I samma sekund som jag publicerade Snubbeltrubbel kände jag att det inlägget aldrig borde skrivits. På något vis blev det som en självuppfyllande profetia och det som senare hände mig på dansgolvet var t o m ännu värre än att snubbla på tyllen i balklänningen (vilket jag självklart också lyckades göra)..
Men vi tar det från början. I helgen hölls den årliga Wienerbalen på Grand Hôtel i Stockholm. En tillställning som jag sett fram emot länge och som dessutom resulterade i stor klänningspanik för en vecka sedan när jag konstaterade att min gamla balklänning satt som ett korvskinn. HÄR ser du för övrigt klänningarna det inte blev. Men nu är de dags att avslöja vad jag hittade istället…Jag hintade ju lite om att jag skulle vara isprinsessa på balen och nog får man väl säga att denna fantastiska kreation från Blondy & Blacky hade platsat i både Narnia och Frost?
Silver, paljetter och tyll i mängder, i alla fall fram till första dansen… Jag verkligen ÄLSKAR snörningen i ryggen.
Växjöbördiga bordskompisarna Fredrik och Sandra Ruuda var urtjusiga i mässdräkt och silverfodral. Det är ju bara att erkänna rakt av att det är något visst med män i uniform… ..och smältande chokladägg..Det var efter desserten det som inte fick hända hände..
Inte många minuter efter mina första stapplande steg i något jag försökte få att likna Wienervals var det nämligen någon som råkade trampa på en av mina tyllunderkjolar vilket resulterade i ett ritsch ratsch utan dess like när underkjolen satt fast under någons sko samtidigt som jag dansade vidare… Nå väl det var ingen idé att göra annat än att skratta åt eländet och de meter tyll som jag ”diskret” försökte gömma under bordet. Fördelen med min lilla fadäs var att det i alla fall blev lite mindre att hantera vid toalettbesöket.. Nu skulle man ju kunna tro att det var slut på elände men ICKE sa NICKE!
Eftersom Petra på Blondy & Blacky är en hejare på att sy och fixa till det mesta beslutade jag mig för att ta med mig klänningen hem till Växjö på tåget igår. För att ha full koll på min vackra klänning lade jag den försiktigt i sätet bredvid mig. Tills platsen blev upptagen vill säga. Redan när jag lyfte upp resegarderoben med balklänningen på hatthyllan visste jag att det var kört och mycket riktigt, bara ett par minuter efter att jag hoppat av tåget i Alvesta insåg jag att något saknades…
För att göra en lång historia något kortare behövde jag ”bara” sitta i kö c:a 20 minuter till SJ:s kundtjänst så tåget hann faktiskt inte ankomma slutstationen Malmö. Enligt den hjälpsamma tjejen på kundtjänst fick de kontakt med tågpersonalen och någon lovade hämta upp min fina klänning från hatthyllan i vagn 6 samt se till att den lämnades in till hittegodsavdelningen för att skickas tillbaka till Stockholm där jag förhoppningsvis kan hämta den nästa gång jag är i huvudstaden.Men trots trasig och borttappad klänning måste jag ändå ändå konstatera att en bal på Grand faktiskt ÄR alldeles, alldeles UNDERBAR.
Kram Å
Det är en klänning som verkligen passar dig.
Klart allt klär ju en skönhet men här blev det extra allt. ☺
Kram Ja just det . ❤
Tack snälla Lars! Kram Å
Jättefin?
Tack Annica! Kram Å
Alltså,vilken otur!
Superfin,!
Tack Katja! Ja jag gillade den mycket! Kram Å