VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Jag slog min mor – hon grät sig till sömns – TONÅRSDRAMA

Eftersom det är så många andra som tycker och tänker om det pågående Presidentvalet i USA så tänker jag inte tillägga mer än att jag är djupt oroad och frustrerad. Något min mor även var för mig under tonåren. Nu för tiden tröstar hon andra tonårsföräldrar med orden ”det blir bättre, jag lovar”. Ofta tillägger hon dessutom ”p g a min tonårsdotter grät jag mig ofta till sömns men idag är hon min bästa vän”.

Japp det är mig hon syftar på. Jag var nämligen en extremt tjurig och egensinnig tonårig med håret på ända och en ständigt butter uppsyn. Under ett par års tid var nog det enda positiva mina föräldrar kunde säga om mig att jag åtminstone oftast hade vett nog att visa dem respekt. Faktum är att jag ALDRIG har kallat mina föräldrar varken dumma eller jävliga (även om jag såklart kunde tänka det för mig själv både en och två gånger). Men EN gång blev jag faktiskt så arg på min mamma att jag klappade till henne riktigt ordentligt. DET är något jag fortfarande skamset kan tänka tillbaka på och har bett om förlåtelse för många gånger.linda (57 of 259) (2)Om vi skruvar tillbaka tiden en sisådär 30 år så befann jag mig då i min allra värsta tonårsperiod. ALLT och ALLA var fel och jag hade svar på det mesta. Mitt rum var en fristad, en borg som ingen utom jag själv och mina närmaste vänner hade tillträde till och det var enligt mig själv inrett och dekorerat på det mest fantasifulla och fantastiska sätt du kan tänka dig!

På väggarna hängde kilometervis med utdragna kasettband varvat med Lp-skivor, speglar, neonfärgade näthandskar och nitarmband (a´la Madonna), hattar i alla modeller (a´la Boy George) och självklart var hela rummet tapetserat med posters på bl a Noice, Gyllene Tider, Wham och Limahl. Som du förstår hade jag en väldigt bred musiksmak vilken jag närde med Kaj Kindvalls Trackslista på dubbeldäckaren varje lördag.

Eftersom jag hade en oerhört avancerad frisyr som tog mig två timmar att få ”(o)ordning på innan skolan (jag steg upp vid 5-tiden varje morgon för att hinna sminka och styla mig innan bussen avgick mot Hagaskolan i Alvesta) förbrukade jag flera burkar hårspray i veckan. Helst skulle det vara av märket Naturelle och när jag kommit över dessa dyrgripar gjorde jag mig aldrig av med dem. Detsamma gällde Jane Hellen Shampoflaskor och Date Deodoranter (helst med doften Natalie för hon var coolast på bilden och lite lik den rebelliska Prinsessan Stéhanie av Monaco).date-janehellenDetta hamstrande av tomma Jane Hellen flaskor resulterade i att hela mitt rum var ÖVERFULLT av oräkneliga sådana. Du kan ju gissa om min ömma moder tyckte att det både var oroande och frustrerande att ha en sådan som mig inneboende?

Efter att snällt har bett mig städa i ordning på mitt rum, göra mig av med allt gammalt skit och plocka ner åtminstone några av kasettbandskilometrarna från väggarna tog min mammas tålamod slut. Det var upprinnelsen till att vi blev hysteriskt osams och att jag klappade till henne.

I vanlig ordning kom jag hem hungrig, trött, sur och grinig från skolan. Efter att ha inventerat kylen, fnyst på näsan, släpat mig uppför trappan (med freestylen i öronen) öppnade jag dörren till min kammare. Det som mötte mig då var min värsta tänkbara mardröm!

Mamma hade nämligen storstädat hela mitt rum. Inte en enda tom Jane Hellen flaska eller liten Date deodorant fanns kvar. ALLT som inte var tomt stod uppradat i ordentliga och skinande rena rader på mitt sedan länge bortglömda sminkbord! På väggarna fanns det inte en enda av mina älskade inredningsdetaljer kvar men det värsta var egentligen inte allt som saknades. Det var vad hon hade ersatt det med istället. Min mor hade nämligen broderat en bonad till mig i samma färger som tapeten jag inte sett på bra länge. På bonaden stod det med snirklig text…. EGEN HÄRD ÄR GULD VÄRD!!!16-1740-130_600_600Alltså, till mitt försvar innan jag går vidare i berättelsen måste jag bara få lägga in en liten kommentar om att när det gäller just den där bonaden så förstår jag lite av min reaktion än idag.

Jag blev fullständigt skogstokig och vrålade på mitt rum som en stucken gris med tårarna sprutande värre än Lille Skutt när den ömma modern, den barmhärtiga samariten, min mamma Ann-Britt Brennander klev in i rummet och frågade vad jag tyckte om BONADEN?!!!

Strax var vi två skogstokiga Lille Skutt. Min ömma moder beskyllde mig för att vara otacksam som synden och jag i min tur beskyllde min ömma moder för att vara fullständigt respektlös. Slutligen fick min mamma nog och grabbade tag i min omsorgsfullt stylade punkfrisyr. Det var i det läget det spårade ur ordentligt…

Tyst väste jag fram mellan tänderna att hon skulle släppa mitt hår. När hon inte gjorde det utan fortsatte kalla mig otacksam varnade jag henne ett par gånger innan jag klappade till henne för Kung och Fosterland. Jag vet inte om det var överrumplingen eller smärtan som tog skruv. Hon lämnade i alla fall snabbt storgråtande min nyrenoverade fästning med orden ”detta ska jag tala om för pappa när han kommer hem”…linda (55 of 259) - kopiaPappa kom hem. Då hade jag väntat i många timmar på mitt rum. Bonaden var omsorgsfullt hoprullad. Några LP-skivor och en helt ny plansch på Tom Cruise hade ersatt dess plats. Pappa slog sig ner på sängkanten. Lade armen omkring mig och viskade tyst ”jag vet hur hon kan vara så nu sitter vi här en stund innan du går ner och säger förlåt så vi kan äta kvällsmat tillsammans”.

Där satt vi sedan tysta den stund min far ansåg krävdes. Med böjt huvud och mascara i hela ansiktet bad jag min mor om förlåtelse och hon även mig. Vi kramades och åt middag tillsammans med min bror som i vanlig ordning varit upptagen av sitt Lego och lyckligt ovetande om det drama som just utspelat sig under den traumatiska eftermiddagen i vårt hem.

Nu ska jag traska upp en våning och kolla om min egen tonåring har städat klart sitt rum och det är i lägen som dessa jag väljer att inte tro på Karma….

På återhörande! Kram Å

Foto: Vindro (turligt nog hittade jag inte mina gamla fotografier ikväll).


Kommentarer


  1. Kent Brennanader 8 november, 2016 on 21:40 Svara

    Jag förstod och anade redan då att du var pappas flicka. Så mycket dumheter hade du aldrig kunnat göra annars. Och så bra som det blev sedan, för både dig och mig.
    Pappa

    • Åza Brennander 8 november, 2016 on 22:12 Svara

      Jajjemän, pappas tös är och förblir jag! Puss på dig käre far. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna