VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En dag kommer han förstå

Det är med blandade känslor jag inleder veckans första dag men känslorna är något jag samtidigt har lärt mig hantera, ta vara på och göra det bästa jag kan utav.

rosaros5-1

Som varannanveckasmamma i mer än 12 år har jag väl egentligen inte haft något val. När det är udda vecka flyttar han in, när det är jämn flyttar han ut. Så har det varit och så hoppas jag att det kommer fortsätta vara under flera år framöver.

Min mardröm är att han en dag kommer säga att han inte vill bo hos mig. Att han ska tycka att det är viktigare med större rum, egen våning, sjötomt, färre regler och kortare ”hjälpatill-listor”. Jag vet att den dagen mycket väl kan komma men jag ber till Gud att den inte gör det förrän han är vuxen nog att flytta hemifrån till egen lya.

one (1 of 74)
Mitt sätt att överleva de ensamma veckorna har varit att fylla dem med så mycket som möjligt. På så sätt har jag sluppit att tänka och sakna så mycket. Samtidigt har jag intalat mig själv att tycka att det är ganska skönt att varva föräldraskapet med att bara få vara jag. För så är det ju, varannan vecka är jag grymt ego och måndag, tisdag kan jag tycka att det är jätteskönt att slippa tjata och gnata eller höra att man inte förstår någonting. Men sedan vänder det så sakteliga för att framåt söndagen vara en näst intill outhärdlig längtan igen.

Man säger små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer och med tonåren kommer definitivt bekymren. Den där oron man känner när de börjar stå på egna ben, fatta egna beslut, får ta konsekvenserna av sina egna handlingar. Oron över att något ska hända som skadar dem, ger dem men för livet. Den är tuff men samtidigt helt logisk. Föräldrar har oroat sig i alla tider och det ingår väl i paketet. En dag kommer han förstå varför jag jobbade hemifrån hela förmiddagen i hopp om att hinna få en skymt av honom innan han flyttar ut igen.one (17 of 74)

Eftersom han vaknade betydligt senare var den enda skymt jag fick av honom när jag gläntade lite på hans sovrumsdörr innan jag åkte. Men man får vara glad för det lilla. Han ringde mig i a f direkt när han hade vaknat. Dock bara för att säga ”mamma, jag är hungrig, vad kan jag äta?” En dag vacker dag kommer han förstå..

Kram Å


Kommentarer


  1. Diana - "La madre" 20 juni, 2016 on 19:54 Svara

    Åh jag får nästan tårar. Vad fint skrivet och det är ju så sant. Jag har inte stora barn än.. men en dag kommer jag dit jag med, med två döttrar dessutom. Det kommer ge mig mer håravfall än vad jag redan har nu, det kommer säkert sänka de jobbiga kilona jag inte blir av med efter graviditeterna och garanterat ge mig större påsar under ögonen än vad min ärftlighet någonsin kunnat ge mig. Men jag försöker njuta av det jag kan, så mycket jag kan redan nu.

    han ska vara och är nog lycklig att ha en sån fin mor som du, det ska du veta. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna