Vid några tillfällen i livet har jag besökt Spåkvinnor. Det har varit i lägen när jag känt mig lite förvirrad, osäker och stått inför svåra val. Vi kanske kan kalla det små livskriser t o m..
Det förvånar faktiskt mig själv att jag har vågat göra det eftersom jag är en person som gillar att ha kontroll på tillvaron men vid dessa tillfällen har jag på något sätt känt att jag velat att någon annan skulle ta kontrollen och ge mig råd och tala om framtidsutsikter.
Självklart har jag fått höra saker som skulle kunna appliceras på vem som helst men jag har också fått höra saker som fått mig släppa hakan i knät och tappa öronen!
Första gången var den starkaste. Jag satt helt tyst i en timma medan Spåkvinnan berättade den ena saken efter den andra om mig och min familj. Saker som bara vi kunde känna till och då ska du veta att det enda hon kände till om mig var mitt förnamn. Men det mest häpnadsväckande av allt var det som hände när jag på skakiga ben reste mig från stolen för att gå där ifrån. Hon bad mig då vänta för hon hade fått ett nytt meddelande…
Hon tittade på mig med sina mörka ögon och sa ”Du kommer få ett erbjudande om att vara med på tv. Du kommer vara mycket tveksam till att tacka ja men meddelandet jag ska skicka till dig är att du absolut ska tacka ja, och det kommer du att göra. Det kommer öppna så många nya dörrar i ditt liv och du kommer aldrig ångra dig”.
Jag stannade upp, det gick kalla kårar utefter ryggraden och blodet frös till is. Bara några dagar tidigare hade jag nämligen skickat in en ansökan lite på skoj till Robinson. När jag flera veckor senare, bland 17 000 andra sökande, gick vidare till slutcasting och senare blev erbjuden att vara med i Farmen istället gissar jag att Spåkvinnan log mot änglarna. Hon visste ju redan vilka kval jag skulle genomlida innan jag slutligen beslutade mig för att tacka ja, ett beslut som jag mycket riktigt aldrig har ångrat även om det är historia sedan länge nu.
Något annat som jag fick berättat för mig av en annan Spåkvinna var att jag på ålderns höst skulle vara bosatt i ett varmare land. Där skulle jag sitta på en balkong, sippa på lite rödvin, och tänka tillbaka på mitt liv samtidigt som jag nöjt konstaterade att ”det blev riktigt bra ändå till slut”.
Den spådomen har faktiskt betytt oerhört mycket för mig genom åren och gör det fortfarande. Så när jag tycker att livet är lite extra motigt tänker jag på Spåkvinnans ord och konstaterar att allt kommer ordna sig till det bästa ändå till slut.
Sedan sa hon dessutom att jag skulle vara ganska rundnätt, ha fyra barn, vandra inkaleden, träffa en man med lite sydländskt utseende och att hela mitt liv alltid kommer vara som en berg- och dalbana men det sköna med spådomar är ju att man kan välja ut det som man själv tycker känns bäst..
Har du vågat besöka någon Spåkvinna? Berätta gärna om din upplevelse i så fall.
Kram Å
Hej söta!
Minns du vem du var och spådde dig hos 1:a ggn? Jag har annars gått ett par ggr hos en gammal kollega o kär vän, hon är fantastiskt duktig och har hjälpt mig att öppna nya dörrar i livet när saker har känts motigt!
Ps: Krama Råttan från mig!
Kram Anna ( Siggans matte)
Ja det minns jag. Hon bor i Kalmar och heter Jaana Ahonen. Tror jag har kvar hennes telefonnummer om du vill ta dig till Kalmar. Krama Siggan från mig och Råttan!