Tänkte inleda veckan med ett stort tillrättavisande pekfinger, vilket jag brukar göra någon gång per år när provsvaren på cellproven dimper ner i brevlådan. Sedan de gångerna proven visade att jag hade cellförändringar och slutligen fick genomgå en sk. konisering är jag alltid lika nervös är det där brevet kommer…
MEN det verkar faktiskt som de där rackans cellförändringarna har givit upp hoppet om min kropp! Lucky me!Det jag vill ha sagt med pekfingret är dock att DU MÅSTE GÅ OCH KOLLA DIG NÄR DU BLIR KALLAD! Det finns inga ursäkter och det är lika jäkla obehagligt för alla. MEN det är en billig livförsäkring om man hittar cellförändringarna i ett så tidigt skede som man gjorde på mig!
Hej Åza!
Så viktigt att du tar upp detta ärligt och öppet! Jag är 42 år och hade liksom du cellförändringar (måttliga, de delas väl in i tre ”kategorier tror jag) och fick ta bort en del av livmodertappen. Livrädd när beskedet kommer hem i brevlådan men fick samma svar som du denna gång- vilken lättnad! Har nyligen hittat din blogg och vilken underbar person du verkar vara. Kram till dig!
Usch ja, har varit i samma situationen. DET var INTE roligt! Så glad jag blir över dina fina ord Louise. Varmt välkommen hit! Kram Å