VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Ensam, Övergiven och Ledsen

Det var nog tur att det inte funkade att blogga i går kväll för man kan nog lugnt påstå att jag inte var helt i balans och för att vara riktigt ärlig är jag inte det nu heller.

Men jag tror ändå att jag är i tillräcklig balans för att klara dela med mig av vad det är som gjort mig så fruktansvärt ledsen. Då syftar jag inte på att mamma glömde bort min namnsdag eller att jag överrumplades av åska och ösregn på joggingrundan. Nej det handlar om något betydligt jobbigare än så. Något som gör att jag känner mig som den mest ensamma och övergivna mamman på jorden..20170912_181210Min tonåring, mitt enda barn, har nämligen lämnat mig. I söndags tog han sitt pick och pack och flyttade ut, hem till sin pappa för att slippa tjat, gnat, krav, regler och förväntningar. En månad till att börja med. En lång jäkla ensam, otäck månad och kanske blir det längre, vad vet jag. Uppenbarligen är vi långt ifrån på samma våglängd just nu och jag vet att ni är många som har upplevt och upplever detsamma som jag gör just nu. Någon sa t o m ”nian är värst för då är vi mammor något ont som inte ens är nödvändigt”..

Gud ska veta att jag har försökt vara den bästa av mammor och jag hoppas att mitt tjat och gnat under 15 år har lagt grunden för att Tim ska växa upp till en fin ung man. Jag tror faktiskt det och jag tror även att han kommer tillbaka till mig igen. Jag vet bara inte när och det gör ont..

Kruxet med skilsmässobarn som har två hem är att de kan fly och välja den enkla vägen när saker och ting inte passar dem. Det kunde inte jag. Min egen mamma påminde mig för en stund sedan om att jag ”minsann inte heller var rolig att tas med i nian” och att jag ”såg så förskräcklig ut i min punkfrisyr att man fick skämmas ögonen ur sig för sin egen dotter”.

När jag tänker efter tyckte även jag att min mamma var den jobbigaste och mest meningslösa människan på jorden under en period och hade lätt flyttat till pappa OM jag haft möjligheten. Men i vår kärnfamilj fanns såklart inte den möjligheten så pappa brukade istället sätta sig på sängkanten när det var som tjurigast hemma och mumla ”du vet ju hur hon är, vi kan väl sitta här tysta en stund och låtsas prata ut så löser sig säkert allt om du går du ner om en stund och säger förlåt till mamma”.

Jag sa förlåt och även om jag inte alltid menade det av hela mitt hjärta kändes det alltid bättre när stridsyxan var nedgrävd och hela familjen åt kvällsmat tillsammans.

Innan mamma och jag lade på luren ikväll tröstade hon mig som hon gjort många gånger förr med orden ”det kommer bli bra, DU blev ju bra och idag är du min bästa vän”. Jag hoppas hon har rätt. Att det blir bra, att Tim VILL flytta tillbaka igen och det kunde ju varit värre. Jag klarade mig ju från regnet ikväll, huset är fyllt med blommor från torget och han har ju inte skaffat sig punkfrissa. Än vad jag vet….. //Å20170913_134529


Annons

Kommentarer


  1. Petra J 13 september, 2017 on 21:32 Svara

    Åh det gör ofantligt ont i mitt mammahjärta att ens tänka på att sonen (nu nio år) inte skulle vilja bo hos mig! Förstår att det måste göra jätteont o kännas helt grymt ensamt för dig! Lider o känner med dig o hoppas Du får hem Tim snart!!

    • Åza Brennander 13 september, 2017 on 23:02 Svara

      Njut så länge det varar Petra. Än är du idol och förebild, sedan vänder det ett tag men förhoppningsvis blir man förebild någon gång senare i livet igen. Tack för omtanken. Kram Å

  2. Giesela 13 september, 2017 on 21:52 Svara

    Det är nu som ni får reda på om hans pappa orkar dra tillbaka gummisnodden så som du gör !!! När vi mammarollen blir lite för ”obekväma” ja då flyr ungarna lite … Tim Har en mamma av BÄSTA sort, ni behöver kanske bara en liten pause ! Släpp taget Åza, det är då han börjar under vet du tagit vägen !!! Män blir inte pappa bara för att vi blir mammor ❤️ Ni fixar det ❤️

    • Åza Brennander 13 september, 2017 on 23:01 Svara

      Kanske har du rätt Gisela, att vi behöver en liten paus men det känns inget roligt. Gällande gummisnodden har jag svaret på det men låter det vara osagt.. Kram Å

      • Giesela 14 september, 2017 on 06:51 Svara

        Önskar dig en dag av bästa sort ❤️ Dagen fixar du galant ❤️

        • Åza Brennander 14 september, 2017 on 14:35 Svara

          Detsamma Gisela! Stort tack. Kram Å

  3. Malin J 13 september, 2017 on 22:01 Svara

    Klart det kommer bli bra.
    Mamma är alltid mamma……och en mamma ska vara tjatig och ställa krav, därför att man orkar och bryr sig. Det märker dom snart…
    kram till dig 💞

    • Åza Brennander 13 september, 2017 on 22:59 Svara

      Jag tror du har rätt Malin J. Det är vår lott i livet.. och de kommer nog förstå. Kram Å

  4. Mamma x 2 + bonusmamma 13 september, 2017 on 22:23 Svara

    Förstår din frustration å ledsamhet men du vinner i längden!
    Håll huvudet högt å var den du är!
    Jag lovar, det betalar sig!
    De förstår så småningom vitsen med regler, rutiner å kärlek! Jag lovar!
    Det är surt nu.. var ledsen å sörj men han kommer tillbaka!
    All styrka! <3

    • Åza Brennander 13 september, 2017 on 22:58 Svara

      Tack för din omtanke Mamma x 2, jag hoppas att du har rätt. Det låter förnuftigt. Kram Å

  5. Jenny 13 september, 2017 on 23:13 Svara

    Passa på att ta hand om dig själv lite extra, kanske lägga in en växel på träningen eller dejtingen & så ska du se att tiden är din bästa vän. Bäst vad det är så kommer han & hälsar på, sen sover över någon natt & ja vips så bor han hos dig igen ska du se. Bara ge det tid, utrymme & kärlek.
    För du är ju en toppen mamma, engagerad, omtänksam & kärleksfull. Han vet att du finns kvar i alla lägen ♡

    Spice girls söta sång om fenomenet
    https://youtu.be/VsNbhwSXDB8

    • Åza Brennander 14 september, 2017 on 14:41 Svara

      Växeln är ilagd Jenny! Tack snälla för uppmuntrande ord och för låten. Den lånar jag nog ikväll. Stor kram Å

  6. Marie 14 september, 2017 on 00:05 Svara

    Skickar en kram det behöver du nu💖💖

    • Åza Brennander 14 september, 2017 on 14:36 Svara

      Skickar en tillbaka Marie. <3

  7. Nenne 14 september, 2017 on 08:29 Svara

    Min son är lite äldre men har också två boenden. Han vill ha det så. Träffa både mamma och pappa regelbundet.
    Han väljer dock alltid vårt om det kniper. Han säger själv att det är ordning och reda. Han har alltid valt det före stimm och stress. Det är jättebra hos pappa också. Men han trivs bäst med mig. Jag gnäller, tjatar, kräver och håller på (i hans öron). Men det är jag som får samtalen, förtroenden och skämten.
    Häromveckan ringer han (i smyg) från praktikplatsen och säger att det finns chans till jobb efter studenten. JAG fick veta, JAG fick samtalet!!
    Och precis där och då var allt värt det. (Jag har också känt mig som en dålig mamma sista tiden) Så stå på dig, var den du är så kommer allt annat o fixa sig.

    • Åza Brennander 14 september, 2017 on 14:35 Svara

      Ååå vad underbart att höra Nenne! Jag vill också vara ”vald”.. Yes, jag kommer stå på mig men det gör ont som tusan just nu. Tack för omtanken. Kram Å

  8. Ann-Charlotte 14 september, 2017 on 08:45 Svara

    Kära Åsa. Förstår din frustration, men du gör bara ditt uppdrag som mamma. Om du inte hade gjort det hade du säkert ångrat det senare. Nu tog sonen nödutgången, men jag är inte så säker på att han är så nöjd med det på sikt. Om han inte saknar dig, så saknar han säkert Råttan❤️Så håll ut o torka tårarna o kom upp till Stockholm över helgen o må bra. Kram😊

    • Åza Brennander 14 september, 2017 on 14:33 Svara

      Ja Råttan är nog det värsta just nu tror jag.. Det kan vara hon som löser upp knuten. Tror och hoppas du har rätt. Tack för omtanken. Blir en tur till Öland och bästisen i helgen istället. Kram Å

  9. M 14 september, 2017 on 12:06 Svara

    Åhhh, Åsa vad jag känner med dig!! Vet precis vad du går igenom . Vår dotter rymde hemifrån och bosatte sig hos sin kompis föräldrar,där det var mer soft stämning som hon kallade det. Håll ut! Han kommer tillbaka ….

    • Åza Brennander 14 september, 2017 on 14:32 Svara

      Men fyyy så hemskt M! Var kompisens föräldrar fine med det? Jag hoppas det… Kram Å

      • M 14 september, 2017 on 16:08 Svara

        Ja dom hade väl inga regler alls,om man säger så. Ungarna fick komma och gå som dom ville. Det tyckte dottern var toppen…ett tag. Hur som helst jobbig tid, hon skäms nu efteråt när hon fattat hur vi led. Kram!

        • Åza Brennander 14 september, 2017 on 18:54 Svara

          Hmmm, det var väl såklart ”toppen” i den åldern M.. Man har väl lite att skämmas för själv också… Kram

  10. mickandialog 14 september, 2017 on 14:51 Svara

    Åh.Kära du.
    Har inga barn själv, men har varit barn.
    Var mönsterelev, sedan blev jag tonåring.
    Morsan har återberättat. Men våra upplevelser skiljer sig, hahah.
    Tänk om du var likgiltig inför situationen, då hade sonen undrat. Men ditt inlägg talar ju för motsatsen, så mamma finns där alltid. Det är aldrig för givet.
    kramis på dig

    • Åza Brennander 14 september, 2017 on 16:11 Svara

      Ja något är det som händer där i tonåren… Tack för att du delar med dig och för omtanken. Kram Å

  11. Elisabeth 14 september, 2017 on 20:56 Svara

    Hej
    Kändes konstigt läsa ditt inlägg. Stämmer precis på min situation just nu. Min 15-årige son valde bort hos sin pappa efter semestern. Har bott varannan vecka sedan 2008. Jag hoppas och längtar varje dag efter honom. Jag bor själv och min fd man skaffat ny familj. Usch känns tungt 😑

    • Åza Brennander 15 september, 2017 on 16:27 Svara

      Fyyyy, då delar du verkligen mina känslor. Vi får hålla tummarna för varandra och att det löser sig snabbt. Var rädd om dig. Kram Å

  12. Lotta 15 september, 2017 on 12:00 Svara

    Oj, det kan nog inte kännas lätt att blir ”bort vald” så där. Är själv skilsmässobarn, och har pendlat mellan två hem. Men frågan jag ställer mig (utan att döma, eller lägga mig i). Gick Tim i ren ilska från dig hem till pappa? Mina föräldrar var stenhårda med att man inte fick gå emellan bara för att man var arg. Minns en gång när jag var 9 år, och vansinnig på min pappa. Gick hem till mamma med hunden under armen, för hos pappa skulle jag verkligen inte vara! Men när jag kom hem till mamma, så hade pappa hunnit ringa henne och förklara att vi var osams, och att jag var tvungen att komma tillbaka och reda ut allting igen. Och sen om jag ville, så var jag välkommen hem till mamma igen. Skit förbannad, tog jag hunden under armen återigen, och gick hem till pappa. Där blev det ett snack, vi blev sams och jag fick gå till mamma. Men då blev jag lite grinig igen, för varför skulle jag återigen gå tillbaka den vägen? Nu var vi ju sams, så det fanns ju ingen anledning för mig att gå igen :). Det är mitt största minne som dyker upp, så fort folk frågar hur det var att ha skilda föräldrar. Kommer ihåg hur arg jag var på dom båda!!! Men idag inser jag ju hur rätt dom hade.

    • Åza Brennander 15 september, 2017 on 16:24 Svara

      Nej det gör ont Lotta även om det inte var i ren ilska han lämnade. Han har nog klurat på det ett bra tag och även om det var/är mot min vilja var vi inte osams. Så rätt agerat av din mamma och pappa. Det är såklart lättare när båda föräldrarna har samma inställning och står enade.. Tack för att du delar med dig. Kram Å

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna