Nä nu får det faktiskt vara nog med elände tycker jag!
Just när jag inte trodde det kunde bli värre så blev det allra värst!
Igår kunde du läsa om att jag har haft feber, Råttan har ögoninflammation och loppor samt att det blev storsanering av hela huset till följd av de ovälkomna små krypen!
Men eftersom jag var feberfri igår kväll kunde jag vara med på Moderatkvinnorna i länets arbetsutskott och eftersom vi hade ett kreativt och givande möte (kommer hända massor av kul grejer framöver) så var jag på veckans hittills bästa humör när jag kom hem till Tim och Råttan igen!
Det var dumt, väldigt dumt och alldeles för tidigt att plocka fram det goda humöret för i dörren möttes jag av en bedrövad gosse som hade ”ont i munnen”. Eftersom jag inte direkt är någon hönsmamma så försökte jag vifta bort det med lite favorit take away och att han förmodligen bara var trött och behövde lägga sig efter middagen!
Tidigt i morse väcktes jag av ett uppspärrat gap och uppmaningen om att kolla i halsen! Efter att ha gnuggat mina sömndruckna ögon kunde jag konstatera att Tims hals såg allt annat än bra ut. Fullt med blåsor = förmodad halsfluss + lite förhöjd kroppstemperatur. Klockan 8.00 ringde jag vårdcentralen, där jag upplystes om att jag skulle bli uppringd runt 14.20! Ringde då sjukvårdsupplysningen som självklart sa att jag måste kontakta min vårdcentral omgående. Ringde då Tims klassföreståndare Lisa och fick mig i a f ett gott skratt när vi pratade om alla mina vedermödor. Nå väl, första ledig tid på Vc är vid lunchtid imorgon så min lille stackare får lindra halsontet med glass och tabletter så länge!
Så här sitter jag nu och fortsätter jobba på min gam-nacke tredje dagen framför datorn vid köksbordet. Faktum är att jag tycker lite synd om oss alla tre just nu. Tim ligger på sitt rum och kan knappt svälja eller prata p g a sin hals samtidigt som temperaturen börjar närma sig 39 och Råttan sitter vid mina fötter, kliar loppbett och kisar med sina variga, svullna ögon. När jag erbjöd svägerskan att jag kunde komma förbi kontoret en stund i eftermiddag skrek hon högt av förskräckelse! NEJ, stanna hemma! Ni måste vara i KARANTÄN! Så just nu befinner vi oss alltså i karantän och kvällens vårfest med Gymnasieförvaltningen är avbokad! Konstigt nog var det ingen som försökte övertala mig att komma när jag beskrev vårt karantänläge…
När jag ändå är inne på vården måste jag bara få förfasas lite över att ett barn ska behöva vänta mer än ett dygn på att komma till sin vårdcentral! Själv fick jag nyligen vänta i två veckor på en undersökning i samband med en inflammation och allt sägs bero på den läkarbrist som råder. Bullshit säger jag! Eftersom jag jobbar med rekrytering och språkutbildning av utländska läkare kan jag förse landstingen med flera hundra CV på kompetenta läkare (450 av dem jobbar redan här) som mest av allt vill flytta till Sverige för att bosätta sig här permanent och arbeta i våra svenska landsting. Grrrr. Jag blir så förbenad!
Det var allt för idag från sjuka familjen!
//Å
Kommentera