Ikväll ska jag avslöja något som jag skäms för och inte så gärna pratar om.
Eftersom jag ÄNTLIGEN har fått en liten förklaring till vad det hela handlar om och att mitt handikapp dessutom har ett namn väljer jag ändå att dela med mig. Kanske kan det hjälpa någon annan…
Redan när jag gick i lågstadiet konstaterade min käre far (som annars är en ganska balanserad och tålmodig person). Att ”ungen är dum i huvudet”. Självklart får man inte uttrycka sig så till sitt barn men efter att ha förklarat samma sak om och om igen för mig så brast slutligen tålamodet när min fromma moder försynt frågade hur det gick med läxförhöret i matte.
De orden har etsat sig fast i mitt medvetande och så fort jag ser siffror eller ombeds räkna ut något utan hjälpmedel låser det sig och jag upprepar istället för mig själv att jag är ”dum i huvudet”. Min käre far hade såklart ingen aning om (och blir säkert både överraskad och ledsen när han läser detta, men jag älskar dig ändå pappa) att jag skulle bära med mig de förlupna orden resten av mitt liv och att de under 35 år varit min ursäkt för att inte kunna lägga ihop och dra ifrån utan ganska stor möda.
Jag minns ett tillfälle i vuxen ålder då jag var med i ett bilrally med en massa stationer där man skulle lösa diverse uppgifter. Min uppgift blev att räkna ut hur många meter en fotbollsplan + ytterligare en yta var tillsammans. Totalt en sträcka på c:a 200 m. Jag frös först till is men tyckte jag var oerhört fiffig när jag uppskattade avståndet mellan stolparna i ett staket och i huvudet multiplicerade antalet stolpar med mellanrummen. Någon ville hjälpa till men eftersom det var MIN idé ville jag själv glänsa med det 100 % korrekta svaret så jag väste tyst att jag hade läget under kontroll. Efter att kontrollanten hade frågat flera ggr efter ett svar sträckte jag slutligen stolt på mig och basunerade ut: ”Den totala sträckan är 5.7 meter!” Jag förstod verkligen inte varför alla tittade jättekonstigt på mig och vissa började småfnissa och vände sig bort. Jag hade ju räknat så att hjärncellerna blödde. Under resten av bilrallyt fick jag inte svara på en enda fråga vid någon mer station..
På något vis lyckades jag ändå få godkänt i matematik (3:or) i både grundskolan och på gymnasiet. Men jag minns den lättmanipulerade gymnasieläraren som ville sänka mitt betyg till en 2:a men som lät sig övertalas att låta både mig och min lika underpresterande kompis behålla våra 3:or med motiveringen att vi kom i tid till lektionerna, lyssnade uppmärksamt, ställde frågor och gjorde vårt bästa. Det ingen av oss visste då var att mina problem med siffror senare skulle komma att betraktas som ett handikapp. Idag vet jag det.
Allt tyder på att jag har något som kallas Dyskalkyli, eller matematisk dyslexi. Att nyligen har läst mig till att Dyskalkyli ofta förekommer tillsammans med någon bokstavskombination känns förstås sådär men det som lättar upp det hela är att det ”absolut inte har något att göra med intelligens”.
Att driva företag och att vara en sopa på att räkna och blanda ihop siffror är inte lätt men det finns tack och lov lösningar. T ex. hör Excel och en traditionell miniräknare till mina bästa vänner. Dessutom tog jag för några år sedan beslutet att outsourca all ekonomi och utan Suzanne och Christine på Odensjö Redovisning hade jag aldrig varit där jag är idag.
Jaha, så var det sagt. Jag är ”dum i huvudet”, men bara när det gäller vissa saker och framförallt dem som har med siffror att göra. Men det går faktiskt ganska bra ändå, bara man omger sig med människor som kan kompensera ens svagheter. Något som gäller såväl i arbetslivet som privat.
Trevlig kväll!
//Å
Ordet dyskalkyli kommer från grekiska orden dys som betyder svårigheter och caculus som betyder räknesten dvs matematik svårigheter. Dyskalkyli innebär att man i de flesta fall endast har problem med vissa delar av matematiken. På samma sätt som med dyslexi är det svårt att dra en gräns vad som räknas till detta handikapp men ca 7% av befolkningen har dyskalkyli vilket är något mindre antal än de som har dyslexi. Det finns också ett samband mellan dyslexi och dyskalkyli, ca 20% av de som har dyskalkyli har också dyslexi vilket är ungefär dubbelt så många som bland genomsnitts befolkningen. Dyslexi och dyskalkyli förekommer ofta tillsammans med någon form av DAMP/MDB och AD/HD men har absolut inget att göra med intelligens.
Några kännetecken för en person med dyskalkyli:
Jösses!!! Var glad att du inte är en av de 20% som har BÅDE dyskalkyli och dyslexi…. Möjligtvis en släng av ad/hd dock …. 😉 <3
AD/HD får vi utreda men det är väl inte helt omöjligt att det finns en krydda av de bokstäverna också. Turligt nog klarar jag ju av andra bokstäver ganska bra.. det är de där siffrorna som ställer till det… Kram
Så oerhört viktigt att uttrycka sig klokt. En mening kan prägla ett livsöde. Bra skrivet Åsa!
Tack Carin! Det är så sant.. Även om det inte finns något ont uppsåt bakom så kan det etsa sig fast. Trevlig kväll!
Känner igen mig i det du skriver, som liten slängde jag ut olika siffror/ tal när pappa försökte lära mig matte. Det bara låser sig i huvudet när siffror kommer på tal. Man känner sig ju verkligen ‘dum i huvudet’ men man är bra på andra saker, eller hur? 🙂
Precis! Så gör jag fortfarande ;-). Japp! Man kan inte vara bra på allt! Kram Å
Åååååå Åza, detta inlägg träffade mig rakt in i hjärtat. Jag fick till slut svaret från dig. Inte för att mina föräldrar sa så till mig, men den lärare jag hade 1-3.e klass. Detta har plågat och följt mig genom åren, matematik=mardrömmar=oduglighetskänsla=dum i huvudet. Detta har ju också resulterat i att inte ha jobb där man måste kunna räkna…
”Alla andra kan ju lätt räkna ut kvadratmeter på ett rum”, jag får magont!!!
Bamsekramar och trevlig helg
Underbart att höra (inte att vi har samma problem förstås) men att mitt inlägg hjälper någon! Då hade det ett syfte och det gläder mig verkligen eftersom jag tycker det är lite pinsamt och jobbigt att vara så jäkla dålig på matte. Kvadratmeter??? 😉 Samma känsla här.. KRAM och trevlig helg! Å
Åza, som den ”underpresterande kompisen” 🙂 så blir jag glad över att vi äntligen fått en namn på ”handikappet”! Minns med fasa våra mattelektioner – och precis som du säger så är det ett rent under att vi båda blev godkända i ämnet.
Du vet ju min historia, som är liknande din, men det roliga är ju att vi båda mer eller mindre jobbar med siffror idag. Men man lär sig ganska väl vad man behöver kunna, och riktigt sååååå dumma i huvudet är vi ju inte så att vi inte klarar att grotta ner oss i det vi måste.
Ha en fin dag min vän <3
Glad att du gav dig tillkänna min underpresterande kompis! Ja vi har ju varit tvungna att acceptera och lärt oss leva med det och visst klarar vi oss ganska bra ändå.
Detsamma önskar jag dig min bästis! <3
Så är det att ha en alldeles för intelligent pappa, det stä
lls höga krav, men förlåt min dumhet att ställa diagnos högt och ljudligt, och dessutom felaktigt.
Älskar dig ändå käre far. Ibland prövas tålamodet även på sådana högt stående intelligenta personer som dig. Puss!