Jag är en lögnhals, en notorisk lögnare som är bortom all räddning. Jag t o m ljuger för min familj och mina bästa vänner. Det är sannerligen ingen god egenskap. Men jag gör så gott jag kan för att väga upp den dåliga egenskapen. Ibland lyckas jag, ibland inte. Det pinsamma är att jag dessutom är väl medveten om att mina vänner vet att jag ljuger men det har gått så långt att de accepterar det och spelar med. Kanske för att de tycker synd om mig för att jag är så fruktansvärt dålig på att ljuga.
Senast idag har jag ljugit och det handlar alltid om samma sak. Jag är en obotlig tidsoptimist och försöker alltid ge sken av att jag har tiden under kontroll, vilket jag ytterst sällan har. Därför fick jag bl a meddelande från Gotlandsfärjan att för mig gäller regeln att vara på plats TVÅ timmar innan avgång (för övriga passagerare gäller 45 minuter). Just det meddelandet kanske inte var så konstigt med tanke på hur sen jag var till incheckningen senast jag åkte till Gotland.. Läs om den mardrömmen HÄR.
Även mitt resesällskap My Martens hade full koll på att jag alltid kommer med andan i halsen och eftersom jag skulle hämta upp henne i Oskarshamn upprepade hon 1000 gånger att jag var tvungen att lämna Växjö senast 11.30, vilket jag såklart bedyrade att jag absolut skulle lyckas med denna gången. Det var när jag insåg att klockan passerat halv tolv och jag fortfarande var kvar hemma som jag ljög för My. Med berått mod messade jag henne att jag var på väg TROTS att jag inte satte mig i bilen förrän 25 minuter senare!
När My senare ringde mig för att höra hur långt jag kommit ljög jag igen och sa att jag bara hade 2 mil kvar trots att det var dubbelt så långt. Det är i sådana stunder jag funderar över hur i hela friden jag är funtad egentligen! Som om hon inte skulle märka att jag var sen? Den enda förklaringen jag har är att min mor gick ganska långt över tiden med mig och att det är något som hängt efter mig hela livet. Jag är förmodligen oförbätterlig och jag vill passa på att be ALLA om ursäkt som någon gång drabbats av mina tidslögner…
Slutet gott allting gott denna gången! Hör och häpna men vi anlände faktiskt till Gotlandsbåtens färjeterminal 15 minuter innan vi behövde vara incheckade. Det var en helt ny känsla jag fick uppleva kan jag lova! Inget pulspåslag, blossande kinder eller hysterisk blick. Det var faktiskt riktigt skönt!
På terminalen blev det ett kärt återseende när jag hittade en mycket förvånad Linnéa som mer eller mindre ställt in sig på att att jag återigen skulle komma sladdande på två hjul. 
Gotlandsbåten is da shit! Både betydligt billigare, snabbare och trevligare än att resa med Destination Gotland!
Emma serverade Caesarsallad, räksmörgåsar och grillade panini på löpande band till hungriga resenärer.
2 timmars restid. En perfekt stund för både mat, jobb och umgänge.
Nu ska vi göra Visby!
På återhörande. Kram Å
Det kan vara gener från din pappa, jag är också obotlig tidsoptimist, men beträffande ljugandet är du ensam. Jag ljuger aldrig, men jag balanserar understundom på sanningens ytterkanter, vilket med bakgrunden till dessa stunder borde vara förlåtet.
Pappa.
De generna är jag väl medveten om käre far! ;-)….
Det kallas tidsoptimist Åza! Det är vi nog lite tillmans : ) Ha en fantastisk resa med My!
Kram
Japp det kallas visst så Camilla! Kram Å