. Tack för ditt stöd. Kram Å

  3. Marie 14 september, 2017 on 21:46 Svara

    Åsa det kommer ordna sig kram💖

    • Åza Brennander 15 september, 2017 on 16:26 Svara

      Det hoppas jag också Marie. Kram Å

  4. Tina 15 september, 2017 on 06:59 Svara

    Fina fina Åza.
    Du är definitivt ingen dålig mamma, tvärsom. Ni har båda temperament, hormoner och känslor som går ”bananas” emellanåt. Jag känner igen mig så med min äldsta son (som jag inte har någon kontakt med idag, vilket han har valt, han är 37 år.)
    Herregud när han var tonåring, runt 14-15 år, vad vi bråkade och t.o.m brottades på golvet i tvättstugan. Därefter har det blåst hårda vindar, vi var båda envisa och tyckte den andra hade fel.
    Det fortsatte en tid, blev lugnare, för att sen storma upp ordentligt (kom in i fel ”gäng”)
    Allt slutade med att han fick en kontaktperson på soc, och han fick flytta hemifrån när han var 17 år. Vi var verkligen som hund och katt…..
    Men vad jag vill komma till är att inte en enda gång kände jag mig som en dålig mamma. Han var ”stor” och fick faktiskt ta ansvar för sina egna utbrott och känslor.
    Ha nu en skön helg, pussa på Inez och ta hand om dig.
    Kram

    • Åza Brennander 15 september, 2017 on 16:25 Svara

      Å Tina vad jag känner med dig och så förskräckligt tråkigt att ni fortfarande inte har någon kontakt. Hur överlever man det tänker jag? Skönt att läsa att du ändå tagit dig igenom uppbrottet och inte belastar dig själv. TACK snälla och detsamma! Kram Å

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna