VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vi sprang för våra liv

HEMMA! Vi är äntligen hemma igen! Välbehållna och tacksamma! Aldrig hade jag trott att jag skulle bli så lycklig av att mötas av stanken från den kvarglömda soppåsen eller blomvattnet med de vissna tulpanerna som enligt Tim luktar som någon gammal skolfrökens andedräkt. Ljuvliga hem och underbara dammråttor under sängen. Som vi har längtat efter er!

Om du har läst mina tidigare inlägg så vet du att Tim, Råttan och jag igår befann oss på helt fel plats vid 15-tiden. Nämligen på Stockholms Centralstation. Något som började med en irriterande tågförsening slutade med att vi sprang för våra liv. Här kommer vår historia.

Igår eftermiddag firade Tim och jag att han just avslutat en oerhört spännande PRAO-vecka med livvakterna hos Militärpolisen. Tim var glad och stolt över sitt fina diplom och sina goda vitsord och för att fira åt vi en god lunch tillsammans i solen.20170407_131717 Mätta och belåtna packade vi ihop alla våra grejer, jag har ALDRIG haft så mycket packning med mig eftersom jag har jobbat hela veckan ifrån Stockholm. Jag har heller aldrig haft med mig Råttan till huvudstaden och bara att få med sig henne på tunnelbanan och tåget var ett litet bestyr i sig. Men vi lyckades och strax före klockan 15 befann vi oss på Centralstationen där vi väntade på att vårt tåg skulle rulla in på perrongen. Men tåget kom aldrig..

Avgångstiden ändrades gång på gång och när Tim fick sms från sin pappa om att det just kört in en lastbil i Åhléns några hundra meter ifrån oss avslutade jag lugnt mitt samtal med min vän Terece och klickade ofint bort My som sökt mig flera gånger på raken..

Perrongen var fullpackad och människor omkring oss började bli oroliga. Tim framförallt och efter att ha insett att tåget inte skulle komma iväg på någon timme beslutade vi oss för att ta oss till SJ loungen där vi förmodade att det var lite lugnare.

På väg mot trapporna frågade jag några tågvärdar om det var vårt tåg som stod inne och om vi i så fall kunde få gå ombord. Tack och lov var det inte det. Då hade nämligen vi också fått gömma oss på golvet eller krupit under vagnarna en stund senare.

När vi kom upp till utgången vid Klarabergsviadukten möttes vi av personal i gula västar som började prata om att utrymma Centralen. Eftersom de inte var från Polisen tog jag inte särskilt allvarligt på det men eftersom Tim blev alltmer ängslig föreslog jag att vi skulle sätta oss utanför i avvaktan på mer information från SJ. I det läget trodde jag att vi befann oss i säkerhet. Tim var av en helt annan åsikt och tyckte med all rätt att jag var galen som ville ta en bild..20170407_154541Utanför var det en hel del folk men inte tillnärmelsevis så många som inne på Centralstationen. Polisbilarna stod på rad och Poliserna gjorde vad de kunde för att lugna oroliga människor. Med ett halvt öra hörde jag hur de rekommenderade de som kunde att lämna stationen omedelbart men det var inte förrän en skräckslagen kvinna kom springande och berättade för Poliskvinnan bredvid oss att det var kaos nere vid tågen, att människor var i panik och att hon tyckte sig ha hört skott som jag på riktigt började inse allvaret. Obs! Kvinnan på bilden är inte hon jag syftar på.20170407_155553 Mindre än en minut senare hörde vi skrik och såg hur människor i fullständig panik vällde ut från Centralstationen. Många ramlade och alla sprang. Sprang för sina liv. Tim gav till ett avgrundsvrål och skrek till mig att lämna väskorna innan han ryckte åt sig Inez. På något mirakulöst sätt fick vi ändå med oss väskorna och sprang samtidigt som Poliserna viftade med armarna och skrek till oss att springa för allt vad vi förmådde mot Kungsholmen, alltså bort från stan.

Den känslan, när jag sprang där bakom Tim och Inez med blodsmak i munnen och en bröstkorg som en blåsbälg, och det enda jag tänkte på var att skydda Honom, den Finaste, det Värdefullaste jag har. Den känslan hoppas jag ALDRIG mer behöva känna men jag vet samtidigt att så länge jag andas skulle jag utan att blinka skydda Honom med min egen kropp sju dagar i veckan.

Utefter gatorna där vi sprang stod det Poliser i full stridsmundering och det enda vi hade i sikte var att hitta en säker plats, ett gömställe där vi kunde hämta andan och planera för hur vi på bästa sätt skulle kunna sätta oss i trygghet. received_1927724310847716Vi insåg ganska snabbt att vi inte skulle kunna ta oss hem till Växjö som vi tänkt och Polisen gick samtidigt ut med att all tågtrafik var avstängd till och från Stockholm. Tim ville att vi skulle försöka få tag i en taxi och åka tillbaka till lägenheten jag bott i hela veckan. Men det fanns inga taxibilar att få tag i.

Stockholm var avstängt, isolerat och paralyserat. Tim bönade och bad att vi skulle be någon, vem som helst, att få följa med hem eller leta upp någon kompis i närheten men när jag försökte ringa mina vänner dog mobilen (My ”skällde” lite på mig senare för att hon inte kunde nå mig men jag kunde inte heller nå henne).

Eftersom även Tims mobil dog bara några minuter senare hade vi under ett par timmar ingen kontakt med omvärlden och inte heller tillgång till GPS:en som vi behövde för att hitta tillbaka till lägenheten. Eftersom vi fått rådet ”från högre ort” att hålla oss ifrån folkmassor och ta bakgator tillbaka traskade vi på så gott det gick med vår packning. Flera gånger fick vi vända p g a avspärrningar och en promenad som i vanliga fall skulle tagit c:a 20 minuter tog oss igår drygt två timmar. Inte helt optimalt eftersom jag på morgonen lyckats irra bort mig på Kastellholmen med Råttan och redan promenixat ett par timmar…

Slutligen hittade vi rätt och kanske förstod t o m Råttan allvaret i situationen för inte ens hon ville gå utanför dörren igår kväll. Vi var tre stukade individer som somnade tätt tillsammans och vaknade tidigt för att bli upphämtade av vad jag utnämner till Dagens Barmhärtiga Samariter!timqqqqUtan att känna oss (mer än via gemensamma vänner på Fb) erbjöd sig nämligen Max och Baha (som t o m är ifrån den heliga staden) redan igår kväll att skjutsa oss till Nyköping där Tims pappa mötte upp vid lunch eftersom det inte fanns några tågbiljetter eller hyrbilar till oss och Inez.

Jag skrev om det i morse och jag måste få nämna det igen. Så mycket KÄRLEK som fötts ur det förskräckliga som hänt och så många Hjältar som ställt upp för sina medmänniskor på olika sätt. DET gör att jag känner både ödmjukhet och hopp inför framtiden. Om terroristernas uppsåt var att skapa hat har de misslyckats fatalt! Stort TACK Max och Baha, vi kommer ALDRIG glömma vad ni gjorde för oss (vår hund och vårt inte helt blygsamma bagage) idag!20170408_12161620170408_120819Kärlek från oss till dig. Kram Å , T & Råttan


Kommentarer


  1. Tina 8 april, 2017 on 20:34 Svara

    Jag får hög puls bara av att läsa om er gårdag.
    Hoppas ni hittar tillbaka i tillvaron och se om Tim behöver professionell hjälp.
    Kram

    • Åza Brennander 8 april, 2017 on 23:56 Svara

      Vi har pratat om det. Tack för omtanken Tina. Kram Å

  2. Monica i Nacka 8 april, 2017 on 20:46 Svara

    ja det är fruktansvärt , som hänt ♥ jobbigt för er och alla som vara när och mitt upp i allt… Själv var jag hemma Nacka skulle till globen för att spela bowling, men vi stannade kvar i Nacka ♥

  3. Monica i Nacka 8 april, 2017 on 20:47 Svara

    ja det är fruktansvärt , som hänt ♥ jobbigt för er och alla som vara när och mitt upp i allt… Själv var jag hemma Nacka skulle till globen för att spela bowling, men vi stannade kvar i Nacka ♥♥♥

    • Åza Brennander 8 april, 2017 on 23:55 Svara

      Det var klokt av dig Monica. Kram Å

  4. CoalieoPhiilip 9 april, 2017 on 02:20 Svara

    Its just Karma

  5. Thérèse E 9 april, 2017 on 13:01 Svara

    Jag vill bara ha det lugnt , mitt ec har misshandlat mig.
    Men åza är säkert bra.
    Gravid är sant.

Lämna ett svar till Monica i Nacka Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna