Här sitter jag och skäms och det smärtar att erkänna att jag tycker lite synd om mig själv.
Jag ville nämligen också stått med glittrande ögon vid en majbrasa och gått hem med brännhål från gnistorna i täckjackan. Jag ville också kikat efter raketerna som försvann upp i dimman som oftast ligger som ett lock över vår stad och somnat med begynnande tinnitus. Jag ville också hållit någon i handen och premiärgrillat i duggregn och snålblåst. 
Jag inser att det är ganska OFÖRSKÄMT av mig att känna som jag gör. Jag har en fullspäckad kalender och massor av vänner men ändå saknas något. Just denna helgen mitt Hjärta (som förmodligen inte velat hålla mami i handen men drömma kan man ju alltid).
Man kan inte få allt och det är väl som de säger. Mycket vill ha mer. Det gäller bara att ha koll på vad som är viktigt här i livet och vad som bara är en bonus.
Fortsatt trevlig helg!
Kram Å
Kommentera